Uppåt väggarna

Högstadieläraren Anders Faxén frågade i Facebookgruppen Svensklärarna efter tips på tankeväckande budskap att sätta upp på väggen i klassrummet, t ex om texttyper, ordklasser eller studietips. Först tänkte jag svara på hans inlägg genom att ladda upp någon av mina planscher, men eftersom jag har svårt att välja, får det bli ett blogginlägg istället.

Jag arbetar mycket med mallar och exempel. Därför är det naturligt att det sitter en del sånt på väggarna i mitt klassrum. Mina planscher är alltså inte i första hand sprungna ur en önskan att dekorera eller ens inspirera, utan helt enkelt en enkel lösning på ett problem: många elever behöver strukturstöd medan de arbetar med sina texter.

Sedan jag började undervisa på yrkesprogram, har jag gradvis utvecklat mina metoder att förmedla instruktion och information till eleverna, och när jag fick förmånen att ha alla mina lektioner i samma sal för ett par år sedan, var det praktiskt att kunna utnyttja väggarna till planscher för alla svenskkurserna. När jag flyttade in i min nya sal i bygghuset i höstas, fick jag hjälp av min husbyggarkollega Göran Thulin att tillverka och sätta upp en stor anslagstavla, dvs jag köpte rött tyg på Ikea och han fixade resten med viss assistans av mig. Det händer även att jag sätter upp tillfälliga planscher, till exempel för arbetsgången i en uppgift, eller att jag tar bort planscher, till exempel när eleverna skriver prov. Här presenterar jag några av mina "favoriter".

Det tog ett par år innan jag begrep att eleverna behövde en plansch framför sig för att träna in användningen av de och dem. Den här lathunden hittade jag på Facebook, och många elever i varje grupp har vittnat om att de har stor användning av den. I tvåan lär jag eleverna att det finns både deskriptiva och normativa synsätt på grammatik, och när de sedan laborerar med egna texter, studerar många sin användning av de och dem. När vi sedan arbetar med språklig förändring i trean, får de skriva pm om framtiden för dessa pronomen i skriftspråket. Det blir ganska många perspektiv att hantera, men vi sprider ut dem över tid, och eleverna fördjupar sin förståelse för hur språket fungerar.

Jag inbillar mig att ju mer egen tankeverksamhet eleven tvingas koppla in i bearbetningen av sina texter, desto mer kunskap fastnar. Därför hoppas jag att en lista ska förebygga några av de värsta språkfelen. "Grodplanschen" har jag inte haft så länge, och tyvärr har jag inte riktigt vant mig ännu vid att att hänvisa till den så ofta. Den innehåller givetvis bara ett urval "grodor", men alla har gemensamt att de är vanliga i elevernas texter, även hos elever som i övrigt uppvisar ett varierat språk med komplex meningsbyggnad. Ett problem är givetvis att i ännu högre grad än användningen av dom i skrift, är dessa uttryck starkt etablerade bland eleverna, både i tal och i deras dagliga skrivande i mobilen. De har alltså ett vardagsspråk som i en mängd uttryck avviker från den formella skrivnormen. Dessutom har uttrycken numera trängt in i det offentliga språket, till exempel vid tv-intervjuer eller i tidningsartiklar, framför allt nätartiklar.

Frågorna före och efter läsning är hämtade från Läslyftsmodulen Lässtrategier för ämnestexter,  och utgör en så kallad partituranalys. De kan användas både gemensamt som diskussionsunderlag eller enskilt för att tränga in i och förstå en sakprosatext. Här går studieteknik, källkritik och läsförståelse in i varandra.

  


Referattekniken är ett riktigt stålbad för vissa av mina elever, men genom att hamra in enkla mönster, brukar jag få de flesta med mig ganska snart på källhänvisningar, referatmarkörer och citat. Planscherna om referat och citat gjorde jag för Svenska 1, men tvåorna och treorna tittar minst lika mycket på dem. De får också exempel digitalt, på papper, i powerpointpresentationer och på whiteboarden. Det räcker inte alls att visa en plansch, men den fungerar mycket bra som en påminnelse eller repetition under lång tid efteråt. I mina digitala exempel använder jag gärna färger för att markera olika saker, till exempel röda referatmarkörer och lila källhänvisningar. Det har hänt att elever härmar min färganvändning i sina texter, så numera förklarar jag extra tydligt att alla text ska vara svart...

 

Lägg till bildtext

Slutligen visar jag min disposition för pm i Svenska 2 och 3. Yrkeseleverna behöver all träning de kan få. De skriver ju dessutom bara denna typ av texter i svenskämnet, där lektionstiden är begränsad till drygt två timmar i veckan vid ett enda tillfälle. Jag skippar esssäer och en hel del annat och ger dem mängdträning. De skriver minst fyra pm inklusive kursprovet. De första två texter är formativa övningsprocesser i Google Drive, där vi använde planscherna varje lektion. Sedan är det dags för skrivprov, och då vänder jag eller täcker över planschen, men vid det laget sitter den i huvudet på de flesta.

Språkgrodor

Grammatik med språklaboration i Svenska 2

 (Uppdaterat 2018-04-05)

Första gången jag hade detta moment gjorde jag på ett liknande sätt med presentationer, filmer och övningar om ordklasser, nominalfraser och satslära samt en avslutande språklaboration, där eleverna fick undersöka en egen text med hjälp av sina nyvunna kunskaper. Detta beskrev jag i inlägget Grammatiklaboration - svårt, men upplysande. Där länkar jag också till inläggen av Katarina Lycken Rüter och Charlotta Aspelin, vilkas upplägg jag har inspirerats av och anpassat vidare. Då fann jag att laborationen var både lärorik för eleverna och en tydlig examinationsuppgift, men att de hade behövt befästa sina begrepp bättre, för att kunna använda dem i sina analyser. Sedan dess har jag varje år gått igenom och ytterligare anpassat hela mitt material samt kompletterat arbetsområdet med ett grammatikprov.

Syftet med ett prov är dels att få ett större bedömningsunderlag, dels att höja motivationen att lära in de grammatiska begreppen. Efter avslutat arbete med språklaborationen gör jag en helhetsbedömning. Om textanalysen blir alltför tunn eller inte avslutas, kan resultatet av grammatikprovet bli avgörande. Det kan alltså bli aktuellt med omprov för den, vars prestationer varit alltför svaga i såväl provet som texten.

Jag har tagit bort en hel del detaljer om ordklasser och satsdelar samt satsschemat. Istället har jag lagt till satsradning och fler övningar på nominalfraser, centrala satsdelar och fundament. Häftet innehåller numera inte bara övningar, utan även sammanfattning av alla viktiga fakta i presentationer och filmer. Hela arbetsområdet är nu hårdare fokuserat mot de kunskaper eleverna behöver för att kunna utveckla ett formellt skriftspråk med variation och koncentration, vilket är en utmaning för många av mina elever, vilka är ovana läsare och skribenter.

Så här ser veckoplaneringen ut i mina Svenska 2-grupper, som jag träffar på fredagar under ett pass på två och en halv timme:


vecka 1
Introduktion av grammatikbegreppet med repetition av ordklasser inklusive min egen film och genomgång av de nya svåra begreppen finita och infinita verb. Övningar på finita och infinita verb i grammatikhäftet . Läxa att repetera det vi har gått igenom.

vecka 2
Snabbtest om ordklasser. Genomgång om nominalfraser med min film samt repetition av satsdelar och användningen av de och dem. Tyvärr tänkte jag inte på att en av eleverna var färgblind, vilket ställde till det, när min genomgång av satsdelar till stor del byggde på färger. Detta moment upplevdes av eleverna som lite lättare och många tyckte faktiskt att det var ganska kul att klura med rutorna i schemat.Övningar i häftet, där eleverna får identifiera och skapa nominalfraser, ta ut de viktigaste satsdelarna samt både förklara och träna på de och dem, vilket de flesta inte alls behärskar. Allt fler elever vittnar om att detta är den viktigaste behållningen av grammatikundervisningen.


vecka 3
Genomgång med filmer av  Charlotta Aspelin om huvudsats, bisats och fundament   samt om satsradning. Det senare har jag lagt till nyligen, eftersom alltfler elever radar sina huvudsatser utan att binda ihop eller skilja dem åt med skiljetecken. Satser är knepiga att förstå.


vecka 4
Grammatikprov, vilket jag av naturliga skäl inte lägger ut här. Eleverna fick också i läxa att leta rätt på en text av formell karaktär, som de har skrivit tidigare. De flesta elever väljer en argumenterande text, som de har skrivit i ettan, och där kan det vara svårt att finna bra exempel på exempelvis utbyggda nominalfraser. Allra bäst underlag fick de elever som valde en text i historiekursen, som alla läser i tvåan.

vecka 5(-6)
Genomgång om formellt språk och språklaboration med Charlottas film. Uppgiften finns detaljerat beskriven i detta dokument, där jag även har med ett par exempeltexter från tidigare elever. Mina elever skriver i Google Drive, där jag ger dem lärarrespons innan de får bearbeta sin text. Alla texter har minst tre frågeställningar. Här är några exempel, och de två första är obligatoriska:

• Bygger jag ut mina nominalfraser?
• Varierar jag mina fundament?
• Varierar jag fundamentens längd?
• Satsradar jag?
• Varierar jag meningslängden?
• Använder jag de och dem rätt?

Den sista frågeställningen blev självklar för alla som har minsta svårighet med detta, dvs en majoritet. Det ska bli spännande att i höst se hur vi kan få bukt med den nyaste frågeställningen: satsradning.
 

Språket förändras ständigt och bruket vinner över normen

Min kollega Henrik Birkebo i Trollhättan har skrivit en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet, Nu är det dags att slopa de och dem, som föreslår en språkreform av skriftspråksformerna de och dem. Reaktionerna på artikeln vittnar om olika bevekelsegrunder och möjligen olika syn på hur språk utvecklas. Jag ser två huvudfrågor som delvis blandas samman:

1. Hur förändras språk?
2. Vilken är skolans roll?

Hur förändras språk?

Vi som undervisar i svenska är ganska överens om hur språkförändring går till, eftersom det är något vi undervisar om, åtminstone i högre årskurser. Ett ofta använt uttryck lyder "bruket vinner över normen", vilket innebär att vårt faktiska sätt att använda språket så småningom bildar ny norm för hur det ska användas. I fallet med de och dem handlar det om hur talspråk och skriftspråk förhåller sig till varandra. Talspråket förändras över tid, och när skillnaden mellan tal och skrift blir alltför besvärlig att hantera, förändras skriftspråket. Senaste exemplet på en tydlig allmän förändring var när TT slopade pluralformerna i verb 1945, varpå övriga samhället snabbt följde efter. Själv reagerar jag fortfarande på sammanblandningen av konjunktionen innan och prepositionen före, men numera accepteras de som synonyma i SAOL, Svenska Akademins ordlista.

Nu befinner vi oss i en situation, där i stort sett alla infödda svenskar i Sverige uttalar de och dem som dom. Vi erkänner dom som talspråk och uppfattar oftast ett skriftspråkligt uttal som konstlat eller till och med inkorrekt. Många människor i olika åldrar som har svårigheter att tillämpa de och dem på rätt sätt har löst problemet genom att konsekvent skriva dem även i subjektsställning, ett fel som måste anses värre än att skriva dom. Henrik Birkebo menar att tiden är mogen för en språkreform, för vilket han mött mycket kritik i sociala medier, men han var inte först, utan det var professorerna.

För tre år sedan, i oktober 2013, intervjuades Per Ledin, professor i svenska vid Örebro universitet i Språket i P1 om de och dem. Han föreslog att formen dom skulle upptas i skriftspråket, och angav bland annat demokratiska skäl. Lisa Holm, professor i svenska vid Lunds universitet, skrev i augusti 2014 en debattartikel, där även hon förslog den språkreform samma sak. Samma år medverkade hon i  radioprogrammet Språket i P1 och utvecklade sina ideer. I programmet medverkade även Jan-Ola Östman, professor vid Helsingfors unversitet, och redogjorde för situationen i finlandssvenskan, som är ganska annorlunda. Kort efter detta radioprogram hade Henrik Birkebo och jag en diskussion  om de och dem på Facebook, där vi intog olika ståndpunkter. Jag menade att tiden nu var mogen för en reform, medan Henrik utvecklade sina argument för att behålla åtskillnaden ett tag till. Högtidligt, men skämtsamt, fattade vi beslut om att bordlägga frågan sisådär en femtio år till kommande generation. I ett inlägg skrev jag då en pm-uppgift om de och dem för Svenska 3 i gymnasieskolan med länkar till texter och radioprogram i ämnet. Det är en uppgift som jag själv använder i undervisningen. Nu har jag fått anledning att revidera mina källor och inkludera både Henriks artikel och docent Lars Melins replik, som handlar om elevers möjligheter att lära sig de och dem, och därmed kommer jag in på skolans roll.

Vilken är skolans roll?

Det är fullt möjligt att som lärare på ett plan diskutera språkförändring parallellt med att på ett annat plan ge våra elever den undervisning de behöver för att behärska språket som det ser ut idag. Det gör Henrik Birkebo. Det gör jag. Det gör de flesta svensklärare. Att vara lärare innebär att göra saker på flera plan och att inta olika roller i olika situationer. Att vi nu förespråkar en justering av skriftspråket innebär inte att vi vill ställa lägre krav på elever. Vi tvingar dem att kämpa hårt med detta, och under överskådlig tid kommer de att behöva behärska de och dem för att tas på allvar. Det handlar heller inte om att vi är slöa. Vi försöker rusta våra elever så bra vi kan med respons, vägledning, genomgångar och övningar, men vi ser att slaget är förlorat på sikt. Frågan är bara på hur lång sikt. Som professorerna Holm och Ledin hävdar, är det ytterst en demokratifråga, vilket blir  tydligt när förtvivlade studenter, som Ledin berättar, kommer fram efter föreläsningen, avslöjar att de inte kan detta och frågar vad de ska göra. Visst kan vi hävda att det bara handlar om undervisning och skärpta krav, men allt fler riskerar att slås ut. Förr eller senare hamnar de och dem på språkhistoriens sophög vare sig vi vill eller inte. Fram till dess kämpar vi lärare och elever på.

Grammatiska aha-upplevelser med Sara Lövestam

Idag föreläste Sara Lövestam, författare, SFI-lärare och grammatikpedagog, för en samling svensklärare i Jönköping. Det var en trevlig och inspirerande förmiddag. Lövestam gav en bakgrund till sitt tidiga språkintresse samt berättade om sina två sysselsättningar sfi-undervisning och romanskrivande, och om hur de befruktar varandra. Sedan blev det grupparbete. Vi planerade och presenterade i grupp varsin minilektion i något grammatiskt moment, vilket också blev lärorikt och inspirerande. Jag vill gärna berätta om några av mina lärdomar från dagen.

Precis som jag hade förväntat mig, vill Lövestam ogärna uttrycka sig normativt i frågor om språklig förändring. Frågor uppkom om läget för användningen av talspråksformen dom i skrift, sammanblandningen av prepositionen före och subjunktionen innan samt uteslutandet av att i futurumformen kommer att. Eftersom bruket alltid vinner, är de båda senare fenomenen redan accepterade, medan vi troligen får vänta ett tag till, innan tiden är mogen för att helt överge de och dem.

Lövestam hämtar många av sina exempel från sin SFI-undervisning, men de passar oftast bra även för infödda gymnasieungdomar, till exempel hur betydelsen skiljer mellan snarlika partikelverb beroende på om de sitter ihop eller inte, en betydelseskillnad som våra elever inte alltid känner till. De löst sammansatta partikelverben i följande meningar har en konkret betydelse:

• Tåget kommer fram i tid.
• Pelarna bär upp taket.
• Arbeta in mjölet i degen.

De fast sammansatta motsvarigheterna har med tiden fått en överförd, abstrakt betydelse:

• Det framkommer att han är oskyldig.
• Jag uppbär lön från kommunen.
• Det är en inarbetad metod.

Det var intressant information att SFI-elever från Polen och Grekland snabbare lär sig svenska än elever från engelsktalande länder, där grammatikundervisningen har en svagare ställning. Lövestam sammanfattade hur synen på grammatikundervisning i Sverige har svängt från att vara liktydig med språkundervisning för hundra år sedan till att numera av många uppfattas som ett onödigt och ålderdomligt moment. Lägg därtill att många av eleverna bär med sig föräldrarnas bild av ett själlöst tragglande av regler. Bäst är ibland att inte nämna ordet grammatik förrän eleverna har sänkt garden. Begreppet står i vägen för positiva förväntningar. Ur såväl motivatorisk som pedagogisk synpunkt kan det också vara bättre att sprida ut grammatiken till återkommande språkmoment än att genomföra ett koncentrerat grammatikmoment under flera veckor.

De tre kategorierna på bilden utgör en slags miniminivå för vilka kunskaper eleverna behöver ha för att kunna beskriva sitt språk, och givetvis för att kunna föra en dialog i syfte att utvecklas. Vad gäller ordklasser och satsdelar, har det under senare år skett en intressant begreppsförskjutning såtillvida att begreppet predikat alltmer får ge vika för begreppet verb i satsläran, eftersom finita och infinita verb är centrala begrepp. Eftersom predikat alltid består av verb, är det ingen förändring som är svår att ta till sig. På frågan om vad som är allra viktigast, pekar Lövestam ut satsdelarna, eftersom kunskaper om satser och satsbyggnad bygger på dem.

Vi fick några bra didaktiska tips, bland annat att så långt möjligt utgå från elevernas förkunskaper och språkkänsla, och låta dem upptäcka system och mönster genom att klassificera och beskriva ord de själva använder. De kan till exempel få utgå från en bild och utifrån den skapa en så lång nominalfras som möjligt, eller på egen hand i grupp diskutera sig fram till en regel för användningen av de och dem. Diskutera rätt och fel, och konsekvenserna av felen. Utnyttja elevernas fantasi för att skapa nya verb, och undersök hur de kan fogas in i det svenska språket.

Våra minilektioner om bland annat satsradning och de/dem lärde mig vilket kraftfullt grepp det är bara att se varandras upplägg. Jag jämför med mitt eget, ser vad som jag kan ta till mig för att förbättra min egen praktik och vad jag kanske inte väljer att använda. Lärorikt och tydligt, samtidigt som formatet inte är så pretentiöst. Vi fick fem minuter var. Ett effektivt kollegialt lärande.



 

Dags att summera och ladda om eller Kill your darlings!

I början av förra sommaren gjorde jag ett stort förberedelsearbete för att stå bättre rustad inför mitt nya arbete. Jag läste kursplaner, läromedel och tips om upplägg. Sedan konstruerade jag egna matriser, textmallar och grovplaneringar. Somligt har visat sig mycket användbart. Annat har inte fungerat alls, eftersom eleverna har behövt mer stöd och struktur än jag hade räknat med. Under året har jag samlat erfarenheter i klassrummet och i det utvidgade kollegiet samt försökt att koppla dem till varandra; jag har förmedlat till andra om hur jag har arbetat och hur jag har lyckats och jag har inspirerats av andra lärare att prova deras arbetssätt i mina egna grupper. Förutom alla nya lärdomar om ämnet och den nya målgruppen, har jag numera också min egen sviktande ork att ta hänsyn till, sedan oroande symptom på stress och utmattning har blivit en del av min vardag. Efter ett roligt och lärorikt, men frustrerande och slitsamt första år som svensklärare i en yrkesförberedande gymnasieskola börjar jag nu se klarare hur jag ska planera och prioritera inför nästa läsår. Jag kommer att ha tre klasser i Svenska 1 och två utökade kurser: en i Svenska 2 och en i Svenska 3.

Svenska 1

Jag har lärt mig den hårda vägen att struktur och motivation är viktigast. Jag måste vara tydlig och konsekvent. Instruktion är viktigare än information. Vi har gott om tid i kursen. Utmaningen är att använda tiden rätt, så att eleverna verkligen förstår vad de ska göra och gör rätt saker, så att de utvecklar sina förmågor i ämnet svenska. När jag i höstas ställdes inför dessa kepsprydda pojkgrupper med sina splitt nya datorer, insåg jag inte till fullo vilket smörgåsbord jag dukade upp: varsin dator (och mobil) med spel, Youtube, Skype med flera media, och så lite skoluppgifter som försökte göra sig gällande mitt i bruset. Jag mötte en kollega som på några minuter gav mig större förståelse för min nya målgrupp än alla sommarens förberedelser. Han sa:

Du måste ta med dig allt material till varje lektion, det vill säga böcker, uppgifter på papper, skrivpapper och pennor. Många orkar inte ens ta med sig sina datorer. Du kan aldrig planera för något arbete som sträcker sig över mer än en lektion, eftersom du inte vet hur många som kommer nästa gång. Till slut ger jag exakt samma prov som omprov gång på gång ända tills de klarar av det. 

Följande klipp illustrerar det drastiska budskapet på ett träffande sätt:
Känslan av att försöka tvinga eleverna att lämna in sina rester

Jag lyssnade uppmärksamt på denna pessimistiska redogörelse, men att helt ta in det är en annan sak. Min strategi var nämligen att erbjuda alla uppgifter digitalt, så att eleverna skulle slippa hålla reda på papper. Andra, lite mer optimistiska tips, som har hjälpt mig att anpassa min undervisning för att nå eleverna bättre, har jag fått av Maria Olsén och Maria Edgren. Efter ett tag tröttnade mycket riktigt några elever på att bära med sig sina datorer och dök upp utan. Då blev jag tvungen att tillverka pappersuppgifter, dela ut skrivpapper och låna ut pennor. Jag upptäckte också att de flesta faktiskt föredrog att läsa på papper, så till slut erbjöd jag papper till alla som ville ha. Det ständiga spelandet och surfandet då? Ja, där har jag gått igenom olika perioder. Ibland har jag kollat stenhårt genom att ständigt gå omkring bakom eleverna och på så sätt fått fler att jobba mer. Ibland har jag med gott resultat koncentrerat en uppgift till provformat, så att alla åtminstone någon timma har kunnat arbeta koncentrerat. Ibland har jag för stämningens skull släppt dem fria att arbeta utanför klassrummet med eget ansvar att bli klara med följden att somliga inte alls blir klara. Jag har ingen universallösning på problemet, men jag kommer att vara bättre förberedd i höst. Inte minst kommer min beredskap inför villkoren att skapa bättre utrymme för ett strukturerat arbete med läsförståelse. Det fick jag i stort sett lägga åt sidan under året. Här har jag mycket egna ideer och även litet egen erfarenhet från högstadiet, men både Åsa Edenfeldts och Jenny Edvardssons bloggar är viktiga inspirationskällor

En annan strategi, för att inte säga käpphäst, som jag nu omprövar, är det omfattande arbetet med formativ respons i Google Drive. Jag har lagt många, många timmar på att lära eleverna hur Google Drive fungerar och på att hemma läsa och ge respons på uppgifter. Arbetet har delvis skett i motvind, eftersom eleverna i alla andra ämnen har skrivit i Word, lämnat in i Fronter och sedan väntat på kommentarer. Mycken möda har ägnats åt att instruera elever som har svårt att klara av ett arbetssätt och ännu svårare att hantera två olika. En betydande grupp elever har faktiskt tagit till sig min respons på ett bra sätt och verkligen utvecklats på ett tydligt sätt, men för det stora flertalet tvingas jag nu erkänna att jag kunde ha lagt en del av min tid på annat än att ständigt kolla och kommentera hur långt de hade kommit, t ex på att ge mig själv en berikande fritid eller helt enkelt välbehövlig vila. Under perioder har jag arbetat alldeles för mycket. I höst går kommunens skolor över till lärplattformen Vklass, och jag ser fram emot ett förenklat arbete med kommunikation och dokumentation.

Svenska 2

Jag inledde med antagandet att jag skulle kunna förvänta mig ett mycket större engagemang från elever i en utökad, frivillig och högskoleförberedande kurs. Jag målade med stora penseldrag upp mål och innehåll för kursen, gav eleverna möjlighet att diskutera fram förslag till arbetsformer och gav dem därefter en ganska fri och kreativ skrivuppgift i argumentation. Jag hade rätt i mitt antagande så tillvida att eleverna hade mycket större förmåga och självdisciplin att utföra och slutföra uppgifter än de hela klasserna i Svenska 1, men det egna engagemanget överskattade jag. Att elever utökar sin utbildning med de högskoleförberedande kurserna i svenska och engelska betyder inte att de är explicit intresserade av ämnena, utan även här finns ett stort motivationsproblem, fast av en annan art och på en annan nivå.

På många sätt är denna kurs för mig en akilleshäl, eftersom litteraturen har så stort utrymme, och på det området har jag inte lika gedigna kunskaper som inom språket. För att kompensera detta, har jag visat inspirerande program från UR om olika litterära epoker. Jag inser nu att mycket i dessa fina filmer främst intresserar och inspirerar oss som redan har en positiv inställning till litteratur. De nådde inte riktigt ända fram. Efter den erfarenheten insåg jag att jag i högre grad bör lita på min  förmåga att göra litteraturhistorien levande i egen framställning. UR-filmer har fortfarande sin plats, men jag utnyttjar oftare möjligheten att skapa klipp, så att jag kan koncentrera mig på det viktigaste eller roligaste, och presentera resten på annat sätt. Det som fungerar bäst är som alltid att läsa korta texter eller utdrag för att sedan reflektera över dem enskilt och tillsammans. Jag har lagt mycket tid på att hitta bra texter och skanna färgbilder. Nu vet jag att de flesta föredrar att läsa på papper i stället för på dator, och jag undersöker möjligheten att investera i nya läromedel för Svenska 2, så att eleverna ska kunna läsa i riktiga böcker med färgbilder. Eleverna är arbetsvilliga om bara innehållet konkretiseras och bryts ned tillräckligt. Min unge och begåvade kollega Erik Hermansson, tillika historielärare, har givit mig bekräftelse på mina tankar och inspiration att utveckla det arbetet.

Arbetet med grammatiken var nyskapande och lärorikt för både mig och eleverna. Modellen som jag har lånat av Katarina Lycken Rüter och Charlotta Aspelin, har jag beskrivit tidigare. Varje elev fick studera språket i en egenhändigt skriven text utifrån frågeställningar och skrev sedan en laborationsrapport. De flesta valde en argumenterande text. Det gick både bra och dåligt. Bra var angreppssättet. Eleverna tyckte att det var meningsfullt att använda grammatiken för att förbättra sitt eget språk, och många fick upp ögonen för vad de kunde utveckla. Dåligt var att jag lade mig på fel nivå. Flera elever saknade grundläggande kunskaper om ordklasser och satsdelar. En lätt repetition räckte inte för att de skulle kunna använda begrepp som exempelvis nominalfraser. Sedan dess har flera lärare berättat på Facebook om sina egna upplägg, och detta arbetsområde är absolut något jag kommer att göra om i modifierad form. Naturligtvis har jag höga mål för elevernas språkutveckling, men jag måste möta deras utvecklingsbehov där var och en befinner sig, till exempel att använda de och dem eller att binda ihop texten med sammanhangsord. Utbyggda nominalfraser får komma senare.

Svenska 3

Största utmaningen trodde jag, men det visade sig bli veckans belöning, tack vare mycket tålmodiga och ambitiösa elever. Dessutom ligger tyngdpunkten på vetenskaplig text, och det är ju mer "min grej". I början av året vann jag gehör för att införskaffa Svenska impulser 3 till varje elev, och det visade sig vara ett lyckokast. Både jag och eleverna har haft stort stöd av boken, främst för att skapa förförståelse och för att repetera. Även i denna kurs är litteraturen ett utvecklingsområde för mig, och jag måste grunna på hur jag går vidare med att bygga upp en rimlig progression mellan de olika kurserna. Här är Maria Bivesjös ideer inspirerande, vilket framgår av hennes Wikispace. Talande och skrivande under de olika svenskkurserna har olika fokus: 1) kreativt, 2) journalistiskt och 3) akademiskt. Inspiration till att konstruera bra skrivuppgifter på rätt nivå har jag fått av flera kollegor i det utvidgade kollegiet, bland andra Henrik Birkebo, Martin Ahlstedt och Ann-Christine Norman. Jag var väldigt nervös inför det nationella provet, men de flesta elever lyckades bra. Det är emellertid ingen garanti för att nästa grupp lyckas, men jag vet nu vad det är som gäller: mängdträning i pm-skrivande. Tack vare stenhård planering fick jag ihop kursen. Bästa ögonblicket jag tar med mig från denna kurs och grupp är högtidstalen med långbord, duk och bubbel i glasen.

Personligt och allmänt

Att inspireras av andras beskrivningar av bra undervisning är på både gott och ont. Det har gett mig trygghet inför nya moment i en situation, där jag kanske hade behövt lite mer stöd på min nya arbetsplats. Avigsidan av att ständigt ta del av andras "uppvisningar" på nätet är att det uppstår en stor diskrepans mellan vad jag skulle vilja göra och vad jag förmår göra. Elevernas underprestation och de nya kurserna har varit tuffa utmaningar att möta, men minst lika tufft har jag haft det med mina egna ambitioner, förväntningar, komplex och tankemonster, som till exempel handlar om att jag inte håller måttet, att mitt arbete inte gör skillnad eller att jag inte gör skäl för min karriärtjänst. Jag redde ändå ut det. Det blev ett skapligt år, givet förutsättningarna, och nästa år kommer med största sannolikhet att bli mycket bättre. Jag ser fram emot att få arbeta utifrån en ny säkerhet, den som en gnutta erfarenhet ger, och med större utrymme att utveckla undervisningen, inte bara min egen. Mitt försteläraruppdrag har än så länge mest handlat om ämnesansvar och prövningar, men jag kommer att få lite mer tid till utvecklingsarbete nästa år.

Jag vågar allt mer tänka att jag håller måttet och att mitt arbete gör skillnad, kanske till och med att jag förtjänar min karriärtjänst. Alla måste få ha en startsträcka. Jag duger.

Grammatiklaboration: svårt, men upplysande

Inspirerad av de grammatikområden Katarina Lycken Rüter och Charlotta Aspelin har presenterat i sina bloggar, har jag sjösatt en språklaboration i min Svenska 2-grupp på BA- och EE programmen. Killarna har nu påbörjat arbetet med att undersöka sina egna texter språkligt, för att se hur de kan göra sitt skriftspråk mer formellt och sakligt. De flesta har utgått från en argumenterande text de skrev i höstas, någon har valt en litteraturuppgift eller en faktatext i historia. De har formulerat frågeställningar i stil med:

• Varierar jag meningslängden?
• Varierar jag mina fundament och bisatsinledare?
• Bygger jag ut mina nominalfraser?

Trots att vi tidigare har gått igenom och gjort övningar kring ordklasser, fraser och satslära, är det först nu polletten ramlar ned på allvar om hur begreppen fungerar i praktiken. Förmodligen har också motivationen att lära sig begreppen ökat, när man ser en direkt nytta med dem. Eleverna och jag är överens om att detta sätt att arbeta ger mer än ett grammatikprov.

Jag vill gärna bjuda på några elevformuleringar från den metakognitiva processen så här långt:

"Jag har varierat mig ganska mycket faktiskt. Jag trodde först att jag skulle använda nästan bara ett fundament, så jag är nästan lite överraskad."

"Man kan sammanfatta detta arbetsområde med att jag lärt mig mycket om nominalfraser och fundament, samt hur de kan hjälpa mig i framtida texter."

"Jag tycker jag varierar mina meningar relativt mycket men ibland blir det ganska många korta meningar i rad, vilket kan vara väldigt irriterande att läsa, för det är så många start och stopp."

"Det är viktigt för att man ska tycka att texten ska vara intressant att läsa, men även lätt att läsa. Om den inte är lätt att läsa, så blir det ofta tråkigt att läs,a och man tycker inte att det är intressant även om man egentligen tycker om ämnet som man läser om"

"Jag måste tänka på att förbättra och utveckla mina meningar i framtida texter."

"Eftersom det är en argumenterande text så blir det ganska stor variation automatiskt, för jag skriver om olika argument och ingen mening är den andra lik"

"Mina nominalfraser i min argumenterande text är långt ifrån utbyggda och där finns det mycket att jobba med. För att få en nyanserad, informativ och innehållsrik text är det viktigt att man bygger ut sina nominalfraser, vilket jag är väldigt dålig på."

"Man får bara inte 'tappa fokus' medan man skriver, eller gå tillbaka och kolla sådant efter att man är klar. Vi har inte jobbat så mycket med det innan, så man kanske inte kollade efter det då."

 I början av detta arbetsområde var jag orolig för om arbetssättet skulle ge eleverna tillräckligt, om de skulle förstå upplägget eller om det skulle kännas meningsfullt. Jag har fått upprepa en hel del instruktioner och jag har förlängt arbetsområdet med en vecka, men jag är inte orolig längre. Detta är ett bra sätt att "redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken". 

Här är en presentation med mål och slutuppgift.