lördag 7 november 2015

Sju saker att komma ihåg om återkoppling

Ann-Christine Norman delade på Facebook
en snygg bild med denna behändiga lilla lista på engelska. Jag översatte den och började trixa med en Canvaposter, men tröttnade, så här är en vanlig text.


1. Grant Wiggins: Återkoppling är inte verktyg, beröm eller utvärdering. Återkoppling är information om hur vi lyckas i vår strävan att nå ett mål. 

2. Dylan William: Om elever vet att klassrummet är en trygg plats att göra misstag på, är det mer troligt att de använder återkopplingen i sitt lärande.

3. Cris Tovani: Den återkoppling som elever ger till lärare kan vara mer kraftfull än den som lärare ger till elever.
4. Peter Johnston: När vi ger ett betyg som en del av återkoppling, läser elever rutinmässigt inte längre än till betyget.
5. Jan Chappuis: Effektiv återkoppling ges under lärandet, medan det ännu finns tid att agera i enlighet med den.
6. John Hattie: Den mesta återkopplingen eleverna får i klassrummet kommer från andra elever – och mycket av den återkopplingen är felaktig.
7. Susan Brockhart: Elever behöver veta målet för sitt lärande – vilken specifik förmåga de förväntas tillägna sig – annars är ”återkopplingen” bara någon som säger till dem vad de ska göra.



Källa:  The collective wisdom of authors published in the September 2012 issue of Educational Leadership: “Feedback for Learning.” (Volume 70, Issue 1).
 

torsdag 5 november 2015

Nu samlar jag in mobilerna

Jag har en kartong från Arete Meritering. Den tjänade mig väl på högstadiet, och nu får den vara med igen. Det går bra. Ingen protesterar. Rekommenderas. Det höjda arbetstempot övertygar. Jag har upptäckt några andra saker också. Här är en lista. Listor är bra.
  • Samla in mobilerna under lektionstid om de inte ska användas till nåt särskilt, ja vadå?
  • Ge eleverna ett realistiskt beting. Definiera noggrant vad som ska göras idag, och se till att eleverna får gå när de är klara. Denna information ska ges i början av lektionen, och den ska sedan finnas tillgänglig, enklast på whiteboarden. Hitta inte på extrauppgifter efter hand!
  • Ge inte läxor för läxans egen skull, utan skapa förförståelse inför genomgång eller repetera efteråt, och tala om syftet.
  • Hemuppgifter istället för lektioner är sällan en bra idé. Om du måste ställa in eller ge elever ledigt, följ upp deras arbete rigoröst och hävda din deadline.
  • Våga ge elever olika uppgifter; olika typer, olika omfattning, olika mycket hjälp eller olika villkor i övrigt. Var öppen med varför du gör så. Eleverna förstår och respekterar den ordning som du kan motivera på ett bra sätt.
  • Var öppen med att alla har olika förutsättningar, och att samarbete är något alla tjänar på. Jobba hårt och medvetet med att skapa ett öppet responsklimat där elever med svårigheter kan slappna av, och där alla vågar blotta sina brister genom att be om hjälp.


onsdag 4 november 2015

Långsammare än en snigel som saktar in i en kurva

Igår bestämde jag mig för att bevisa något för mina elever. De hade fått ett litet uppgiftsdokument med sex övningar i språkriktighet. Vi ska arbeta med referatteknik sedan fram till jul, och jag tycker att de behöver en liten gnuggning först i några enkla skrivregler. Efter en liten powerpoint-genomgång om styckeindelning, särskrivning, de/dem, ofullständiga meningar och stor bokstav, fick de arbeta själva, och flerparten tågade käckt iväg till ett uppehållsrum, där jag tittade till dem ibland och kunde konstatera att det inte gick så fort framåt. Många ägnade tre kvart åt att dela in en word-text i tre stycken. Jag skrev upp hur långt de hade kommit, och sa bara att vi skulle fortsätta arbeta med detta nästa dag.

Idag inför lektion två lade jag ut uppgiftspapper (symboliskt eftersom de har laddat hem egna uppgiftsdokument att arbeta i), möblerade för prov och samlade in alla mobiler vid dörren. På tavlan hade jag skrivit att de skulle göra klart alla uppgifter som ett prov, och fick gå när de var klara.

Högljudda protester: - Diktator! Orättvist! Det är för mycket! Ska vi sitta här i två veckor? Jag tystade ner dem, och så småningom infann sig lugnet. Alla utom två blev klara, och de fick skriva klart hemma. När eleverna gick, fick de mest högljudda ta mig i hand och erkänna ungefär som hos Lasse Kronér i Smartare än en femteklassare:
Ja, du hade rätt. Nej, det var inte för mycket. Ja, jag har arbetat mycket bättre än jag trodde var möjligt.

tisdag 3 november 2015

Liten bloggmetareflektion

Tittar tillbaka lite på mina blogginlägg. Det varierar en del. En hel del handlar om bedömning och mycket om reflektion kring hur jag jobbar med kommunikation: instruktion och respons. Ibland blir det långa pauser i bloggandet och ibland rinner det till lite oftare. Jag har sällan ork till någon essäistik, utan det stannar vid enkla och personliga reflektioner. Min stretiga och känslofyllda vardag med stundtals ganska motvilliga elever uppfyller mig, och jag kan inte bidra med någon spjutspetsutveckling vare sig inom svenskämnet eller allmändidaktik. Jag gräver där jag står. Det händer någon enstaka gång att jag får en kommentar i bloggen, och gensvaret på Facebook är ofta uppmuntrande, men den stora behållningen är att jag får "skriva av mig" och tydliggöra mina tankar för mig själv. Det hjälper mig att se meningen i det jag gör och ger mig kraft att fortsätta.

Äggningen



Sitter och känner mig allmänt eländig. Stukad av #tonen på twitter. Bihålekänningar på gång. Elever med skyhög frånvaro som vi måste tala med. Stressymtom som kommer och går. Tungt att komma igång efter lovet. Eleverna jobbar dåligt på lektionerna. De gör inte den hemuppgift de fick före lovet när jag var på elevhälsodag, eller också missförstår de min instruktion. Aldrig får jag riktigt till det, känns det som. 

Mina tre klasser i ettan fick en skrivuppgift utifrån romanen vi läser tillsammans, Förr eller senare exploderar jag av John Green. När en av bipersonerna, Isaac, blir blind, överger hans flickvän honom, och allt hans hopp försvinner. Hans vänner står inte ut med att se hans förtvivlan, så de tänker ut ett sätt för honom att avreagera sig. De hjälper honom att slänga ägg på flickvännens bil. Eleverna fick i uppgift att beskriva hela upplevelsen ur Isaacs perspektiv. Det där med perspektiv var ingen självklarhet.

Strax innan hade jag noggrant förklarat hur jag ville att de skulle utföra en annan skrivuppgift, en reflektion om radionovellen Julsaga av Sara Kadefors, och många fick ihop riktigt genomtänkta reflektioner. Sara Kadefors kom på författarbesök, och hennes radionovell var för bra för att inte jobba med. Några tyckte (med all rätt) att det var lite kämpigt att växla spår från romanen till novellen, och sen tillbaka till romanen igen, men vi hade inget val. 

Tillbaka till Green. De fick alltså sin uppgift att skriva ur Isaacs perspektiv, och det började sippra inlämningar. Några mycket gedigna och välformulerade reflektioner, något händelsereferat och även några som jag tycker ganska behärskade berättelser ur Isaacs perspektiv. Jaha. Jag förmår varken instruera eller inspirera.

Då kommer det en liten händelseavisering på Vklass, vår lärplattform. En kille i min klass har gjort uppgiften, och vad bra han gjorde den sen! Han har visserligen skrivit ur Augustus perspektiv, men med en sån inlevelse att jag blir alldeles varm…

Eleven har lämnat sin tillåtelse till att jag återger texten:
Jag blir så förbannad på folk som inte har något vett i kroppen. Först gör man slut med sin kille för att han kommer att bli blind. Men det förstår jag, inte alla klarar att leva med en blind partner. Men att inte ens kunna höra av sig gör mig förbannad. Kan man inte skicka ett mail eller ett sms och fråga hur personen mår? Men är man så okänslig så är man väl det..Man kan ju inte sluta höra av sig när ens före detta pojkvän har blivit av med ögonen! Så jag kom på en idén att ägga hennes bil, inte grövsta kanske men ändå något som inte är allt för grovt att göra mot henne. Vi åkte till mataffären och Hazel sprang in och köpte ett paket med tolv ägg. Sedan bar det av mot Monicas hus.Jag ledde fram Isaac till en liten bit ifrån bilen så vi kunde kasta äggen på den, jag gav honom ett ägg och han missade med flera meter men nu var det igång! Till slut träffade han baklyktan och jag såg att han blev glad. Skönt för honom att få ut ilskan på något som tillhör henne även fast han inte visar att han har någon ilska längre!


söndag 1 november 2015

Onödig polarisering i bedömningsdebatten

De flesta lärare försöker pröva sig fram till en bra balans mellan elevernas behov av vägledning i sitt skolarbete och deras behov av fokus på kunskapens kärna. Vi har fått två åsiktsläger, vilka jag menar härrör ur en konstruerad motsättning. 

På den ena barrikaden står de som tagit det tacksamma humorpatentet. De kritiserar och raljerar över den exercis med formuleringar ur styrdokumentet som utbröt när nya läroplanen skulle implementeras. På den andra barrikaden står vi andra, som inte alls känner igen oss i den tilldelade töntrollen, enligt vilken vi har abdikerat från våra bildningsideal, och reducerats till coachande matrisslavar. 
För ett par år sedan ägde denna satiriska udd säkerligen sin relevans, men idag är jag tveksam. Den extrema meta-trenden som följde på återkopplingens segertåg över skolvärlden var en nyttig ögonöppnare, men vid det här laget har nog de flesta tagit till sig godbitarna ut nya rön och gammal erfarenhet i en ny praxissyntes, där vi är medvetna om och använder Dylan William med fleras tankar om formativ bedömning, metareflektion och -instruktion som ett effektivt arbetsverktyg utan ständiga matrisexcesser. 

lördag 31 oktober 2015

"Bort med KK-tjötet i klassrummet!"

Rubriken är ett Twittercitat av @Kettilikorthet. Att förtydliga kraven på ett sätt som verkligen för elevens lärande framåt är ett problem jag ständigt brottas med, och jag förändrar då och då min metodik. I samband med implementeringen av nya läroplanen 2011 lade jag mycket tid på att "skriva mig in i" kursplanerna för svenska och moderna språk i grundskolan. Jag gick igenom flera faser i mitt arbete med matriser, listor och formuleringar. Hela tiden har jag haft en fast övertygelse om följande:
Information ska vara korrekt.
Information ska vara begriplig.
Information ska vara relevant.

Korrekt information är valid information

När jag förra året började undervisa i gymnasieskolan tog jag med mig denna övertygelse, som fortsatte att styra mitt arbete med att ge ny information till en ny målgrupp. Precis som tidigare avstår jag från att bara redovisa kunskapskraven. De är korrekta, men knappast begripliga och upplevs sällan som relevanta av eleven. Det gäller att hålla sig inom kunskapskraven, och inte glida iväg i egna tolkningar om vad som ska bedömas. Största utmaningen för validiteten uppstår när jag formulerar en uppgiftsspecifik matris i samband med en större examinationsuppgift eller ett prov. Hur specifik kan jag bli utan att göra avkall på kopplingen till det generella kunskapskravet? Jag vet att inte alla elever bryr sig om att studera denna lilla matris i provsituationen, men tillräckligt många gör det, och då är det viktigt att den verkligen leder dem rätt.

Begriplig information (annars låt bli!)

Allt går inte att göra begripligt för alla vid varje tillfälle, men det går att göra mycket. Jag skriver mina kunskapsmatriser och bedömningsmatriser i du-form och jag försöker förenkla språket så långt jag kan utan att förvränga innehållet, t ex detta A-krav i mitt romanprov i Svenska 1:
Du kopplar berättelsen till världen och till dig själv.

 Relevant information (svårast!)

Att hålla sig inom styrdokumenten och uttrycka sig på ett för varje elev så begripligt sätt som möjligt är knepigt nog, men att reglera och ransonera sin information på rätt sätt är den stora utmaningen. För mycket och vid fel tillfälle har vi säkerligen ALLA informerat, eller hur? Från att i början har plågat mina elever med att noggrant gå igenom hela kursplanen, har jag försökt att minimera och optimera pratet om kunskapskrav. Så här kan det se ut när jag introducerar ett dystopitema i Svenska 3. Jag presenterar A-krav för litterär analys och skriftlig framställning med några korta kommentarer i en presentation, som sedan finns tillgänglig för eleverna: