lördag 10 september 2016

Varför behöver vi berättelser?

Jag har inlett två kurser i Svenska 2, och vi börjar med litteratur. Till vår hjälp har vi Svenska impulser 2, som jag tycker beskriver litteraturhistorien på ett mycket inspirerande sätt. Att undervisa om skönlitteratur i grupper, där de flesta inte läser alls, är på flera sätt en utmaning, men det innebär också att gruppen är ganska nollställd i sina förväntningar och "befriad" från skolföreställningar om vad ämnet bör innehålla.
Schemat är en annan utmaning. På fredag förmiddag träffar jag dem som har Svenska 2 som individuellt val. De kommer från olika program och de flesta är nya för mig. På eftermiddagen kommer den utökade kursen, där nästan alla känner mig sedan förra året. Gemensamt för båda grupperna är att de bara har ett undervisningstillfälle i veckan à två och en halv timme inklusive rast. Jepp. Så ser det ut. Med dessa förutsättningar är jag imponerad över den positiva energi vi lyckas mobilisera framåt halv fyra på fredagseftermiddagen.
Dessutom har jag nu satt mig i sinnet att jag i viss omfattning ska återgå till att arbeta i Google Drive med reflektioner, övningar och större skrivarbeten, något som är helt nytt för dessa elever. Inspirerad av min kollega Åsa Edenfeldt har jag instruerat eleverna att använda ett och samma dokument och varje gång skriva den senaste texten överst. Detta arbetssätt bör kunna ge en hanterlig mängd dokument att överblicka, som jag sedan har organiserat i klassmappar.
Igår hade jag ett läxförhör om vad vi gick igenom och reflekterade över förra veckan, en slags allmän introduktion till litteratur och litteraturhistoria, som också anknyter till vad vi avhandlade i år 1. Så här såg det ut:


1. Varför behöver vi berättelser?
2.  Vad finns det för olika slags litteratur?
3.  Hur har hjältar och andra karaktärer förändrats genom litteraturhistorien?
4.  På vilket sätt kan det påhittade ändå vara ”sant” i berättelsen?
5. Vad menas med farlig litteratur?
  
Den första frågan gav många olika och bra svar, som jag inte hann ta del av under lektionstid i den rekordvarma salen, men i stället avnjuter i efterhand:


”Om vi inte hade haft berättelser, hur hade vi då kunnat veta vad som hände förr i tiden? Eller kunna berätta för andra något som har hänt. Ett liv utan berättelser hade varit tråkigt.”
”Om inte berättelser skulle finnas så skulle vi inte utvecklas något. Det är genom berättelser vi lär varandra och prata med varandra. Man kan nästan tänka att allt vi berättar är som en berättelse. Det skulle inte finnas språk om inte berättelser skulle finnas. Det är genom historien vi utvecklat språket och kommit på språket. ” 
”För att få kunskap om historia och vad som har hänt tidigare och veta varför det ser ut som det gör idag.”
”Det behövs för vi ska kunna expandera vår vetskap och fantasi och också för att bli klokare.”
”Vi behöver berättelser för att få reda på hur det var att leva förr. Av berättelser kan vi lära oss av andras misstag och vi kan även lära oss av deras lyckade händelser. Om det inte skulle finnas några berättelser så skulle det inte finnas något sätt att kommunicera på.”
”För att komma ihåg och minnas det förfluta, för om vi inte skulle ha berättelser så skulle vi ha allt muntligt och efter ett tag skulle allt glömmas bort och förvrängas. Som bilden förra lektionen. Allt skulle rinna ut i sanden.”
”För att kunna förmedla budskap och informera varandra. Kan man inte berätta kan man inte prata. Hade vi inte haft berättelser hade vi inte kunnat lära oss om vad som hände förr eller hur andra mådde eller kände. Berättelser gör våra samtal trevligare och roligare. Hade vi inte kunnat berätta hade inte jag vetat något om hur min mamma eller pappa hade det när dom var små och det hade inte varit så kul… Nu när man kan berätta kan jag få reda på saker som hänt och jag kommer kunna berätta för mina barn om händelser och saker jag varit med om i mitt liv.”
”Vi behöver berättelser för att kunna få reda på saker, till exempel historia om vad som hänt förr i tiden. Vi kan lära saker av berättelser och bli mer kunniga. Utan berättelser skulle det inte finnas den underhållning vi har idag, som till exempel film, böcker, teater och sagor. Berättelser kan också skapa ett samspel och föra ihop människor som varit med om samma saker. Man kan dela sina historier med varandra och lära sig av varandra.”
”Vi behöver berättelser för att annars kan vi inte prata med varandra om något för allt är egentligen en berättelse vad vi än säger till varandra.”
”Berättelser får vi höra varje dag. Berättelse är en god nytta i livet för att inte känna oss ensamma. När du hör en berättelse som stämmer in med dina känslor och saker du kanske har gått igenom i livet så hjälper det dig psykiskt. Att berätta saker gör det också enklare i livet. Du mår bättre psykiskt. Berättelse är inte bara bra psykiskt, berättelser är historia också som hjälper oss med vad som kanske hände för 5000 år sedan. Utan berättelser så har vi ingen historia.”
”Därför att vi behöver något att sträva efter. Har vi inga berättelser så kan vi inte tala om för någon vad som har hänt. Jag vill kunna berätta mitt liv som en berättelse till mina barn i framtiden. Sen tror jag även att världen hade blivit otroligt tråkig utan berättelser.”
”För att vi ska veta vad som har hänt och lära oss fakta. Berättelser är ett starkt mänskligt behov.”
”För att berätta om händelser och information om saker som har hänt eller händer. Utan berättelser skulle det inte gå att berätta om var man har gjort eller vad som har hänt i historian. Man skulle bara kunna se framåt.”