tisdag 11 december 2018

Exempeltexter: myt och fabel

Varför det blir mörkt om natten

  - Snälla mamma, berätta en saga!
  - En saga? Jag ska berätta något som är alldeles sant. Har du tänkt på varför det blir mörkt om natten? Det ska jag tala om för dig!
  En gång för länge, länge sen, långt innan vi människor fanns, var solen och månen uppe hela dagen och hela natten. De var riktigt goda vänner och båda lyste lika starkt på natten som på dagen. Det fanns nämligen ingen natt, för det var ju ljust jämt, och ingen fanns som behövde sova. På marken växte de allra vackraste blommor, fåglarna sjöng sina sånger och träden bildade täta skogar. Djuren betade av gräset och många slags fiskar simmade i det stora blå havet. Växterna och träden fick allt ljus de behövde och mer ändå.
  Solen och månen tyckte om varandras sällskap, pratade mycket och var nästan aldrig osams. De njöt av allt vackert runt omkring dem, men efter några tusen år började det bli lite långtråkigt, så de började gräla om småsaker. En vacker dag började solen och månen prata om vem som lyste starkast, men de kunde inte komma överens, och för att slippa bli osams, gick de till vinden och bad om hjälp. Vinden var känd för sin visdom och man kunde alltid lita på att bli rättvist behandlad. Vinden bad dem att springa åt varsitt håll, så långt och fort de kunde. Den som försvann ur sikte först hade förlorat. De tyckte nog att det lät lite underligt, men eftersom de hade stor respekt för vindens omdöme, gjorde de som de hade blivit ombedda.
  Solen och månen gav sig av, så fort de bara kunde. De sprang och sprang tills de inte syntes längre, utan bara skenet syntes vid horisonten, och till slut syntes inte månljuset alls, bara lite solljus. Nu blev det mörkt och kallt, där vinden ensam stod kvar och väntade. Alla fåglarna tystnade förvånat och blommorna frös till is. Solen och månen sprang runt hela jorden och kom tillbaka på andra sidan. Med dem kom värmen och ljuset tillbaka igen.
  - Nå? frågade solen och månen, när de andfådda stod framför vinden igen. Vem av oss vann?
  - Det gjorde solen, sa vinden.
  Månen, som nu var både trött och sur, sa:
  - Då kan du lysa för dig själv i fortsättningen. Jag går upp på mitt moln och lägger mig. Jag kommer fram när du vilar.
  På så vis kom det sig att solen och månen började turas om att lysa, och vi fick dagar och nätter. Ibland försov sig månen, och lyste bara litegrann. Då blev det nymåne eller halvmåne. Så småningom lärde sig djuren att sova på nätterna, och sen kom vi människor, som också behöver sova, och det ska vi göra nu. God natt och sov så gott! 


Grodan som älskade sig själv

Det var en gång en groda, som hade en tråkig egenskap: den var så förtjust i sig själv, att den satt vid sin lilla bäck hela dagarna och bara tittade på sin egen spegelbild i vattenytan. Som tur var, kom det då och då små insekter flygande som grodan slickade i sig utan att släppa sin egen spegelbild med blicken. Så blev sommaren till höst. Insekterna slutade att komma till grodan, som  blev mager och tunn, men hungrig kände den sig inte, för allt den behövde för att vara lycklig, var att se sin egen spegelbild.
  En bäver kom simmande med en gren i munnen. Den var mycket upptagen med att bygga en fördämning i bäcken, men när den såg den lilla frusna grodan med blicken fäst på sin egen spegelbild, blev den orolig, eftersom den var en mycket omtänksam bäver,  och frågade:
  - Hur är det fatt? Är du sjuk, min stackars vän? Vill du komma in och värma dig i mitt bo?
Öppningen är under vattenytan, men jag kan visa dig vägen, och därinne är det varmt och skönt. Gott om maskar och annan mat är det också.
  - Sjuk? Nej, jag trivs så bra här i mitt eget sällskap, men tack för att du frågar. Det är mycket vänligt av dig. Bävern skakade på huvudet åt den dumma grodan, men gav sig iväg.
  Efter några dagar såg den lilla grodan eländig ut, men nu hade det bildats en isskorpa på vattenytan, och i den tyckte grodan att den såg alldeles underbar ut, ännu vackrare än förut, så den kände varken av hunger eller kyla, och märkte knappt att en gräsand kom flaxande och landade strax intill.
  - Stackare! Sitter du här och fryser? Hoppa upp på min rygg, så ska jag flyga dig till en damm inne i stan. Där är öppet vatten och det finns snälla människor som matar oss varje dag.
  - Tack, snälla du, för att du erbjuder din hjälp, men det behövs inte alls. Jag har allt jag behöver här och är varken hungrig eller ensam. Anden nöjde sig med det svaret och flög sin väg.
  Efter ännu en månad kom den första snön och täckte isen. Grodan sopade bort snön och fick syn på sin egen spegelbild igen. Först blev den glad, men sen föll den ihop av utmattning på isen och föll i djup sömn. Strax därpå hade den snälla bävern vägarna förbi och stötte ihop med anden framför den sovande grodan, som nu snabbt började täckas av snö.
  - Så sorgligt, sa anden, men vad kan vi göra?
  - Hjälp mig att rulla bort grodan till mitt hål längre bort, så tar jag med den till mitt bo.
Anden och bävern hjälptes åt att rulla grodan bort till hålet i isen. Bävern dök i med ett plums, tog grodan i sin mun och simmade med den till sitt bo. Där blev grodan väl ompysslad av hela bäverfamiljen ända tills våren kom. Då sjöng den med de andra grodorna om våren, fann skönheten igen - i en annan groda - och tillsammans blev de lyckliga föräldrar till många, många nya små grodor, och aldrig mer behövde grodan titta på sin spegelbild igen.

söndag 9 december 2018

Två perspektiv på samma brott: roman och radiodokumentär

I inlägget Bokbad på bygg beskrev jag hur jag arbetade i ettan på bygg- och anläggningsprogrammet med romanen När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Romanen är så rik och mångbottnad, att jag bara måste få läsa den igen med mina nior nu när jag har återvänt till högstadiet, och det har visat sig vara ett lyckokast. Eleverna är ett år yngre, men fler av dem är mycket vana och engagerade läsare, vilket har lyft tolkningarna och resonemangen. Det finns insikter att göra på många nivåer i romanen, inte minst om hur hundar genomgående används som metaforer för personerna. I mitt upplägg ingår förutom romanen även radiodokumentären Mordet på John Hron och filmen John Hron. Dokumentären ger en förståelse för hur omgivningen har uppfattat de skeenden som ledde fram till John Hrons död.

Vi började naturligtvis med att läsa boken, denna fantastiska roman, i vilken jag upptäcker allt mer. Dess komplexitet behöver eget utrymme, utan att jämföras med andra perspektiv, för att uppfattas av eleverna, och i den ingår flera intressanta teman, som inte alls berörs i dokumentären, t ex ung kärlek och familj. Den mystiska "hundkoden" i romanen öppnar ögonen för hur symboler kan användas för att förstärka ett budskap. Jag planerade för läsning under fyra veckor med högläsning cirka tio sidor en gång i veckan, två samtal i mindre grupper och däremellan skriftliga frågor. Tyvärr försvann ett par lektioner p g a olika schemabrytande aktiviteter, och jag valde bort högläsningen istället för att förlänga lästiden och tappa tempo. Jag är sedan tidigare van vid att de flesta elever vill ha mycket högläsning, men det är inte en självklarhet hos mina nuvarande. Många är drivna läsare och läser hellre på egen hand. Någon gång har vi landat i en kompromiss, där halva klassen lyssnar, medan den andra halvan läser själva utanför, för att hinna längre på kortare tid. Denna nya situation tål att begrunda. Högläsningen i helklass har speciella kvaliteter, vilka inte fullt kan ersättas av egen tyst läsning, och jag tror nog att jag ska framhärda. Om det blir valfritt, finns risken att någon väljer tyst läsning för att inte verka dum, och så ska vi inte ha det.

Jag behöll de flesta frågor jag hade sedan tidigare, men så här såg det nya snabbare lässchemat ut med gott om lästid på lektionerna:
Vecka 1: Högläsning s  13-23 och diskussionsfrågor om anslaget och de viktigaste karaktärerna.
Vecka 2: Högläsning s 95-100 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt, om förälskelsen, föräldrarna och förhållandet till hundar.
Vecka 3: Högläsning s 182-187 och skriftliga frågor om förändring, roller och våld.
Vecka 4: Högläsning s 223-228 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt om familj och innebörden i romanens titel.
Vecka 5: Skriftliga frågor efter bokens slut.
Varje klass delades in i fyra grupper om fyra till sex elever, och det blev verkligen många fantastiska samtal, där eleverna var ivriga att inte bara besvara mina frågor, utan byggde vidare på varandras inlägg, breddade och fördjupade. I flera grupper behövde jag bara sätta igång dem, så fortsatte de själva på egen hand. Däremot såg diskussionerna mycket olika ut i olika grupper. Några handlade om symbolik, medan andra utforskade teman som skuld och ondska. Samtalen verkar ha varit en läroprocess även för mig. Åtta olika små grupper av engagerade och tankfulla elever har lärt mig hur litet och mycket jag kan styra för att de ska våga ta över samtalet själva. Ibland känner jag mig hopplöst inkompetent under mina boksamtal. Ibland undrar jag om det är värt så mycket extra tid och besvär. Fortfarande är jag ganska säker på att det är värt det. Jag är verkligen nybörjare, men jag lär mig hela tiden.

En miss jag gjorde i början av terminen var att underskatta hur lång tid allt tar. Tre korta lektioner i veckan medför inte bara att många elever orkar bättre. Det innebär också mer "ställtid", alltså tid att komma igång och att avsluta arbetet under lektionerna. Denna miss bidrog till att mitt första arbetsområde om argumentation fortfarande pågick, när jag introducerade romanen När hundarna kommer i två klasser, något jag inte kunde vänta med, eftersom två andra klasser skulle läsa den efter höstlovet, och sen köar andra lärare... Det blev helt enkelt lite rörigt, och ett komplicerat schema krävdes för både argumenterande tal i halvklass och boksamtal i ännu mindre grupper.

Precis när de två första klasserna skulle lyssna till radiodokumentären blev jag gräsligt förkyld och fick stanna hemma en vecka, medan olika vikarier gjorde sitt bästa för att följa mina instruktioner. Eleverna lyssnade till den starka och gripande P3-dokumentären på 79 minuter som inte alls kändes långa. Medan de lyssnade fick de anteckna viktiga fakta till slutuppgiften. Jag är medveten om att romanförfattaren Jessica Schiefauer har önskat att inte kopplas samman med verklighetsbakgrunden, vilket jag också talar med eleverna om, men den här känsliga spänningen mellan fiktionens egenvärde och respekten för verklighetens John Hron har kommit att bli hjärtpunkten i många  samtal, där eleverna har visat sig förstå båda perspektiven. Däremot behöver romanens perspektiv behöver förmedlas först, och det förtar inte något av vår respekt för John Hron och hans död.

I samband med att eleverna lyssnade till radiodokumentären, introducerades slutuppgiften. De första två klasserna fick även se filmen John Hron, vilken delvis ger ett kompletterande perspektiv på brottet och framför allt lyfter John Hron som person. Efter elevernas utvärdering beslöt jag att stryka filmen i nästa omgång. Den tillför inte tillräckligt mycket i förhållande till tiden den kräver.

För de två aktuella klasserna var det första gången vi arbetade på dator. Alla sjuor och åttor har egna datorer, men niorna får sina egna datorer först i februari, så att de har dem i god tid innan de ska skriva sina nationella prov på dem. Fram till dess drar jag en datorvagn fram och tillbaka genom huset. Alla elever förstod frågeställningen ganska snabbt, och jag förklarade för dem att detta var deras första "gymnasieuppsats" i svenskämnet med flera källor. Inte heller Google Drive mötte några större problem, utan de flesta lyckades dela en mapp med mig utan problem. Det som vållade mest huvudbry var istället de formella kraven: ställa upp texten snyggt med sidhuvud, en neutral rubrik och neutralt teckensnitt, Skriva av mitt exempel rätt utan att vara kreativ, hålla ihop långa lugna stycken och sist, men inte minst avstå från ett allmänt småpratigt skrivande (det som vi delvis ska återvända till sen när vi ska skriva krönikor...).

Jag var mycket spänd inför deras resonemang - eller analyser om man så vill. Här hade eleverna möjlighet att välja få eller många förklaringar. Under 90-talet svepte en nynazistisk våldsvåg över Sverige, och på många håll reagerade man yrvaket och otillräckligt på att pojkar rakade huvudet och började bära nazistsymboler. Schiefauers roman vill utforska hur en ung och vilsen människa kan bli mottaglig för gemenskapen och de enkla budskapen i en sådan våldsbejakande ideologi. En elev skrev om honom att "han bär på sorger". Den brådmogne tonåringen John Hron var utrustad med ett starkt rättspatos. En annan elev skrev: "Man kan säga att han var kaxig vid fel plats och tidpunkt".

När jag häromdagen lät den tredje klassen lyssna på radiodokumentären, kunde jag se att fler än jag hade tårar i ögonen. Imorgon är det dags för sista klassen att lyssna, och sedan ser jag fram emot att läsa deras funderingar. De första klasserna skrev i sin utvärdering att de uppskattade dels att både få samtala och skriva om romanen, dels att få ta del av olika perspektiv på mordet. Jag hoppas mer än något annat att eleverna i arbetet växer som människor och att de får upp ögonen för litteraturens kraft i denna process.

söndag 30 september 2018

Tillbaka på högstadiet: argumenterande text och tal med nya didaktiska insikter från yrkesprogram

Jag har alltså bytt jobb från yrkesprogram till högstadiet. Eftersom jag fick jobbet och sade upp mig så sent som efter skolavslutningen, löpte min uppsägningstid ända in i september, men jag fick en efterträdare redan från skolstarten och kunde därför tillträda redan i slutet av augusti. Tyvärr uppstod ett missförstånd på min nya arbetsplats, vilket fick till följd att min nya tjänst fick lösas med en tillfällig och obehörig vikarie. Jag blev därför tvungen att stanna kvar på Bäckadalsgymnasiet som handledare till min efterträdare samtidigt som jag instruerade och skrev material till min vikarie i Junedalsskolan. Lite stressigt blev det, och den som har följt mig vet att stress tyvärr inte är min bästa gren...

För att få det att fungera, bestämde jag mig för ett ganska tydligt upplägg, som inte skulle kräva alltför mycket instruktion eller svenskämneskunskaper. Fyra klasser i nian och en i åttan fick läsa, granska och analysera Pär Holmgrens debattartikel Därför blir jag riktigt orolig av väderrekorden, publicerad i Expressen den 5 augusti i år, där han pläderar för att rösta på det parti som vill göra mest för klimatet. 


Eleverna fick ett rejält frågebatteri för förståelse, källkritik och argumentationsanalys. Niorna fick även titta på sambandsmarkörer samt begreppen etos, logos och patos, innan det var dags att planera sin egen debattartikel. Här arbetade jag på samma sätt som jag har gjort tidigare i bland annat Svenska 1 på yrkesprogram, vilket jag beskrev i inlägget Frustration föder idéer, men det kostar på. Efter att ha sprutat idéer på tankekarta och ordnat sin argumentation i ett rutnät, fick de börja skriva. 

En skillnad är att mina högstadieelever har styrts hårdare i sitt ämnesval. De instruerades att välja tes fritt, bara de kunde göra en koppling till Holmgrens artikel genom en källhänvisning. Därför kom de flesta av texterna att handla om hur vi på olika sätt kan bidra till att bromsa den globala uppvärmningen, alltifrån att cykla mer till att rösta på rätt politiker. I mitt förra inlägg publicerade jag Line Anderssons debattartikel Därför bör du äta mer vegetarisktEn av de mer kritiska - och kreativa - skribenterna vände på alltihop, ställde klimatfrågan mot välfärden och pläderade för en röst på Kristdemokraterna, vilket jag ju naturligtvis godkände, eftersom hänvisningen till Holmgren var på plats.

En annan viktig skillnad är att mina nior skriver för hand. De får sina datorer i februari, och till dess skriver de för hand. Det finns datasal och datavagn att tillgå, men det var inte genomförbart i detta inledande skede för alla fyra klasser.

Jag hade trott att själva skrivprocessen skulle gå lika fort som i min förra skola, men så blev det inte. Att många är ambitiösa innebär tvärtom att varje steg tar längre tid. Den otydliga inledningen med först tillfällig vikarie, följd av ny lärare. ledde också till missförstånd och ett allmänt ganska såsigt tempo, så det tog ett bra tag att få ihop texterna, få respons, bearbeta och förbereda nästa uppgift: en muntlig presentation utifrån stödord.

Det är inte nödvändigtvis lugnare med mer motiverade elever. Strax före mitt stressutlösta yrselanfall med elever utspridda med olika uppgifter släpptes bomben av en av de mest politiskt intresserade: Miljöpartiet har åkt ur riksdagen enligt valmyndighetens rösträkning! Svårt att ignorera, och inte blev det lugnare sen...

Precis utanför dörren fann jag två elever stå i en vrå och väsnas. Jag skulle precis ta itu med det, när jag insåg att de övade på sina tal och klockade varandra. Andra elever undrade, medan jag försökte avfärda det med att de hade en liten debatt. Debatt?! Då vill vi också vara med! 

Tydligen hade jag råkat antyda att en debatt eventuellt kunde bli av, och nu ser det ut som om det är ett mycket starkt elevönskemål. Debattävling är ingen avstressande upplevelse, men jag gissar att det finns gott om kandidater till ledaruppdraget så att jag ” lugnt” kan fokusera på bedömningen. Det är väl lika bra att släppa helvetet löst i alla fyra klasserna eller med andra ord sätta fan i båten och ro honom land.

Nu när eleverna har hållit sina tal med kamratrespons i googleformulär och självrespons efter att ha fått ett filmklipp med sig hem, har jag emellertid bestämt mig för att vänta med debatten till i vår. Mitt i alltihop har vi nämligen boksamtal kring När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, så det blir mycket muntligt på en gång, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Här är en av de mest engagerade talarna, Philip Sandwall Andersson, som ställer klimatfrågan mot välfärden och pläderar för en röst på Kristdemokraterna. Lägg märke till talkorten.

lördag 22 september 2018

Gästinlägg: Därför bör du äta mer vegetariskt

Efter fyra intensiva och lärorika år som förstelärare vid Bäckadalsgymnasiet har jag nu lämnat både gymnasieskolan och förstelärarrollen, för att undervisa i Jönköpings största högstadieskola. Här undervisar jag fem klasser i svenska och även en grupp i språkval, s k ”svenskengelska”.

Under de första veckorna har alla fyra niorna läst, granskat och analyserat en debattartikel om klimathotet av Pär Holmgren, för att sedan planera, skriva och bearbeta en egen debattartikel med någon koppling till Holmgrens text. Nästa vecka börjar de hålla sina argumenterande tal med samma budskap. I kommande inlägg beskriver jag och försöker utvärdera hela arbetsområdet. Eleverna har nu hunnit skriva många intressanta debattartiklar. Här är en av dem:

Därför bör du äta mer vegetariskt

Av Line Andersson, klass 9L i Junedalsskolan

Varför äter du egentligen kött? Eller kanske: varför äter du bara kött? Tänk nu efter. Vad åt du igår till frukost, lunch och middag? Kan du gissa vad du åt dagen innan det och alla andra dagar?

Jag tycker att vi borde äta mer vegetariskt och det kött vi äter borde vara svenskt och närproducerat.

Forskning visar att vi inte alls behöver äta så mycket kött som vi gör i Sverige och stora delar av världen idag. Köttkonsumtionen har dessutom ökat ännu mer på senaste tiden. Faktum är att du kan få i dig alla näringsämnen du behöver, förutom vissa essentiella aminosyror och vitamin B12, genom att äta en helt vegetarisk kost. Rött kött, allt utom fågel, är även bevisat cancerframkallande. Processade produkter såsom bacon, korv och rökt skinka är ännu farligare än rent kött. Rökta köttprodukter har bevisats öka risken för cancer i mag-tarmkanalen. Kött och köttprodukter med hög fetthalt är även dåliga för blodfetterna. Höga blodfetter ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Jag bor bokstavligen i en kohage där köttkor går och betar under hela sommarhalvåret. På vintern står de i ladugården. Jag har bott här hela mitt liv och jag har sett många små, små kalvar bli till stora fina tjurar för att sedan se dem bli hämtade av stora lastbilar för att möta sitt öde. Detta är en bra djurhantering, till och med för att vara i Sverige. Tänk dig då hur djuren i Danmark och Tyskland, utan de djurskyddslagar som vi har här, hanteras. Där är det till exempel helt okej att pumpa in antibiotika och en massa andra läkemedel i djuren i förebyggande syfte. Eller till exempel grisar som föds upp i Danmark och aldrig får gå ute, utan bara i en ladugård hela sina liv. Och inte nog med det. Alla kor transporteras levande. Det gör inte så mycket om det bara är en kort sträcka, men om det är från Polen och hela vägen hit plågar man djuren i flera dygn, för att sedan slakta dem.

Men vaddå? Vi människor är väl gjorda för att äta kött? Det har vi väl alltid gjort?

Exakt, vi är allätare. Inte köttätare. Vi är gjorda för att äta kött då och då, när vi lyckades fånga ett djur. Vi har aldrig ätit så mycket kött som vi gör idag. Det behöver vi inte heller.

Köttindustrin är inte bara skadlig för vår hälsa och för djuren. Den är även skadlig för miljö och klimat. Det börjar redan i kohagen. Där går kossorna och fiser och rapar ut metangas, som är en stark växthusgas. Sedan ska de ha foder. Detta är oftast gjort på olika baljväxter som sojabönor och annat. För att odla detta använder man traktorer som går på fossila bränslen och man använder konstgödsel. Det gör till exempel att ph-värdet i närliggande vattendrag sänks. När korna sedan har ätit och pruttat i något år transporteras de i en lastbil till ett slakteri. Efter det transporteras köttet vidare till en fabrik där det processas och paketeras i plast. Därefter fraktas det ut till affärerna där vi sedan köper det. Med allt detta vill jag säga att det tär extremt på jordens resurser att vi äter så mycket kött. Att producera kött kräver minst tio gånger större markyta än att odla vegetabiliska alternativ med motsvarande närings- och energiinnehåll.

I sin artikel Därför blir jag riktigt orolig av väderrekorden(Expressen, 2018-08-05) skriver Pär Holmgren: “Att bry sig om klimatet är som att betala hyra. Gör man inte det, har man till slut ingenstans att bo.”

Tänk efter: vilken ursäkt har du för att äta kött? Viktigast av allt: är du beredd att bryta dina vardagliga mönster med något mål vegetariskt i veckan?

Snälla, betala din hyra.

onsdag 6 juni 2018

Bokbad på bygg: Saknad av Karin Alvtegen och en summering

Igår kom jag för första gången - tror jag - försent till svensklektionen i min egen klass. För en gångs skull hade jag kopplat av så mycket under förmiddagskaffet med kollegorna att jag glömde bort tiden. Eleverna är vana vid att kunna droppa in tjugo minuter före lektionen, så de såg både stressade och förvirrade ut, när jag kom ångande och hittade dem i en tät klunga utanför dörren.
- Ni vet vad ni ska göra, va?
- Aa.
- Jag slänger upp lite information i alla fall.
Sen följde ett (med få undantag) fokuserat arbete, när de elever som läst ut vår sista roman, skrev sin fjärde och sista läslogg följt av valbar slutuppgift.










I min klass på bygg- och anläggningsprogrammet har vi läst fyra romaner under läsåret, och jag har berättat om arbetet med var och en i tidigare inlägg:  
 När hundarna kommer av Jessica Schiefauer  - även introduktion, filmen John Hron och utvärdering
 Onanisterna av Patrik Lundberg
 Jag, En  av David Levithan
 Saknad av Karin Alvtegen

Nu är vi alltså klara med den fjärde och sista boken, Saknad av Karin Alvtegen. Romanen belönades med Glasnyckeln 2001 som Skandinaviens bästa kriminalroman. I centrum står den hemlösa Sibylla, efterlyst för mord. Hennes kamp för att rentvå sig själv varvas med tillbakablickar på hennes uppväxt, och romanen belyser såväl det psykologiska traumat som lett till hennes hemlöshet, som det utanförskap som hon delar med andra hemlösa. Redan från början hade jag bestämt att arbeta olika intensivt med romanerna. Med Schiefauer och Levithan har jag haft boksamtal i mindre grupper. De böckerna upplevdes som lite svårare än de andra av eleverna, som tyckte att samtalen stärkte deras förståelse. Till Alvtegen fick eleverna alltså bara skriftliga uppgifter, men jag uppmuntrade dem att diskutera mycket med varandra i samband med att de skrev. Däremot gjorde jag tre lässtopp i boken med högläsning, cirka tio sidor varje gång. Utmaningen för många elever var varken handlingen eller språket, utan de olika tidsplanen, vilket talar för att ge mer lässtöd i form av boksamtal även till denna roman i framtiden.

Här är uppgifterna. Jag har hämtat mycket från min kollega Sofie Anderssons upplägg och läromedlet Lär känna litteraturen. Eleverna svarade nyanserat och verkade inte ha några problem att förstå frågorna.


Läsloggar och slutuppgift till Saknad av Karin Alvtegen

Skriv både läsloggar och slutuppgift i samma dokument. Tänk på att

  • skriva tydligt och utförligt
  • använda exempel och citat
  • motivera dina tankar och åsikter
  • använda ett vårdat språk med stor bokstav, skiljetecken osv 
Eftersom ni har olika upplagor av boken och sidnumren kan skilja något står sista meningen ni ska läsa med under varje logg. 

Logg 1 efter sidan 70
Sista raden: "Hon satte sig på en bänk för att vänta."
a)  På sidorna 333-35 minns Sibylla en gång när mamman besökte hennes skola. Vad ville hon med sitt besök? Hur tror du att Sibylla upplevde det?
b) Vad tänker du om Sibyllas föräldrar?
c) När inser Sibylla att polisen jagar henne? Varför anmäler hon sig inte frivilligt och berättar sanningen?

Logg 2 efter sidan 137
Sista raden:  "Därefter tog hon fram en väska och började packa."
a) Sibylla är hemlös sedan många år tillbaka. Ge några exempel på hur hon klarar sig trots att hon inte får någon hjälp av samhället.
b) På julfesten på sidorna 101-103, när Sibylla är 17 år, får hon slutligen nog av sin mamma. Vad är det som får vreden att vakna inom henne? Gör hon rätt?
c) "Hon och Heino och de andra kanske var skapade för att utgöra samhällets undervegetation", tänker Sibylla på sidan 131. Vad menar hon med det? Vad tänker du om ett sådant påstående?

Logg 3 efter sidan 204
Sista raden: "Ni kan åka med mig in till stan."
a) Vilka känslor har Sibylla inför det nyfödda barnet som hon tvingas adoptera bort?
b) Beskriv Patrik. Varför hjälper han Sibylla, tror du?
c) På sidan 189 beskrivs ett fotografi från en av mordplatserna. Vilken information ger fotografiet?
Har du några gissningar om vad mördaren är för slags person?

Logg 4 efter bokens slut
a) På vilka olika sätt får Patrik och Sibylla fram information om mordoffren?
b) Sibylla öppnar aldrig kuvertet på sista sidan i boken. Varför gör hon inte det? Vad tänker du om hennes beslut?

Slutuppgift
Välj ett av följande ämnen. Skriv 300-600 ord.
a) Sibylla Willhelmina Beatrice Forsenström är huvudkaraktärens fullständiga namn. Vilken bild får du av familjen Forsenström? Hur är Sibyllas mamma och pappa som föräldrar? När Sibylla är 17 år trotsar hon sina föräldrar för första gången. Vad är det som får henne att göra revolt? Är det nödvändigt för henne eller har hon andra alternativ? Har du satt dig upp mot dina föräldrar någon gång? Berätta vad som hände. Rubrik: Familjerelationer

b) Sibylla växer upp i en förmögen familj. Ändå lever hon som hemlös i Stockholm. Hur hamnar hon i ett liv helt utanför samhället? Hur överlever hon på gatorna? Var sover hon? Hur får hon tag i mat? Hur sköter hon sin hygien? Genom Sibylla får vi läsare möta andra personer som också hamnat utanför samhället. Vilken bild tycker du att romanen ger av de hemlösas situation? Vad kan samhället göra för att hjälpa hemlösa? Rubrik: Hemlöshet.

Att läsa fyra romaner på ett år låter inte mycket, men många elever på yrkesprogram är ovana läsare och har därför både svårt att koncentrera sig på läsningen och svag läsförståelse. Förhoppningsvis har detta lilla bokbad givit inspiration, perspektiv, läsvana och kanske till och med lite läslust till även den ovane och ovillige läsaren. Trots all lästid och alla muntliga och skriftliga uppgifter, kan jag naturligtvis inte garantera att varje elev i klassen har läst varje sida i varje bok. I vart fall har vi etablerat en slags läskultur i klassen. I början tog det tid att komma ner i varv, både vid högläsning och tyst läsning. I slutet har vi utan vidare kunnat läsa tre kvart, och somliga en hel timme. Det är ibland nödvändigt att sära på elever för att skapa fullstädning ro, men när väl läsron är etablerad, håller den. Länge. Min nätkollega Martin Ahlstedt har låtit förstå att det bästa arbetet med romaner görs koncentrerat, vilket jag själv fick bekräftat under läsningen av den sista boken, då allt annat i kursen var avslutat.

De flesta gillade Schiefauers roman mest, men i övrigt gick meningarna isär. Somliga blev till exempel irriterade av hoppandet mellan olika kroppar i Levithans bok, medan andra tyckte att det var ett intressant upplägg. Min ambition var att erbjuda en bredd, där var och en skulle hitta någon favorit. Var och en har tagit del av fyra mycket olika berättelser, vilka i sig själva och genom arbetet med dem har givit nya perspektiv. Olika allmänmänskliga teman behandlas i romanerna, exempelvis identitet, utanförskap, kärlek, våld, vänskap och kön. Genom att lägga så mycket tid på litteraturen och de livsfrågor den behandlar i muntliga och skriftliga aktiviteter har jag markerat att detta arbete är viktigt.

Hur går jag vidare? Det återkommer jag till.

onsdag 4 april 2018

Jag, En: Själavandring med blandat mottagande

Efter att ha läst När hundarna kommer av Jessica Schiefauer och Onanisterna av Patrik Lundberg under höstterminen, läste vi Jag, En av David Levithan som tredje bok i min etta på bygg- och anläggningsprogrammet. Denna bok var jag mest osäker på, och den fick också det mest blandade mottagandet. Många tyckte att upplägget var konstigt. Andra tyckte att det var ett spännande tankeexperiment. Huvudkaraktären En vaknar varje morgon i en ny kropp, kille eller tjej, fattig eller rik, tjock eller smal, glad eller olycklig, trevlig eller osympatisk. Det enda som stämmer är åldern, och att En befinner sig någorlunda i samma trakt hela tiden. Detta fungerar hyfsat tills En blir kär, och tvingas förklara och leva ut sin kärlek i ständigt skiftande skepnader. En högst speciell situation, vilken tillåter författaren att utforska vad identiteten består i genom att ställa kärleken på hårda prov mot bakgrund av korta besök i en lång rad olika tonåringars liv.

I början läste jag en hel del högt ur boken, och min lärarstudent Elsa hjälpte också till. Tyvärr fanns inte någon vanlig ljudfil att tillgå denna gång, men ett par elever lyssnade via Legimus inläsningstjänst i sina mobiler. Jag erbjöd cirka en timmes lästid på lektionerna varje vecka, vilket var något som uppskattades. Ytterst få tappade koncentrationen under en halvtimmes läsning. Sen gällde det ju att följa upp läsningen i uppgifter. Eftersom jag hade bestämt mig för att arbeta med boksamtal med den första och den tredje boken, lånade jag Martin Ahlstedts upplägg för två samtal och två skrivuppgifter. Så här ser uppgiften ut:


Jag, En av David Levithan

Boksamtal 7/2 och 7/3

Du deltar i två boksamtal. Inför varje samtal, välj ut och motivera minst två ställen i boken som du reagerat särskilt på, som vi sedan diskuterar i gruppen. Om det är något som är oklart i boken, är det också viktigt att ta upp.

Läsloggar
, klara v 8 och v 11


Skriv två läsloggar, den första om sidorna 7 - 156, och den andra om resten av boken. Koppla det du skriver till romanen, genom att ange sidnummer till allt du refererar till. Skriv i varje logg om följande:

1.      Välj några händelser du reagerat på och beskriv vad du tänkte/kände när du läste.
2.      Beskriv de viktigaste personerna, vad de gör och vad de är med om. I andra loggen jämför du också med vad du skrivit tidigare, och reflekterar över om dina intryck av huvudpersonerna har förändrats. Vad tycker du och tänker om personerna i boken? Känner du sympati eller motvilja? Går det att förstå och/eller förklara deras handlingar?
3.      Ge exempel på ett berättargrepp (t ex cliffhanger, tidshopp) och stilgrepp (t ex metafor/bildspråk) och reflektera över hur de påverkar läsningen.


Avsluta sista delen med en reflektion över boken som helhet. Utgå t ex från dessa frågor:
        I.           Har boken förstärkt eller förändrat din syn på något?
      II.           Har boken något viktigt att säga en ung läsare idag?
    III.           Vad ser du som bokens viktigaste budskap?

 




Detta bedömer jag


Du uttrycker egna tankar och åsikter i samtalen.
Du skriver sammanhängande läsloggar.
Du läser, återger innehåll och identifierar huvudtankarna i boken.
Du formulerar välgrundade iakttagelser och egna tankar utifrån boken.

Det första boksamtalet gick sådär, tyckte jag. Instruktionerna på uppgiftsbladet hade fallit i glömska här och där hos eleverna, och många kom dåligt förberedda till samtalet. Jag hade också för stora grupper. Inför det andra samtalet hade jag informerat bättre, och lyckats schema lägga fyra grupper under en 100-minuterslektion. Det gick bättre, men helt nöjd med förberedelserna var jag ändå inte. Många hade svårare att relatera till de frågor som aktualiserades i denna roman än förra gången, när vi diskuterade När hundarna kommer. De flesta är överens om att Schiefauers roman är bäst, medan det råder delade meningar om Lundbergs och Levithans böcker. De är ju också mycket olika. Några av eleverna hade fått nys om att Levithans berättelse nyligen blivit filmatiserad, och menade att vi borde se filmen, för att alla skulle förstå bättre. Jag har bestämt mig för att visa filmen vid tillfälle. Om inte annat, blir det ett slags uppsamlingsrace för de elever, som velat, men inte riktigt förmått att greppa handlingen. För att inte eleverna alldeles skulle gå vilse bland alla romanens korta kapitel, skrev jag dessutom en "ledstång" med några nyckelord, som vi hade god hjälp av i samtalen och när eleverna arbetade med sina läsloggar:


Ledstång till berättelsens kapitel


Sidor Kropp mm

7-35 Justin och Rhiannon.
6-54 Leslie Wong och hennes bror Owen.
55-57 Skylar Smith, fotbollsspelare.
58-67 Amy Tran. Bil och körkort. Rhiannon.
68-72 Okänd med abstinens.
73-83 Nathan Daldry. Träffar Rhiannon på fest. Somnar vid vägkanten.
84-90 Roger Williams – och Nathan igen.
VECKA 5: LÄS HIT.
91-97 Margaret Weiss.
98-105 Megan Powell.  Berättar sanningen för Rhiannon.
106-118 James. Nathan är med i TV.
119-126 Tom, James tvillingbror.
127-146 Kelsea Cook, som skär sig själv och vill dö.
147-156 Hugo, homosexuell.
VECKA 6: LÄS HIT OCH BOKSAMTAL 1.
157-174 Ashley ”Beyoncé” Ashton, 100% skitsnygg. Rhiannon och Justin.
175-182 AJ med diabetes. Tidningarna skriver om Nathan.
183-187 Adam Cassidy. Söker upp Rhiannon.
188 Chevelle.
189-190 Valeria, hembiträde utan uppehållstillstånd.
191-192 Sallie Swain.
193-194 Daniel Stevens.
195-197 Orlando.
198-211 I Rhiannons kropp.
212-218 Dylan Cooper. Rhiannon får veta vad som hänt.
VECKA 8: LÄS HIT OCH AVSLUTA LÄSLOGG 1.
219-226 Vanessa Martinez. Mejlväxling med Nathan.
227-237 George. Hemundervisning oxh stränga föräldrar.
238-239 Surita.
240-246 Xavier Adams. Utflykt till stuga med Rhiannon.
247-254 Dana, som har kört bil berusad.
255-265 Michael. Smiter från Hawaiiresa. Får en smocka av Justin.
266-277 Vic, en kille i en tjejkropp.
VECKA 9: LÄS HIT.
278-283 Marc. Begravning av farfar.
284-289 Finn Taylor, 150 kg.
290-295 Lisa Marshall.
296-299 Kasey med bruten fot. Möte med Nathan.
300-306 Ainsley Mills. Möte med pastor Poole.
307-310 Darryl Drake.
311-317 Zara, som är ihop med Amelia.
318 July. Sjuk.
319 Howie Middleton.
3320-335 Alexander Lin.
336 Katie.
VECKA 10: LÄS HIT OCH BOKSAMTAL 2.
VECKA 11: AVSLUTA LÄSLOGG 2.


Jag introducerade boken vecka 3. Sedan tvingades jag skjuta lite på lässchemat en vecka. Parallellt med romanläsningen har vi arbetat med annat under ungefär halva lektionstiden.


I samband med att jag utvärderade vårt arbete med argumentation i Google formulär (vilket underbart litet verktyg!) misstänkte jag att klassen började bli lite trötta på mina böcker, och kanske ville ha lite egen valfrihet inför den sista boken, så jag ställde följande fråga till eleverna:
Om sista boken, vad föredrar du?
  • Gemensam bok i klassen med högläsning, ljudfil och läsloggar. 
  • Grupper läser olika böcker, diskuterar i gruppen och redovisar i tvärgrupper för andra.
  • Var och en väljer en bok själv och redovisar muntligt eller skriftligt.



Jag blev förvånad över svaren, som man kan tolka på olika sätt. Antingen är det trevligt med mina bokval och vårt sätt att arbeta, eller också verkar alternativen mindre attraktiva av olika skäl. Jag satte mig med några olika grupper i korridoren och diskuterade saken. Många gillar mycket riktigt mitt val av böcker, trots att de inte skulle ha funnit eller valt att läsa dem på egen hand. De uppskattar också högläsning och att kunna diskutera med andra inför skrivuppgifterna. Vi går alltså vidare som planerat efter påsk med Saknad av Karin Alvtegen.

 Här är övriga inlägg om mitt "bokbad på bygg".
 När hundarna kommer av Jessica Schiefauer  - även introduktion, filmen John Hron och utvärdering
 Onanisterna av Patrik Lundberg

 Saknad av Karin Alvtegen