lördag 23 februari 2019

Noveller - ett arbetsområde i år 9

Nu har jag genomfört ett arbetsområde om noveller i alla fyra klasser i nian. Det liknade rätt mycket vad jag gjorde förra gången jag hade nior i svenska under läsåret 2012/2013, men elevhäftet är utökat med t ex länkar till Läxhjälp om uppbyggnad och Plugga svenska om gestaltande beskrivning. Jag har också kompletterat med en presentation. Det hela är verkligen inte så märkvärdigt, men jag är nöjd med resultatet hittills.


Först tittade och lyssnade vi på Stig Dagermans novell Att döda ett barn med Stellan Skarsgård som uppläsare. Bilden i filmen är suddig, men det är bara bra, eftersom jag vill att eleverna ska fokusera på orden. Efter några skriftliga läsförståelsefrågor, gick jag igenom novellkurvan och sedan fick eleverna analysera uppbyggnaden i Att döda ett barn.
Därefter tog jag fram ett tjugotal ganska korta noveller av olika svårighetsgrad. Jag hade lagt de lättaste i blå mappar, medelsvåra i gröna mappar och de svåraste i röda mappar. Efter ett tag justerade jag den indelningen i samråd med eleverna. De fick läsa så många noveller de hann med under några lektioner och analysera deras uppbyggnad utifrån de fyra stegen i bilden ovan. Sen gick jag igenom slutuppgiften att skriva en egen novell och vi såg vi på en tipsfilm från UR om att skriva novell och den här bilden från filmen fick ligga kvar när det var dags för eleverna att planera sin egen novell på papper:


De behövde en eller två lektioner till sin tankekarta, innan de påbörjade sin skrivprocesss i Google Drive. I början av de följande lektionerna, visade jag två filmer till, vilka båda tillförde något nytt:

Den sista ger en hel story som exempel och det finns en del 2 också, vilket gav avgörande inspiration för en och annan elev.


Debattävling!

Här har jag plockat, anpassat och kombinerat material som jag tidigare har använt i nian respektive i Svenska 1. Först "värmde" jag upp eleverna, som redan har argumenterat skriftligt tidigare, med ett par gemensamma muntliga övningar, inspirerade av Svenska 1 Helt Enkelt av Lena Winqvist och Annika Nilsson:

Våga ta ställning

Instruera eleverna att visa sin åsikt genom att lyfta båda händerna högt över huvudet om de håller med och hålla båda armarna nedåt om de inte håller med. Läs sedan upp en mängd påståenden, både lättsamma och lite mer laddade,  t ex "Jag gillar hundar" och "Jag oroar mig ofta". Jag läste upp alla trettio påståenden från Lenas och Annikas bok, men lade till denna själv: "Jag tyckte att somliga av påståendena var jobbiga".

För och emot

Ställ upp hela klassen på två led med lika många elever i varje. Det ena ledet är FÖR och det andra är EMOT. Läs upp en tes(åsikt). Den första eleven i FÖR-ledet anger ett argument för tesen och den första i EMOT-ledet anger ett motargument. Sedan ställer de sig sist i motsatta ledet. 
Exempel:
"Inför betyg från år fyra."
"Man får veta hur man ligger till."
"Man blir stressad och ger upp."

Debattlag

Dela in klassen i lag 1, 2, 3 och 4. Lag 1 och 2 respektive 3 och 4 måste vara ganska "likstarka", för de ska debattera mot varandra. Ge eleverna förslag till debattämnen och låt sedan lagen komma överens om varsitt ämne. Detta gick smidigt i de flesta av mina grupper, men i ett fall fick jag hjälpa till. De flesta fastnade för stora ämnen knutna till livsfrågor, som dödsstraff eller abort. Andra exempel är värnplikt och kvotering. Jag deklarerade för säkerhets skull på förhand att ämnen som "invandring" eller "hbtq" inte är okej, vilket inte gillades av alla. Mitt motiv är att jag inte kan medverka till att grupper känner sig utsatta. Ett beslut grundat på värdegrunden, helt enkelt.

Debattförberedelse

Se till att lagen arbetar på behörigt avstånd från sina motståndare. Instruera dem att nu samla argument och söka fakta som stödjer argumenten. Alla ska vara aktiva och ha egna papper med stödord. En i laget ska vara beredd att hålla i en inledning, där de inte bränner av sitt allra starkaste argument direkt. De behöver minst en timme till sin förberedelse efter att de har valt ämne. Det där med eget papper är viktigt! Det funkar liksom inte att skicka ett block mellan sig i stridens hetta...

Enligt det ursprungliga upplägget, som jag har hämtat från läromedlet Magasinet, ska lagen förbereda sig för två olika ståndpunkter, och sedan få dra lott om FÖR eller EMOT när debatten ska börja, men denna gång gjorde jag lite olika. Lagen fick helt enkelt lösa det själva. Några delade upp sig naturligt och några drog lott före förberedelsen.

Debattledare

Sondera bland lagen efter intresserade debattledare. Medan lag 1 och 2 debatterar, kan någon ur lag 3 eller 4 leda debatten. Bra tillfälle att träna, visa kunskaper och avlasta läraren.

Det går att både leda debatt och bedöma enskilda insatser samtidigt, men det är inte att rekommendera. I nian brukar det alltid finnas ett par elever, som gärna vill leda en debatt när de inte deltar själva.

Debattdags

Möblera ett långbord i mitten av klassrummet med lagen mitt emot varandra. De kan sitta rätt trångt. I vardera kortänden sitter debattledare med talarlista och bedömande lärare med bedömningsmatriser. Övriga elever sitter på bänkar eller står runtomkring. De är domare och publik. Förklara reglerna: endast sakliga inlägg och bara när man får ordet. Här följer instruktion till debattledaren.
  1. Lotta FÖR och EMOT om det behövs.
  2. Be FÖR-laget att hålla sin inledning.
  3. Be MOT-laget att hålla sin inledning.
  4. Förklara ordet fritt, skriv upp namn på talarlistan och fördela ordet i tur och ordning.
  5. När debatten upprepar sig eller ebbar ut, sätt streck. Det innebär att alla som så önskar begär ordet en sista gång, varefter debatten förklaras avslutad.
  6. Efter sista inlägget, låt publiken rösta om vilket lag som argumenterade bäst.


Epilog

Lugna och eventuellt trösta eleverna. Delge inte någon bedömning samma dag. Bjud gärna på muffins.

söndag 17 februari 2019

Checklista för text, ej genrespecifik

Denna lista rafsade jag ihop lite snabbt när niorna började bli klara med sina noveller i Google Drive. Förutom den individuella responsen om dramaturgi och annat som hör novellen till, upptäckte jag att elevernas i övrigt fina texter innehöll en rad formella fel, många av dem säkerligen möjliga att upptäcka själv för skribenten. Jag skrev därför raskt in en checklista som kommentar i de flesta dokument jag inte redan hade givit detaljerad respons. Sen slog det mig att nån annan lärare kunde ha glädje av listan. Bra tips till nya kollegor, inspiration och chans till förbättringstips från äldre kollegor. Det sista fick jag erfara med besked, kanske inte på det sätt jag hade önskat. Efter ganska skarp ordväxling och därefter, i mitt tycke alltför massiv, uppbackning, raderade jag mitt inlägg, men jag har nu tänkt till, delvis omformulerat och även kompletterat min checklista, som kommer här. Planka, ändra, ta bort och lägg till. Tipsa gärna om förbättringar och tack för hjälpen!

När du är klar, kontrollera att du har fixat följande:

  1. Ditt eget namn i sidhuvudet.
  2. En intresseväckande titel.
  3. Styckeindelningen. Infoga blankrad eller gör insteg. Att bara byta rad kallas hybridstycke, och är inte okej. Kontrollera att du byter stycke på rätt ställe och att styckena känns lagom långa.
  4. Layouten i övrigt. Ser fördelningen av text och sidbrytningar samt val av teckensnitt lugna och snygga ut?
  5. Innehållet och den röda tråden. Läs igenom lugnt, helst högt, och kontrollera att allt hänger ihop på ett begripligt sätt. När du läser högt, hittar du massor av småfel också.
  6. Får du fram vad du vill ha sagt eller är det otydligt någonstans?
  7. Är det tjatigt eller övertydligt någonstans?
  8. Tempus. Blanda inte presens(nutid) och preteritum(dåtid) huller om buller.
  9. Ta bort talspråk, t ex "dom", "de va", "medans" eller "kolla".
  10. Försök hitta och rätta felaktiga hopskrivningar, t ex "tillslut", "påväg" eller "iallafall".
  11. Försök hitta och rätta felaktiga särskrivningar, t ex ""Amerika resan" eller "storstads bullret".
  12. Försök hitta och rätta satsradningar. Om du är osäker, använd bara kommatecken i uppräkningar, s k triader, t ex "Jag köpte tomater, gurka och sallad".
  13. Kontrollera att du har stor bokstav i början av varje mening och alla namn, även efternamn. Ta för vana att försöka skriva rätt från början hellre än att bara rätta i efterhand. Då gör du färre missar.
  14. Kontrollera och rätta även övriga slarvfel och alla stavfel som du kan upptäcka.

tisdag 11 december 2018

Exempeltexter: myt och fabel

Varför det blir mörkt om natten

  - Snälla mamma, berätta en saga!
  - En saga? Jag ska berätta något som är alldeles sant. Har du tänkt på varför det blir mörkt om natten? Det ska jag tala om för dig!
  En gång för länge, länge sen, långt innan vi människor fanns, var solen och månen uppe hela dagen och hela natten. De var riktigt goda vänner och båda lyste lika starkt på natten som på dagen. Det fanns nämligen ingen natt, för det var ju ljust jämt, och ingen fanns som behövde sova. På marken växte de allra vackraste blommor, fåglarna sjöng sina sånger och träden bildade täta skogar. Djuren betade av gräset och många slags fiskar simmade i det stora blå havet. Växterna och träden fick allt ljus de behövde och mer ändå.
  Solen och månen tyckte om varandras sällskap, pratade mycket och var nästan aldrig osams. De njöt av allt vackert runt omkring dem, men efter några tusen år började det bli lite långtråkigt, så de började gräla om småsaker. En vacker dag började solen och månen prata om vem som lyste starkast, men de kunde inte komma överens, och för att slippa bli osams, gick de till vinden och bad om hjälp. Vinden var känd för sin visdom och man kunde alltid lita på att bli rättvist behandlad. Vinden bad dem att springa åt varsitt håll, så långt och fort de kunde. Den som försvann ur sikte först hade förlorat. De tyckte nog att det lät lite underligt, men eftersom de hade stor respekt för vindens omdöme, gjorde de som de hade blivit ombedda.
  Solen och månen gav sig av, så fort de bara kunde. De sprang och sprang tills de inte syntes längre, utan bara skenet syntes vid horisonten, och till slut syntes inte månljuset alls, bara lite solljus. Nu blev det mörkt och kallt, där vinden ensam stod kvar och väntade. Alla fåglarna tystnade förvånat och blommorna frös till is. Solen och månen sprang runt hela jorden och kom tillbaka på andra sidan. Med dem kom värmen och ljuset tillbaka igen.
  - Nå? frågade solen och månen, när de andfådda stod framför vinden igen. Vem av oss vann?
  - Det gjorde solen, sa vinden.
  Månen, som nu var både trött och sur, sa:
  - Då kan du lysa för dig själv i fortsättningen. Jag går upp på mitt moln och lägger mig. Jag kommer fram när du vilar.
  På så vis kom det sig att solen och månen började turas om att lysa, och vi fick dagar och nätter. Ibland försov sig månen, och lyste bara litegrann. Då blev det nymåne eller halvmåne. Så småningom lärde sig djuren att sova på nätterna, och sen kom vi människor, som också behöver sova, och det ska vi göra nu. God natt och sov så gott! 


Grodan som älskade sig själv

Det var en gång en groda, som hade en tråkig egenskap: den var så förtjust i sig själv, att den satt vid sin lilla bäck hela dagarna och bara tittade på sin egen spegelbild i vattenytan. Som tur var, kom det då och då små insekter flygande som grodan slickade i sig utan att släppa sin egen spegelbild med blicken. Så blev sommaren till höst. Insekterna slutade att komma till grodan, som  blev mager och tunn, men hungrig kände den sig inte, för allt den behövde för att vara lycklig, var att se sin egen spegelbild.
  En bäver kom simmande med en gren i munnen. Den var mycket upptagen med att bygga en fördämning i bäcken, men när den såg den lilla frusna grodan med blicken fäst på sin egen spegelbild, blev den orolig, eftersom den var en mycket omtänksam bäver,  och frågade:
  - Hur är det fatt? Är du sjuk, min stackars vän? Vill du komma in och värma dig i mitt bo?
Öppningen är under vattenytan, men jag kan visa dig vägen, och därinne är det varmt och skönt. Gott om maskar och annan mat är det också.
  - Sjuk? Nej, jag trivs så bra här i mitt eget sällskap, men tack för att du frågar. Det är mycket vänligt av dig. Bävern skakade på huvudet åt den dumma grodan, men gav sig iväg.
  Efter några dagar såg den lilla grodan eländig ut, men nu hade det bildats en isskorpa på vattenytan, och i den tyckte grodan att den såg alldeles underbar ut, ännu vackrare än förut, så den kände varken av hunger eller kyla, och märkte knappt att en gräsand kom flaxande och landade strax intill.
  - Stackare! Sitter du här och fryser? Hoppa upp på min rygg, så ska jag flyga dig till en damm inne i stan. Där är öppet vatten och det finns snälla människor som matar oss varje dag.
  - Tack, snälla du, för att du erbjuder din hjälp, men det behövs inte alls. Jag har allt jag behöver här och är varken hungrig eller ensam. Anden nöjde sig med det svaret och flög sin väg.
  Efter ännu en månad kom den första snön och täckte isen. Grodan sopade bort snön och fick syn på sin egen spegelbild igen. Först blev den glad, men sen föll den ihop av utmattning på isen och föll i djup sömn. Strax därpå hade den snälla bävern vägarna förbi och stötte ihop med anden framför den sovande grodan, som nu snabbt började täckas av snö.
  - Så sorgligt, sa anden, men vad kan vi göra?
  - Hjälp mig att rulla bort grodan till mitt hål längre bort, så tar jag med den till mitt bo.
Anden och bävern hjälptes åt att rulla grodan bort till hålet i isen. Bävern dök i med ett plums, tog grodan i sin mun och simmade med den till sitt bo. Där blev grodan väl ompysslad av hela bäverfamiljen ända tills våren kom. Då sjöng den med de andra grodorna om våren, fann skönheten igen - i en annan groda - och tillsammans blev de lyckliga föräldrar till många, många nya små grodor, och aldrig mer behövde grodan titta på sin spegelbild igen.

söndag 9 december 2018

Karusell med krönika

Uppdatering den 22/12: Jättetrött är jag nu efter denna termin, men samtidigt nöjd med hur min första termin på nya jobbet har gått. Min tidsplanering var lite optimistisk. Jag hade inte räknat med så många schemabrytande aktiviteter, och överskattade även elevernas arbetstempo. Troligen var jag även för frikostig med möjligheten att bearbeta uppgifter för att nå ett bättre resultat. Det tar ju alltid ett litet tag att landa i en ny miljö. Idag är första jullovsdagen, och jag har lovat mig själv att inte göra något skolarbete förrän efter jul. Detta inlägg tynger emellertid inte nämnvärt, för det har legat klart och väntat några veckor på publicering. Nu tar jag lov. God jul!

Parallellt med att två klasser i nian har arbetat med romanen När hundarna kommer av Jessica Schiefauer har de två andra klasserna skrivit, bedömt och bearbetat krönikor. Nu är alla fyra klasserna snart klara med båda dessa arbetsområden. Klasserna 9i och 9l har skrivit anonyma kamratbedömningar till varandra och ska nu bearbeta sina egna krönikor. Klasserna 9j och 9k har lyssnat på den gripande radiodokumentären om mordet på John Hron, och ska sedan skriva sina slutuppgifter utifrån roman och dokumentär, det upplägg som jag beskrev i mitt förra inlägg.

Kamratbedömning är svårt, och jag har haft en kluven inställning till den. Det är svårt att ge kunnig, saklig och konstruktiv respons, även med lärarstöd. Det är också svårt att ta emot kamratrespons med ett öppet sinne, utan att känna sig attackerad. Samtidigt är det lärorikt, framför allt att få ge respons, tack vare det tankearbete som krävs. Inför bearbetningen av sin egen text har varje elev på så sätt fått nya kunskaper, vilket har resulterat i mycket bättre texter. För att minimera de sociala och psykologiska riskerna utan att gå miste om vinsterna, har jag därför bestämt mig för att prova att avidentifiera alla texter. Det har flera fördelar:

  1. Författaren behöver inte skämmas för textens brister inför en annan elev, och tar därför till sig kritiken bättre.
  2. Bedömaren behöver inte mildra sin kritik för att inte äventyra en relation, och skriver därför en bättre bedömning.
  3. Jag kan diskret byta ut en undermålig bedömning eller delar av den, och därmed se till att varje elev får bra förutsättningar inför sin bearbetning.
Med stor entusiasm och övertygelse har jag gjort mitt bästa för att ro det hela i land. Min devis har hela tiden varit att det är mer lärorikt att ge än att få respons, vilket troligen har underlättat mottagandet av kritiken. Det kan också vara lättare att upptäcka mönster i andras texter, eftersom de egna idéerna inte skymmer sikten. Ändå innehåller inte bedömningsformuläret något som inte ingår i de instruktioner var och en fick inför sitt eget skrivande. I bearbetningsfasen försöker jag uppmana varje elev att se på sin text med nya ögon. Författarens egen skarpa blick, som nu har vässats ytterligare i bedömningsarbetet,  ser ofta mer och något annat än vad bedömaren har lyckats förmedla. Ett bevis för att jag har rätt är att flera elever spontant började redigera sina egna krönikor redan i samband med att de granskade andras texter.

Här är hela uppgiften med lite förberedande övningar, egen krönika, kamratbedömning och bearbetning. De första två klasserna fick öva två och två innan de bedömde själva, men det momentet tog jag sedan bort pga tidsbrist. I stället fick de mer tid i klassrummet till bedömning med lärarstöd. De har också spontant rådgjort med och inspirerat varandra.

Jag är nöjd med resultatet, och kommer absolut att upprepa arbetssättet, trots att det har inneburit en hel del extra arbete med att avidentifiera och koda texter samt att kontrollera att alla skriver klart och får sin bedömning i tid.

Tre perspektiv på samma brott: roman, radiodokumentär och film

I inlägget Bokbad på bygg beskrev jag hur jag arbetade i ettan på bygg- och anläggningsprogrammet med romanen När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Romanen är så rik och mångbottnad, att jag bara måste få läsa den igen med mina nior nu när jag har återvänt till högstadiet, och det har visat sig vara ett lyckokast. Eleverna är ett år yngre, men fler av dem är mycket vana och engagerade läsare, vilket har lyft tolkningarna och resonemangen. Det finns insikter att göra på många nivåer i romanen, inte minst om hur hundar genomgående används som metaforer för personerna. I mitt upplägg ingår förutom romanen även radiodokumentären Mordet på John Hron och filmen John Hron. Dokumentären ger en förståelse för hur omgivningen har uppfattat de skeenden som ledde fram till John Hrons död, medan filmen ger mer information om Johns liv och de händelser som ledde fram till hans död.

Vi började naturligtvis med att läsa boken, denna fantastiska roman, i vilken jag upptäcker allt mer. Dess komplexitet behöver eget utrymme, utan att jämföras med andra perspektiv, för att uppfattas av eleverna, och i den ingår flera intressanta teman, som inte alls berörs i dokumentären, t ex ung kärlek och familj. Den mystiska "hundkoden" i romanen öppnar ögonen för hur symboler kan användas för att förstärka ett budskap. Jag planerade för läsning under fyra veckor med högläsning cirka tio sidor en gång i veckan, två samtal i mindre grupper och däremellan skriftliga frågor. Tyvärr försvann ett par lektioner p g a olika schemabrytande aktiviteter, och jag valde bort högläsningen istället för att förlänga lästiden och tappa tempo. Jag är sedan tidigare van vid att de flesta elever vill ha mycket högläsning, men det är inte en självklarhet hos mina nuvarande. Många är drivna läsare och läser hellre på egen hand. Någon gång har vi landat i en kompromiss, där halva klassen lyssnar, medan den andra halvan läser själva utanför, för att hinna längre på kortare tid. Denna nya situation tål att begrunda. Högläsningen i helklass har speciella kvaliteter, vilka inte fullt kan ersättas av egen tyst läsning, och jag tror nog att jag ska framhärda. Om det blir valfritt, finns risken att någon väljer tyst läsning för att inte verka dum, och så ska vi inte ha det.

Jag behöll de flesta frågor jag hade sedan tidigare, men så här såg det nya snabbare lässchemat ut med gott om lästid på lektionerna:
Vecka 1: Högläsning s  13-23 och diskussionsfrågor om anslaget och de viktigaste karaktärerna.
Vecka 2: Högläsning s 95-100 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt, om förälskelsen, föräldrarna och förhållandet till hundar.
Vecka 3: Högläsning s 182-187 och skriftliga frågor om förändring, roller och våld.
Vecka 4: Högläsning s 223-228 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt om familj och innebörden i romanens titel.
Vecka 5: Skriftliga frågor efter bokens slut.
Varje klass delades in i fyra grupper om fyra till sex elever, och det blev verkligen många fantastiska samtal, där eleverna var ivriga att inte bara besvara mina frågor, utan byggde vidare på varandras inlägg, breddade och fördjupade. I flera grupper behövde jag bara sätta igång dem, så fortsatte de själva på egen hand. Däremot såg diskussionerna mycket olika ut i olika grupper. Några handlade om symbolik, medan andra utforskade teman som skuld och ondska. Samtalen verkar ha varit en läroprocess även för mig. Åtta olika små grupper av engagerade och tankfulla elever har lärt mig hur litet och mycket jag kan styra för att de ska våga ta över samtalet själva. Ibland känner jag mig hopplöst inkompetent under mina boksamtal. Ibland undrar jag om det är värt så mycket extra tid och besvär. Fortfarande är jag ganska säker på att det är värt det. Jag är verkligen nybörjare, men jag lär mig hela tiden.

En miss jag gjorde i början av terminen var att underskatta hur lång tid allt tar. Tre korta lektioner i veckan medför inte bara att många elever orkar bättre. Det innebär också mer "ställtid", alltså tid att komma igång och att avsluta arbetet under lektionerna. Denna miss bidrog till att mitt första arbetsområde om argumentation fortfarande pågick, när jag introducerade romanen När hundarna kommer i två klasser, något jag inte kunde vänta med, eftersom två andra klasser skulle läsa den efter höstlovet, och sen köar andra lärare... Det blev helt enkelt lite rörigt, och ett komplicerat schema krävdes för både argumenterande tal i halvklass och boksamtal i ännu mindre grupper.

Precis när de två första klasserna skulle lyssna till radiodokumentären blev jag gräsligt förkyld och fick stanna hemma en vecka, medan olika vikarier gjorde sitt bästa för att följa mina instruktioner. Eleverna lyssnade till den starka och gripande P3-dokumentären på 79 minuter som inte alls kändes långa. Medan de lyssnade fick de anteckna viktiga fakta till slutuppgiften. Jag är medveten om att romanförfattaren Jessica Schiefauer har önskat att inte kopplas samman med verklighetsbakgrunden, vilket jag också talar med eleverna om, men den här känsliga spänningen mellan fiktionens egenvärde och respekten för verklighetens John Hron har kommit att bli hjärtpunkten i många  samtal, där eleverna har visat sig förstå båda perspektiven. Däremot behöver romanens perspektiv behöver förmedlas först, och det förtar inte något av vår respekt för John Hron och hans död.

I samband med att eleverna lyssnade till radiodokumentären, introducerades slutuppgiften. De första två klasserna fick även se filmen John Hron, vilken delvis ger ett kompletterande perspektiv på brottet och framför allt lyfter John Hron som person. Efter elevernas utvärdering beslöt jag att stryka filmen i nästa omgång, eftersom vi skulle få ont om tid, och jag bedömde att den inte tillförde tillräckligt mycket i förhållande till tiden den krävde.

Uppdatering:  Nu börjar de sista texterna bli klara, och jag måste uppvärdera värdet av filmen. Den tillför inte så många nya fakta, men den ger en känslomässig dimension, utan vilken många elever har svårt att greppa hur en totalitär rörelse kan förföra och förändra och förgöra människor, även om jag tycker att detta hade kunnat gestaltas med större precision. Som jag känner nu, kommer jag att använda filmen igen. Tillsammans ger de tre källorna en bred förståelse, även om materialet spretar.

För de två aktuella klasserna var det första gången vi arbetade på dator. Alla sjuor och åttor har egna datorer, men niorna får sina egna datorer först i februari, så att de har dem i god tid innan de ska skriva sina nationella prov på dem. Fram till dess drar jag en datorvagn fram och tillbaka genom huset. Alla elever förstod frågeställningen ganska snabbt, och jag förklarade för dem att detta var deras första "gymnasieuppsats" i svenskämnet med flera källor. Inte heller Google Drive mötte några större problem, utan de flesta lyckades dela en mapp med mig utan problem. Det som vållade mest huvudbry var istället de formella kraven: ställa upp texten snyggt med sidhuvud, en neutral rubrik och neutralt teckensnitt, Skriva av mitt exempel rätt utan att vara kreativ, hålla ihop långa lugna stycken och sist, men inte minst avstå från ett allmänt småpratigt skrivande (det som vi delvis ska återvända till sen när vi ska skriva krönikor...).

Jag var mycket spänd inför deras resonemang - eller analyser om man så vill. Här hade eleverna möjlighet att välja få eller många förklaringar. Under 90-talet svepte en nynazistisk våldsvåg över Sverige, och på många håll reagerade man yrvaket och otillräckligt på att pojkar rakade huvudet och började bära nazistsymboler. Schiefauers roman vill utforska hur en ung och vilsen människa kan bli mottaglig för gemenskapen och de enkla budskapen i en sådan våldsbejakande ideologi. En elev skrev om honom att "han bär på sorger". Den brådmogne tonåringen John Hron var utrustad med ett starkt rättspatos. En annan elev skrev: "Man kan säga att han var kaxig vid fel plats och tidpunkt".

När jag häromdagen lät den tredje klassen lyssna på radiodokumentären, kunde jag se att fler än jag hade tårar i ögonen. Imorgon är det dags för sista klassen att lyssna, och sedan ser jag fram emot att läsa deras funderingar. De första klasserna skrev i sin utvärdering att de uppskattade dels att både få samtala och skriva om romanen, dels att få ta del av olika perspektiv på mordet. Jag hoppas mer än något annat att eleverna i arbetet växer som människor och att de får upp ögonen för litteraturens kraft i denna process.

söndag 30 september 2018

Tillbaka på högstadiet: argumenterande text och tal med nya didaktiska insikter från yrkesprogram

Jag har alltså bytt jobb från yrkesprogram till högstadiet. Eftersom jag fick jobbet och sade upp mig så sent som efter skolavslutningen, löpte min uppsägningstid ända in i september, men jag fick en efterträdare redan från skolstarten och kunde därför tillträda redan i slutet av augusti. Tyvärr uppstod ett missförstånd på min nya arbetsplats, vilket fick till följd att min nya tjänst fick lösas med en tillfällig och obehörig vikarie. Jag blev därför tvungen att stanna kvar på Bäckadalsgymnasiet som handledare till min efterträdare samtidigt som jag instruerade och skrev material till min vikarie i Junedalsskolan. Lite stressigt blev det, och den som har följt mig vet att stress tyvärr inte är min bästa gren...

För att få det att fungera, bestämde jag mig för ett ganska tydligt upplägg, som inte skulle kräva alltför mycket instruktion eller svenskämneskunskaper. Fyra klasser i nian och en i åttan fick läsa, granska och analysera Pär Holmgrens debattartikel Därför blir jag riktigt orolig av väderrekorden, publicerad i Expressen den 5 augusti i år, där han pläderar för att rösta på det parti som vill göra mest för klimatet. 


Eleverna fick ett rejält frågebatteri för förståelse, källkritik och argumentationsanalys. Niorna fick även titta på sambandsmarkörer samt begreppen etos, logos och patos, innan det var dags att planera sin egen debattartikel. Här arbetade jag på samma sätt som jag har gjort tidigare i bland annat Svenska 1 på yrkesprogram, vilket jag beskrev i inlägget Frustration föder idéer, men det kostar på. Efter att ha sprutat idéer på tankekarta och ordnat sin argumentation i ett rutnät, fick de börja skriva. 

En skillnad är att mina högstadieelever har styrts hårdare i sitt ämnesval. De instruerades att välja tes fritt, bara de kunde göra en koppling till Holmgrens artikel genom en källhänvisning. Därför kom de flesta av texterna att handla om hur vi på olika sätt kan bidra till att bromsa den globala uppvärmningen, alltifrån att cykla mer till att rösta på rätt politiker. I mitt förra inlägg publicerade jag Line Anderssons debattartikel Därför bör du äta mer vegetarisktEn av de mer kritiska - och kreativa - skribenterna vände på alltihop, ställde klimatfrågan mot välfärden och pläderade för en röst på Kristdemokraterna, vilket jag ju naturligtvis godkände, eftersom hänvisningen till Holmgren var på plats.

En annan viktig skillnad är att mina nior skriver för hand. De får sina datorer i februari, och till dess skriver de för hand. Det finns datasal och datavagn att tillgå, men det var inte genomförbart i detta inledande skede för alla fyra klasser.

Jag hade trott att själva skrivprocessen skulle gå lika fort som i min förra skola, men så blev det inte. Att många är ambitiösa innebär tvärtom att varje steg tar längre tid. Den otydliga inledningen med först tillfällig vikarie, följd av ny lärare. ledde också till missförstånd och ett allmänt ganska såsigt tempo, så det tog ett bra tag att få ihop texterna, få respons, bearbeta och förbereda nästa uppgift: en muntlig presentation utifrån stödord.

Det är inte nödvändigtvis lugnare med mer motiverade elever. Strax före mitt stressutlösta yrselanfall med elever utspridda med olika uppgifter släpptes bomben av en av de mest politiskt intresserade: Miljöpartiet har åkt ur riksdagen enligt valmyndighetens rösträkning! Svårt att ignorera, och inte blev det lugnare sen...

Precis utanför dörren fann jag två elever stå i en vrå och väsnas. Jag skulle precis ta itu med det, när jag insåg att de övade på sina tal och klockade varandra. Andra elever undrade, medan jag försökte avfärda det med att de hade en liten debatt. Debatt?! Då vill vi också vara med! 

Tydligen hade jag råkat antyda att en debatt eventuellt kunde bli av, och nu ser det ut som om det är ett mycket starkt elevönskemål. Debattävling är ingen avstressande upplevelse, men jag gissar att det finns gott om kandidater till ledaruppdraget så att jag ” lugnt” kan fokusera på bedömningen. Det är väl lika bra att släppa helvetet löst i alla fyra klasserna eller med andra ord sätta fan i båten och ro honom land.

Nu när eleverna har hållit sina tal med kamratrespons i googleformulär och självrespons efter att ha fått ett filmklipp med sig hem, har jag emellertid bestämt mig för att vänta med debatten till i vår. Mitt i alltihop har vi nämligen boksamtal kring När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, så det blir mycket muntligt på en gång, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Här är en av de mest engagerade talarna, Philip Sandwall Andersson, som ställer klimatfrågan mot välfärden och pläderar för en röst på Kristdemokraterna. Lägg märke till talkorten.