Två arbetsområden i svenska är genomförda med mycket olika resultat: en snabbversion av rollspel i nian utifrån Janne Tellers lilla fina roman i du-form:
Om det var krig i Norden och en reflekterande språkuppsats i sjuan utifrån ett litet faktahäfte om språkbruk.
Rollspelen hade jag arbetat med på högstadiet för ett antal år sen före mina fyra år på yrkesprogram. In upplevelse då var att det fungerade bra och att eleverna blev berörda. Vi läste tillsammans den lilla starka berättelsen om en svensk familj som tvingas fly från hemlandets krig och diktatur till fred och demokrati i Egypten. Rollspelen som ingår i Lilla Piratförlagets handledning innehåller scener där eleverna får gestalta såväl diktatorn och hans hantlangare som familjemedlemmar och flyktingsmugglare.
Jag hade alltså förväntningar om ett positivt utfall även denna gång, och tajmingen kunde ju inte vara bättre mot bakgrund av de dramatiska händelser som nu utspelar sig i Ukraina under Rysslands invasion. Den fiktiva handlingen i berättelsen har tydliga paralleller i verkligheten. Min tanke var att stoppa in de tre scenerna med ojämna mellanrum varvat med elevernas arbete med bokcirklar. Det var inte så smart. Arbetet med rollspelen lyfte inte riktigt från trevande och genant till viktigt och berörande. Skillnaden mellan en turistresa och en smärtsam flykt är stor och om illusionen ska lyckas krävs kontinuitet. Att jag som vuxen dagligen och stundligen tänker på kriget, betyder inte att det ständigt upptar våra tonåringars medvetande. Om jag ska göra om detta, måste jag ge det en annan utformning.
Lite deppigt och snopet alltså. Gör om, gör rätt så småningom. Då var det roligare i sjuan. Jag har en klass, som idag hade sin sista skrivlektion med uppsatsskrivning. Under ett par veckor har vi arbetat med språkbruk. Jag har totat ihop ett litet arbetsområde inspirerat av olika läromedel: Svenska impulser för yrkesprogrammen respektive Kontakt och Magasinet för högstadiet samt egna erfarenheter kring tre begrepp: dialekter, gruppspråk och manligt/kvinnligt språk. Först hade vi en liten heta stolen-övning om attityder till språk, för att introducera tankar kring språkets betydelse för självbild och hur vi ser på varandra. Därefter gick igenom mitt häfte och en PowerPoint med de tre begreppen och bröt av ibland med diskussionsfrågor. Sedan var det dags för utmaningen: en reflekterande uppsats om det egna språket med exempel från häftet. De fick en disposition med fem rutor, en för varje del inklusive stödfrågor att utgå ifrån. Dessutom fick de ta del av en exempeltext, som jag skrivit om mitt eget språk. Jag förväntade mig att skrivarbetet skulle vara litet ovant för de flesta, lätt och roligt för några och kanske riktigt motigt för några. Första gången jag arbetade med arbetsområdet hade pandemin nyss utbrutit, och jag tvingades leda arbetet delvis på distans via videolektioner. Inte ideala förutsättningar för utmaningar i år sju. Denna gång gick det som en dans, kanske delvis även tack vare en idé jag fick om att öka motivationen genom tydliga delmål. Jag introducerade skrivarbetet förra veckan och informerade om att de skulle få en hel vecka till med tre lektioner. Sen frågade jag dem om de ville sätta upp delmål i form av antal ord, både för varje del och för varje lektion. Detta gjorde susen. Idag var varenda unge i mål med minst 400 ord, de flesta mycket mer, fördelat på fem relevanta stycken där exempel från texten jämfördes med egna iakttagelser.
