Inför sista lektionen ställde jag mig inför klassen, förklarade hur jag kan må på fredagskvällen och att de kan bidra till att det känns bättre. Sen punktmarkerade jag konsekvent och slappnade inte av en sekund. Det blev bra, men herregud vilket fyspass. Ledarskap kostar. På X svarar Henrik Birkebo: ”Ledarskap kostar. Det går inte att vara på halvfart när man går in i klassrummet.” Jag åkte hem och tyckte att jag hade gjort ett hyfsat jobb med undervisning, disciplin och relationer.
När man går på helfart är insatserna höga, likaså riskerna. För lärare är obehaget aldrig längre bort än ett ifrågasättande föräldramejl som besvaras och vidarebefordras till rektor i hopp om sinnesro. När började detta frenetiska mejlande mellan föräldrar och lärare i alla ämnen? Var det när man kom på att det är smidigare än att ringa? På X svarar Kristian Gemfeldt: ”Mailandet började när föräldrarna, till stor del pga maxtaxan i förskolan, slutade fostra sina barn och överlät det till professionen istället. Eftersom föräldern inte känner sitt eget barn men ändå idealiserar det så måste det vara lärarnas fel när barnet inte fattar.” Carina Rickard: ”Mejl är ett otyg! Det är alldeles för snabbt och bekvämt. Om folk var tvungna att ringa så skulle de flesta ärenden stanna vid en tanke.”
Okej, men impulskontrollen då, vart tog den vägen? Om ditt barn som ofta stökar i skolan plötsligt börjar anklaga lärare för kränkning, sätt dig på händerna och tänk kritiskt några minuter innan du skickar iväg anklagelserna på fredagskvällen! Kanske kan du ringa istället på måndag? Kanske kan du prata med ditt barn igen senare? På X skriver Therese Rosengren: ” Skulle jag bara ge ett enda tips gällande föräldrakontakter, så är det att alltid ringa istället för att maila. Mailen kan användas till allmän information, men handlar det om eleven personligen, så är det telefonen som gäller. Utan undantag.” Maria Alfredsson: ”Min dotter gör VFU på mellanstadieskola. De hade en kontaktpolicy med föräldrar. Kommunikation om skolan , arbetet etc skedde alltid via eleverna. Följdes upp på uvs. Annars ytterst lite mejlande. Det här är min policy också. Jag mejlar aldrig om smått skit utan tar det med elev.” Nästa gång svarar jag att vi ska prata i telefon istället. Jag som lärare behöver också sätta mig på händerna.
Det finns emellertid glädjande mejl. Häromveckan när jag hade haft det ovanligt besvärligt med störningar under lektion, hörde två föräldrar av sig med positiva budskap. Du som får veta att andra elever i ditt barns klass uppför sig illa, hör gärna av dig till läraren med stöd och omtanke. Det tröstar, värmer och stärker.
