Intercambio en español: en känsloladdad avslutning

Under ett antal veckor har mina spansk-sjuor samarbetat med Susanne Nystedts grupp i Borås. De har berättat, ställt frågor och svarat på spanska i egna och andras dokument, alltsammans i en gemensam mapp i GoogleDrive. Jag har berättat mer om arbetet i ett tidigare inlägg.

Igår kunde min grupp äntligen genomföra sin slutredovisning i Skype-videosamtal med boråsarna . Som nybörjare i Skype har jag fått lära mig att kontrollera utrustningen innan jag använder den. Det gjorde jag tyvärr inte på rätt sätt när vi gjorde vårt första försök, så då lyckades vi inte göra oss hörda.

En hjälpsam elev försökte göra inställningar i min dator, och en hjälpsam kollega hämtade en extern mikrofon, men ingenting fungerade. I Jönköping stod mina förväntansfulla elever beredda och ville läsa upp sina texter. Från Borås försökte de ge oss tips och hjälp. Jag svettades som en gris av stressen och ömsom viftade tecken, ömsom chattade på datorn om läget. Till slut insåg vi att vi inte kunde fixa ljudet.

Då uppenbarade sig tre nervösa, men beslutsamma Borås-tjejer på skärmen, tätt sammanklistrade. De läste upp sina presentationer utan problem och vi, som kunde höra men inte höras, applåderade så synligt som vi bara kunde. Sen var klockan så mycket att vi var tvungna att avsluta.

Jag kände mig klantig och frustrerad, och skämdes för att jag hade gjort mina elever besvikna. Det visade sig emellertid onödigt. De verkade snarast upplivade av dramatiken och kanske lite lättade över att de hade fått kolla boråsarnas nivå först... Jag lovade att snarast ordna ett nytt försök - efter att noggrant ha kollat att allt fungerade.

När jag väl satte mig med datorn i lugn och ro, var det mycket enkelt att göra nödvändiga inställningar (fråga mig inte vad jag gjorde) och testa ljudet i Skype. Mina teknik-intresserade kollegor Lars och Pernilla (snart förstelärare i matematik: Grattis!) engagerade sig energiskt i mina ljudproblem, och jag fixade tid till ett nytt försök två veckor senare.

När jag nu åter skulle rigga datorn för redovisning, fick jag en otäck känsla av att jag borde ha kollat igen samma dag, och det hade jag ju inte, så jag frågade Pernilla (även it-pedagog) om hon kunde vara med. Det kunde hon, och det var ju tur, eftersom jag nu klantade till allt igen: inget ljud nu heller. Som en ÄNGEL från cyberrymden trippade Pernillas vackra fingrar in ljudet i Skype-inställningen. Eleverna redovisade och log. Pernilla log. Susanne log från Borås. Susannes elever kanske inte log så mycket, men det tyckte jag just då i alla fall.

Vad har vi lärt oss då? Jo, att samarbete i GoogleDrive är lätt, tacksamt och inspirerande. Det är roligare att berätta när man har en "verklig" mottagare. Några av våra elever vågade inte redovisa. Jag tror att de behöver lära känna varandra under en längre tid och kanske knyta individuella kontakter, även i Skype.

Trots att alltsammans bara var en bagatell, kändes det stort, och för en stund när jag såg eleverna stå tillsammans och läsa upp sina texter, som de hade tränat på, var jag fullkomligt lycklig av stolthet, nära att gråta av rörelse. Detta jobb innehåller verkligen alla känslor.

Uppdraget

Första närkontakten med min nya tjänst vid Bäckadalsgymnasiet bestod i ett informellt möte med gymnasiechefen och mina förstelärarkollegor. Enligt kallelsen skulle vi få information om det uppdrag skolledningen hade formulerat tillsammans med fackliga representanter. Efter att ha tagit del av ganska skiftande beskrivningar av försteläraruppdrag från olika delar av landet, visste jag inte vad jag kunde vänta mig. Dessutom hade en källa "i huset" varnat mig för att det rörde sig om en lång kravlista.

Jag hade därför stålsatt mig lite extra, och det pirrade en hel del i magen, när jag parkerade på skolgården en halvtimme för tidigt. Jag frågade mig fram och satte mig för att vänta. Efter några klumpiga och onödiga frågor om huruvida jag skulle få lite tid att komma in i ett nytt jobb på en ny arbetsplats, kunde jag slappna av, för mitt nya uppdrag är inspirerande, genomtänkt och balanserat. Så här ser det ut:

Uppdrag:

Arbetsområden

• Förstelärarens centrala arbetsområde är undervisning och didaktisk-metodisk utveckling av denna i den egna och ämneskollegornas praktik
• Försteläraren deltar i Bäckadalsgymnasiets utvecklingsgrupp och är som deltagare i denna en aktiv part vad det gäller att tänka kring, planera och strukturera kompetensutveckling för lärarpersonalen. Försteläraren rapporterar även i utvecklingsgruppen angående pågående utvecklingsprojekt.
• Försteläraren driver enligt överenskommelse pedagogiska utvecklingsprojekt enligt särskilt överenskommen modell. De utvecklingsprojekt som bedrivs ska direkt beröra innehållet i undervisningen och syfta till att utveckla ämneslärares didaktisk-metodiska kompetens i undervisningen
• Försteläraren har till uppgift att särskilt bevaka behoven av kompetensutveckling inom ämnesområdet och föreslå sådan för kollegor och ansvarig skolledare
• Försteläraren verkar för och deltar i arbete kring att utveckla matristänkande på kommun- och skolnivå inom sitt ämnesområde

Förhållningssätt

• Försteläraren sätter eleven och hennes/hans kunskapsinhämtning i fokus i sitt tänkande kring undervisningen
• Försteläraren verkar genom sitt agerande och sin utstrålning för didaktisk och metodisk utveckling inom sitt ämnesområde på skolan
• Försteläraren kan både se det egna ämnesområdets behov och skolenhetens samlade behov

Ett önskeuppdrag. Ett uppdrag för andra skolor att ta efter. Farhågorna kom på skam.