Bedömningstankar

Det surrar mycket kring bedömning och har ju så gjort ett tag. Jag ser två viktiga orsaker till detta. För det första har vi sedan vi påbörjade implementeringen av ny läroplan i både fortbildning och vardagliga diskussioner fokuserat mycket på hur vi bedömer enligt de nya kunskapskraven. Jag tycker fortfarande att värdeomdömena  i kunskapskraven är svåra att tolka, trots att vi till vår hjälp har hunnit med några nationella prov som åskådliggör de nya kraven och att vi också har viss hjälp i Skolverkets kommentarmaterial.

För det andra verkar Hatties budskap om återkoppling och formativ bedömning nu ha slagit rot i alla landets skolor. Lite typiskt svenskt är det. Vi pratar om en sak i taget. När jag läser John Hatties bok Synligt lärande för lärare, som har didaktisk inriktning och utgår från hans metastudie, är framåtsyftande återkoppling från lärare till elev en faktor med stark effekt på lärandet, men det finns många fler, t ex höga förväntningar och en stark förtroendefull relation mellan lärare och elev.

Vad gäller formativ bedömning har jag efter att ha tagit del av några diskussioner i olika facebookgrupper börjat fundera över begreppen formativ och summativ bedömning, som ibland framställs som motställda eller uttryck för olika synsätt på lärande. Jag tror att det finns en otydlighet som riskerar att leda till att den summativa bedömningen hamnar i skamvrån, något som vi inte kan tillåta.

Jag tänker så här: Bedömning är en intellektuell process i mitt lärarhuvud, när jag jämför elevens prestationer med läroplanens kunskapskrav. Den kallas summativ, och jag dokumenterar den löpande i varje elevs matris. Den så kallade formativa bedömningen består av muntliga och skriftliga framåtsyftande kommentarer. Ibland sammanfaller aktiviteterna när jag förklarar på vilken nivå eleven har presterat och vad hen behöver tänka på för att utvecklas längre. Bedömningen är alltid summativ, men återkopplingen bör vara formativ. Vi har ju fått lära oss att inte ge ett kvantitativt betygsliknande omdöme kopplat till en enskild elevprestation, eftersom elever tenderar att fokusera enbart på denna betygsbokstav, och därmed glömmer eventuella framåtsyftande formativa kommentarer som meddelas samtidigt. 

Det kan bli lite förvirrande att vi kallar framåtsyftande återkoppling för bedömning, när det egentligen handlar om information som utgår från bedömning. Jag föredrar numera att säga "arbeta formativt".

Ibland blir man heligt förbannad

och ärligt talat borde jag ha skrivit detta blogginlägg redan för en vecka sedan. Per Kornhall, disputerad lärare, skoldebattör och utbildningsstrateg i Upplands-Väsby, har fått sparken, skriver Helena von Schantz i sitt utmärkta blogginlägg, där hon också berättar om sin egna skrämmande erfarenheter av liknande maktmissbruk.

Saklig grund för Kornhalls avsked saknas. Han har blivit avskedad därför att han har kritiserat sin arbetsgivare, som är fräck nog att utmana arbetsrätten på detta sätt. Här kommenterar Kornhall själv kort sin situation.

Läs om detta rättsövergrepp, och när du har läst tillräckligt för att du också ska bli heligt förbannad, skriv på denna namninsamling!

Mental uppladdning med hjälp av matriser

Nu är jag så informerad jag kan bli om min nya tjänst: två byggettor, en industrietta, en tvåa och en trea. Dessutom ett par timmars individuellt lässtöd på introduktionsprogrammet, där mina nyvunna kunskaper om läsförståelseundervisning kommer väl till pass. 

Jag har träffat min rektor, ett par svenskkollegor och fått tillgång till material, så nu är det dags att börja fundera på hur jag vill påbörja mina svenskkurser. Först och främst har jag skrivit mig in i kunskapskraven genom att utforma elevprotokoll för Svenska1, Svenska2 och Svenska3. Det blev mitt dagsverke under denna nationaldag!

Med skriva mig in menar jag att jag lär mig kraven ordentligt, när jag delar upp dem och skriver dem i matrisen. När jag väl är bekant med dem, går det lättare att utgå från dem när jag skriver planeringar för nya arbetsområden. Det lärde jag mig vid implementeringen av den nya läroplanen. Jag skapade och reviderade massor av matriser redan utifrån remissförslaget, och därför lärde jag mig kunskapskraven långt tidigare än många andra.

Elevprotokoll har jag haft tidigare också för mina elever i svenska och spanska. Detta är ett formulär för dokumentation av elevens kunskapsutveckling som de flesta lärare använder i någon form. Det är helt enkelt ett papper med en betygsmatris där jag med blyerts ringar in, kommenterar, suddar och ändrar i takt med att eleven uppnår olika kunskapskrav. På så sätt är jag alltid uppdaterad om elevens nivå och vad som behöver förbättras. Det är också ett bra underlag för samtal med eleven. Det blir ännu viktigare att vara noggrann i fortsättningen, eftersom gymnasieeleverna ska få sitt slutbetyg från kursen redan efter ett år. Det känns därför skönt att vara lite van vid verktyget.

Naturligtvis finns det risker med att dokumentera allt på samma ställe, så jag måste anteckna på fler ställen och även samla elevarbeten, men det är väl värt besväret. När det väl är dags att sätta betyg, går det ganska fort och smidigt, eftersom jag är väl förberedd.

På Facebook har jag sett ett inlägg, där en lärare frågade efter andra och nyare digitala sätt att dokumentera varje elevs kunskapsutveckling. Vad jag minns kom inget svar om något bra och säkert sätt att göra samma sak på datorn, så än så länge får jag väl fortsätta med mina papper.

Nästa steg blir att skissa på upplägg till de första veckornas arbete. Jag har fått fina tips i fb-gruppen Svensklärarna. I ettan blir det - som jag tänker nu - intervjureportage för att lära känna varandra och få en snabbuppfattning om skriftlig förmåga. Sedan fortsätter vi försiktigt med lite retorik i smågrupper. Även tvåor och treor ska få arbeta tidigt med retorik och argumentation. Det gäller att ta vara på valåret.Tack för alla tips och råd!