söndag 15 juni 2014

Bedömningstankar

Det surrar mycket kring bedömning och har ju så gjort ett tag. Jag ser två viktiga orsaker till detta. För det första har vi sedan vi påbörjade implementeringen av ny läroplan i både fortbildning och vardagliga diskussioner fokuserat mycket på hur vi bedömer enligt de nya kunskapskraven. Jag tycker fortfarande att värdeomdömena  i kunskapskraven är svåra att tolka, trots att vi till vår hjälp har hunnit med några nationella prov som åskådliggör de nya kraven och att vi också har viss hjälp i Skolverkets kommentarmaterial.

För det andra verkar Hatties budskap om återkoppling och formativ bedömning nu ha slagit rot i alla landets skolor. Lite typiskt svenskt är det. Vi pratar om en sak i taget. När jag läser John Hatties bok Synligt lärande för lärare, som har didaktisk inriktning och utgår från hans metastudie, är framåtsyftande återkoppling från lärare till elev en faktor med stark effekt på lärandet, men det finns många fler, t ex höga förväntningar och en stark förtroendefull relation mellan lärare och elev.

Vad gäller formativ bedömning har jag efter att ha tagit del av några diskussioner i olika facebookgrupper börjat fundera över begreppen formativ och summativ bedömning, som ibland framställs som motställda eller uttryck för olika synsätt på lärande. Jag tror att det finns en otydlighet som riskerar att leda till att den summativa bedömningen hamnar i skamvrån, något som vi inte kan tillåta.

Jag tänker så här: Bedömning är en intellektuell process i mitt lärarhuvud, när jag jämför elevens prestationer med läroplanens kunskapskrav. Den kallas summativ, och jag dokumenterar den löpande i varje elevs matris. Den så kallade formativa bedömningen består av muntliga och skriftliga framåtsyftande kommentarer. Ibland sammanfaller aktiviteterna när jag förklarar på vilken nivå eleven har presterat och vad hen behöver tänka på för att utvecklas längre. Bedömningen är alltid summativ, men återkopplingen bör vara formativ. Vi har ju fått lära oss att inte ge ett kvantitativt betygsliknande omdöme kopplat till en enskild elevprestation, eftersom elever tenderar att fokusera enbart på denna betygsbokstav, och därmed glömmer eventuella framåtsyftande formativa kommentarer som meddelas samtidigt. 

Det kan bli lite förvirrande att vi kallar framåtsyftande återkoppling för bedömning, när det egentligen handlar om information som utgår från bedömning. Jag föredrar numera att säga "arbeta formativt".

5 kommentarer:

  1. Hej Åsa!

    Spännande tankar och jag håller med till viss del. Dock kan jag se att det finns utrymme för detta begreppspar som särskiljer på bedömningens syfte. Begreppet formativ bedömning inbegriper inte endast den framåtsyftande återkopplingen utan säger i första hand nåt om själva bedömningen, nämligen syftet. Detta syfte styr i sin tur vad som bedöms vilket leder till två ofta skilda bedömningar med två skilda återkopplingar. Låt mig illustrera med ett exempel:

    En längdhoppare P kan sägas bedömas summativt av en domare vars återkoppling kanske blir: "4 m" (kunskapsmålet: "för att vinna krävs ett 5 m långt hopp")

    Tränaren däremot väljer att formativt bedöma (syftet är annorlunda) vad längdhopparen äter till frukost eftersom P ofta glömmer att frukost vilket tränaren läst i Synligt Hoppade resulterar i kortare hopp. Återkopplingen blir "ät mer macka".

    Domaren som bedömer summativt, d v s har ett annat syfte med sin bedömning, tycker det är helt ointressant vad P åt till frukost.

    För tränaren räcker det inte med domarens bedömning (insamling av data) utan behöver själv samla samla mer och annan data.

    Ovan resulterar i två skilda bedömningar. Jag tror därför inte det är tillräckligt att endast jämföra kunskapsnivå med kunskapskrav vid formativ bedömning. Att P inte uppnått kunskapskrav K är inte tillräcklig data för att ge framåtsyftande återkoppling till hur P uppnår K. Alltså, för att ge framåtsyftande återkoppling krävs ofta mer data om eleven än vad som hade krävts för att göra en summativ bedömning och t ex sätta ett betyg.

    Jag kan ha missförstått dig men jag uppfattade det som att du menar att bedömningen är samma oavsett om den är formativ är summativ. Det är ju trivialt sant att alla bedömningar är summativa i den mening att de är en summering av något slag, t ex summan av ingredienserna i frukosten eller summan av händelseförloppen eller summan av elevens tankar.

    Jag bollar tillbaks bollen :)

    Ska tilläggas att jag inte är lärare och slänger därför in en brasklapp samt är medveten om att jag saknar viktiga perspektiv och erfarenheter i frågan. Är student på Chalmers men är enormt intresserad av lärande, både mitt eget och andras och har fått förmånen att vara pedagogiskt ansvarig för en blended-learning lösning som vi hoppas kunna främja den formativa bedömningen. Jag har lärt mig och fortsätter lära mig så enormt mycket av alla er ambitiösa och kloka lärare.

    /Henrik Marklund

    SvaraRadera
  2. Tack för din intressanta och utredande kommentar! Jag tycker att ditt exempel är belysande och lärorikt. Du visar en aspekt som jag inte har tänkt på. Givetvis har begreppet formativ bedömning sin plats, men när jag hör lärare säga att de bara bedömer formativt i stället för summativt, och sedan undrar om det är därför de får svårt att sätta betyg, ligger det nära till hands att misstänka en sammanblandning av olika begrepp.

    SvaraRadera
  3. Min rektor konstaterade i ett samtal att professionaliseringen av läraryrket har gått fort de senaste åren, och då syftade hon till just bedömningsaspekten. Vi är många som på ett nytt sätt reflekterar över innehåll, mål, syfte, reliabilitet och validitet. Vår vokabulär har utökats med begrepp som formativ/summativ, och vi gör oss övervägningar när vi ska ge återkoppling kollektivt/individuellt. Vi tvingas även fundera över hur mkt återkoppling vi kan ge, så att inte vi kör slut på oss själva. Personligen funderar jag på att gå en s.k. "bob-kurs" nu till hösten, då jag inser behovet av att bli än skickligare på detta.

    SvaraRadera
  4. Min viktigaste insikt är att elever behöver hjälp att förstå vart de ska sträva och hur det ska gå till, medan jag själv behöver verktyg för att att reda på hur eleverna tänker och vad de förstår. Jag behöver alltså utveckla rationella rutiner för vår metakommunikation. en kurs i betyg och bedömning är nog väldigt nyttig, inte bara för oss analytiker. Det framgår tydligt av alla frågor som dyker upp i lärargrupperna på facebook.

    SvaraRadera
  5. Nu förstår jag mer vad du syftade på. Det är en jättebra poäng du har där. Jag håller med om att då verkar det råda begreppsförvirring. (låter som att man bara kollat frukosten men helt missat längdhoppet)

    SvaraRadera