Big Five och Blooms taxonomi

I en debattartikel idag i Dagens Nyheter skriver en grupp läkare och psykologer i Dagens Nyheter om sin oro för att en stor grupp elever riskerar att slås ut, eftersom de saknar förutsättningar att klara de nya kunskapskraven. Allt sedan vi lärare började studera de nya kursplanerna, har vi diskuterat hur vi ska förhålla oss till dem, och vad vi gör med de elever som inte klarar att uppvisa de förmågor som krävs för ett E.

Bland dagens lärare är begreppet "Big Five" populärt, men jag förhåller mig försiktigt skeptisk till dessa förmågor, eftersom jag menar att tankesättet inte överensstämmer med min erfarenhet av hur elever lär sig. Dagens läroplaner skiljer sig från de tidigare i det att själva förmågorna som bedöms är de samma oavsett betygssteg. Varje elev ska besitta varje förmåga för att uppnå betyget E. Mellan kunskaperna på E-nivå och A-nivå tänker man sig gradskillnader, men inte artskillnader.

När jag studerade pedagogik i Uppsala på 90-talet fick vi ta del av Blooms taxonomi. Den beskriver i modellform en teori för hur vår kunskapsprogression går till, och jag tycker mig ha sett att de tidigare läroplanerna präglades av det tänkandet. Fritt ur minnet (OBS!) plockar jag fram följande:

Kunskap

Jag kan några fakta. Jag har kännedom. Jag känner till.
Exempel: Jag kan namnet på de tio vanligaste träden i svenska skogar.

Förståelse

Jag fattar lite om hur saker hänger ihop. Jag förstår fenomen.
Exempel: Jag förstår hur fotosyntesen går till.

Tillämpning

Jag kan använda min kunskap aktivt i ett nytt sammanhang.
Exempel: Jag kan böja ett nytt verb på spanska. Jag kan laga mat efter recept.

Analys

Jag kan detaljgranska t ex en text och på så sätt öka min förståelse av hur det är beskaffat i förhållande till andra texter. Jag förstår komplexa system. Jag kan förstå och agera utifrån ex vis en situation i klassrummet.

Syntes

Jag kan tolka mönster. Jag kan sätta ihop delar till en fungerande helhet. Jag kan jämföra och beskriva sammanhang. Jag kan se och förklara paralleller där de finns mellan olika sammanhang.

Värdering

Den högsta nivån. Jag kan använda all tillgänglig information för att självständigt göra egna bedömningar, t ex av källors tillförlitlighet eller av kvaliteteten i mitt och andras arbete.

Enligt debattörerna i Dagens Nyheter hänger de kognitiva förmågorna samman med mognad och medfödda förutsättningar. Somliga elever behöver fler år för att utveckla de exekutiva förmågorna, men våra nya kunskapskrav utgår från att ALLA elever ska klara av att självständigt ta ansvar för sitt lärande. Debattörerna efterlyser en utvärdering av de nya kraven och frågar sig om vi verkligen är beredda att offra de elever som vill men inte kan klara kraven.

Överblick av gymnasiesvenskan

Utan att ha hunnit samråda med mina nya kollegor eller träffa mina nya elever har jag bett om och fått fin hjälp i det utvidgade kollegiet till övergripande kunskaper om kursinnehållet i gymnasiesvenskan. Stort tack framför allt till Maria Edgren och Ann-Christine Norman, som båda har tagit sig tid att skriva ner utförliga råd utifrån sina egna erfarenheter. Många andra har också bidragit - ingen nämnd och ingen glömd! - till att jag nu står (eller sitter enligt Rökstenen tolkad av Rolf Ekelund?) så väl rustad jag nu kan inför mitt nya jobb. Säkert har fler än jag glädje av råden, så här är en sammanfattning:

Allmänt

• Känn av stämningen, bygg relationer och se till att få med dig eleverna innan du ställer höga krav.
• Se upp med jargongen, som kan vara tung för vissa elever 
• Högläsning är mycket bra även i gymnasieundervisningen.
• Ta med dig den täta dialogen från högstadiet.
• Färga in och integrera yrkesämnena.
• Arbeta medvetet med funktionell yrkessvenska.
• Lägg inte ett centralt moment sist i kursen, utan se till att det finns tid till omprov/komplettering.
• Ämnesövergripande arbete sista veckorna där andra lärare drar huvudlasset underlättar för den som rättar NP.

Svenska1 

• Veva igång eleverna tidigt! Poängtera skillnaden  mellan kursbetyg och ämnesbetyg samt att allt på lektionerna är en träning inför det som ska komma.
• Klargör att nationella provet är svårt!
• Börja gärna med lära känna-övningar och därefter intervjuer, så att eleverna får lära känna varandra.
• Arbeta med retorik och argumentation i smågrupper och avdramatisera ämnena, eftersom många är talängsliga.
• Försök få med referatteknik i år 1.

Svenska2

• Grammatiken är inte så lätt att pröva fler gånger, så lägg den inte sist.
• Lägg mest tid på litteratur och skriftlig framställning, som eleverna ofta har svårast för.
• Arbeta mycket med skillnader mellan formellt och informellt språk. 
  
• Konkretisera litteraturhistorien genom vad texterna ger oss idag.
• Jobba gärna tematiskt i stället för epokvis.
• Lässvaga elever behöver böcker, inte häften.
• Koppla ihop texter och samhälle.
• Använd Hej Litteraturen på UR.
• Se till att examinera nordiska språk på olika betygsnivåer.

Svenska3

• Avancerad och komplex kurs, som kräver noggrann planering.
• Vinn tid genom att examinera flera kunskapskrav i ett större moment.
• Börja tidigt med vetenskapligt skrivande, och låt eleverna träna inför PM-uppgiften på NP.
• Lista formella och informella uttryck.
• Visa exempel på källhantering.
• Lägg tid på sakprosaläsning.
• Utgå från centrala innehållet när du utvärderar.
• Tänk på att NP i Sv3 inte är obligatoriskt på yrkesprogram.
• Bra författare att arbeta med är Hjalmar Bergman, August Strindberg och Selma Lagerlöf.
• Språkhistorien är liksom grammatiken inte så lätt att pröva fler gånger, så lägg den inte sist. 
• Poängtera att NP är svårt!