torsdag 27 november 2014

En vanlig onsdag

6.20 ringer klockradion. Frukost. Dagens Nyheter. Jönköpingsposten. Matlåda. Kör till Bäckadal. Plockar ihop min korg med dator och papper och tar hissen till tredje våningen.

8.10 - 9.40 Svenska 1 på industriprogrammet. Pratar planering och gamla läxor tills äntligen de flesta har kommit. Elevrådskrav om fler genomgångar av Fronter och Drive. Inga (nästan) andra lärare använder digitala verktyg, påstås det. Jag pratar om Fronter. Jag visar. Igen. Googlepresentation om referatteknik. Noggrann och långsam genomgång med fler exempel på whiteboarden. Alla gör en övning ur Svenska impulser: välj två av sex artiklar. Skriv två referatinledningar med fullständiga källhänvisningar och två citat, ett kort och ett blockcitat. Trassel med Google Drive. En elev installerar Drive på sin dator och får det att fungera. Missförstånd kring uppgiften. En hel del bra jobb! Jag springer omkring. Ständigt tre, fyra elever som väntar. Hur kan jag göra genomgången ÄNNU tydligare? Jag lyckas komma ihåg att be eleverna om hjälp med att städa salen.

Kaffepaus med lite prat om hur rektorer ska kunna göra en vettig lönesättning utan att göra lektionsbesök.

10.00 - 11.25 Svenska 1 på bygg- och anläggningsprogrammet. Repris på förra lektionens upplägg. Lite tydligare. Färre missförstånd. Tipsar om ett bra exempel hos en elev som har lyckats. Många rusar dit och vill se. Eleven ser stolt ut. Det där ska vi göra om, tänker jag. Lika mycket spring som förra lektionen. Vi brukar ha en liten rast, men det glöms bort. Jag börjar bli trött. Även nu får jag lite hjälp med att sätta upp stolar och rätta till bord.

Lunch med kollegorna i hus 1. Alltid lika trevligt och lättsamt. Hinner med lite korrespondens. Ständigt ny epost från speciallärare, syv, rektor, utbildningsledare m fl. Somligt följer med mentorsrollen, somligt har med ämnesansvaret att göra och somligt med prövningsansvaret.

12.20 - 13.50 Svenska 1 i min egen byggklass. Det är som att komma hem. Vi ligger lite efter: tre gruppseminarier kring Förr eller senare exploderar jag av John Green återstår. Alla får i uppgift att sammanfatta en artikel utanför salen i "Gröna rummet" medan jag har seminarier. Det blir trevligt. Alla deltar mer eller mindre aktivt med egna tankar kring bok och film, relationer, karaktärer, teman, motiv, intertextuella kopplingar, kopplingar till sig själva och världen mm. Efteråt är jag alldeles slut, och vi slutar lite tidigare. Jag glömmer att be om hjälp med salen, så det tar en stund att fixa till möblerna. Varför är det alltid någon som glömmer sin jacka, och hur kan man glömma sitt datorfodral?

Jag hinner skicka ett sms till den elev jag ska träffa om en stund om var vi ska vara. Diskussion med kollegor om hur vi ska organisera vår resurstid. Några av oss, även jag, vill disponera den själv till våra egna elever. Andra vill att vi ska turas om och ta hand om varandras elever. Jag stoppar in frågan i bakhuvudet till eftermiddagens ämneskonferens.

14.00 - 15.00 Resurstid. Jag har stämt träff med en elev i min Svenska 2-grupp. Vi ska fixa en grundstruktur till en argumenterande text, och det lyckas vi med. Jag använder min egen måltext, som jag har publicerat här i bloggen tidigare under titeln Min förebild. Eleven hittar med lite hjälp ett bra ämne och skriver en hel del. Det kommer att bli bra.

Plockar i ordning i arbetsrummet inför ämneskonferensen. Går förbi bilen och lämnar den tomma matlådan. Hinner heja på några kollegor i hus 2 före mötet. Kaffeautomaten trasslar till en början.

15.30 - 17.00 Ämneskonferens i svenska i biblioteket. Vi pratar om prövning, litteratur, nätverk, fortbildning, aktuella arbetsområden mm. En obehörig vikarie lägger rättning och bedömning på hög. Vem tar hand om det? Ganska bra diskussioner om fortbildning och kollegialt lärande. Alla vill komma igång på något sätt, och vi ska följa upp det på studiedag 28/11. Kollegorna på fordonsprogrammet beskriver ett intressant upplägg där de får in karaktärsämnen på ett bra sätt. Fordonseleverna redovisar om ex vis byte av bromsklossar med bilder och fordonslärarna är med som publik. När orkar jag komma så långt? tänker jag, som knappt har koll på vad alla mina yrkeskollegor på bygg heter än.

Hem med bilen. Middag. Kolla Drive på datorn. Det tar några timmar. Var är alla sammanfattningar i min klass? Jag letar och letar. Frågar i Facebookgruppen. Blir sur. Till slut visar det sig efter lite diskuterande att de flesta har jobbat bra. De har bara skrivit på fel ställe. Alla ettor har fått nya Doctopus-mappar, men i min klass har jag inte hunnit gå igenom det ännu.

22.30 I säng. Pratet i klassens Facebookgrupp fortsätter en stund. Vi kommer överens om att reda ut hela trasslet nästa dag. Hjärtan och glada smilisar. Godnatt.

6 kommentarer:

  1. Och när klämmder du in blogginäggsskrivande som vi andra får glädje av?:)
    Härlig text med hög igenkänningsfaktor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det klämmer jag in torsdag morgon, när jag har sovmorgon, lite utvilad och full av intryck!

      Radera
  2. Uppförsbacke att vara enda läraren som använder dig. plattform. Egentligen behöver eleverna att bäddas in i enhetlig lärandekultur. Programmål kanske? Med drivande och utvärderande rektor(er)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är motigt, men jag hoppas att det lättar i höst med Office 365. Om ett antal lärare då bestämmer sig för att arbeta med delade dokument, blir det lättare för eleverna. Jag kan inte jobba på något annat sätt, trots problemen, nu när jag vant mig vid fördelarna. Elever med svag motivation behöver "kort koppel". Det erbjuder mitt arbetssätt, men det är också arbetsamt.

      Radera
  3. Mycket igenkännande - jag saknar att ha samma kurs i många klasser såsom du har. Jag har istället många kurser: Sv1, Sv2, Sv3, Eng5 och Eng6... Önskar ibland att kunna testa ett moment flera gånger som du beskriver ovan. Då hade jag filmat och vässat mitt upplägg från gång till gång :D Jag har förmånen att ha små grupper och tätt samarbete med mina yrkelärarkolleger. OM alla hade möjlighet att samarbeta kring elevernas uppgifter skulle gymnasieskolan bli så mycket bättre för många av våra elever tänker jag. Heja dig Åsa som delar och bloggar - det räcker inte jag till för just nu känner jag, även om jag gärna skulle vilja. Sen, tänker jag. Sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inga nya spännande, breda eller djupa grepp att berätta om just nu, bara envishet, engagemang och en massa kämpande, men den vardagen kanske också kräver sin briljans? Alltid inspirerar/tröstar/roar jag någon...

      Radera