Hans Rosling: en pedagogisk megastjärna

Ända sedan jag fick upp ögonen för denne underbart tydlige, respektlöse och ödmjuke folkbildare, har jag älskat och beundrat hans sätt att framföra sitt viktiga budskap att världen faktiskt utvecklas i positiv riktning, men att det sker genom en successiv utveckling i små steg som inte uppmärksammas i media. Idag publicerades denna fina illustration av världens befolkningstillväxt i Dagens Nyheter:



Tillåt mig frossa i några fler Roslingklipp. I The state of the world in seven snowballs från BBC åskådliggör han världens utveckling mot välstånd med hjälp av snöklot och leksaker på en mur. "Världen mår bättre än länderna." Välståndsklyftorna är numera större inom länder än mellan dem.

I det danska programmet Deadline läxar Rosling upp programledaren och förklarar varför man också måste studera information som är inhämtad under lång tid."Man kan inte använda sig av medierna om man vill förstå världen. Fakta om konkreta händelser är ni bra på, men överblicken är ni dåliga på." 

I denna TED Talk och berättar Rosling bland annat om tvättmaskinens nyckelroll i människors liv. 

Slutligen: ett sceniskt paradnummer som väl matchar Eurovisionvinnaren Måns Zelmerlövs show: How To End Poverty in 15 years.

Hans Rosling har gett mig en ny syn på världen och en ständig inspirationskälla som pedagog.

Formativt arbete med litterära analysverktyg i Svenska 3

I våras skrev jag inlägget  BFL, strategi 4: kollaborativt lärande med Vägen av Cormac McCarthy. Jag avslutade det så här:

ett tag kändes det som om de inte riktigt förstod hur de skulle göra, och därför inte kom igång, men nu är alla på banan, och det är en fröjd att se hur bra det blir. Även om jag låter eleverna lämna in i Vklass i höst, kommer jag absolut att arbeta med läsloggar på detta sätt, i Google-dokument eller på annat sätt.

Och nu är det dags igen. Jag har med min nya grupp i Svenska 3 upprepat upplägget med interaktiva läsloggar, och i år betonat ännu starkare hur det gemensamma arbetet med läsloggar, kamratrespons och lärarrespons utgör lärogrunden för att sedan sätta ihop en sammanhängande romananalys. Jag har gått så långt att jag har uppmanat eleverna att kopiera sina läsloggar och sedan klistar in dem i sina analyser som ett grundmaterial att utgå ifrån. 

Först "satte" vi begreppen genom att läsa och analysera novellen Höljen av Gyrdir Eliasson, som finns i Svenska impulser 3. I år har arbetet med Vägen varit ganska extensivt och vi har arbetat med språkhistoria parallellt, just för att hinna fånga upp alla i läsningen. Eleverna har delats in i team i vår lärplattform Vklass, där de har skrivit och kommenterat läsloggar, och där jag har haft möjlighet att ge konstruktiv respons genom egna kommentarer. Sedan har vi sett filmen Hungerspelen och haft seminarier om boken för att öka förståelsen ytterligare och få ett större djup i analyserna. 

Nu börjar analysdokumenten droppa in. Den första inlämningen vållade mig en del bryderi, men den sambedömde jag tillsammans med ett antal kollegor. Jag kan tydligt se spår av respons, genomgångar och seminarier i elevernas sätt att reda ut begrepp som konflikt och karaktärisering.

Utmaningen jag ser nu är att utveckla kamratresponsen, så att den blir ett ännu mer kraftfullt verktyg för lärande. Säkert kan jag få värdefulla tips av kollegor om hur jag går vidare med det?

Det är inte en cigarrett. Det är en metafor.

Mina elever upphör aldrig att inspirera och förvåna mig. Jag har nämnt tidigare att jag har läst John Greens roman Förr eller senare exploderar jag med mina klasser i Svenska 1. Nu har de också sett filmen på en engelsklektion. Igår fick jag ett bevis för att något speciellt i romanen hade fastnat hos en av mina elever.
Lektionen var slut, och jag höll som vanligt på att plocka i ordning i salen tillsammans med några elever, när jag såg att en av dem hade en, visserligen otänd, cigarrett mellan fingrarna. Jag ondgjorde mig givetvis över det, och fick till svar:
- Det är inte en cigarrett. Det är en metafor.
Då måste jag faktiskt le.

Här kommer Gus egen förklaring från filmen:

 Jag hoppas att denna elev både slutar röka och fortsätter studera svenska.

Förr eller senare exploderar jag: Isaacs sorg

I ett tidigare inlägg berättade jag om en skrivuppgift till John Greens roman Förr eller senare exploderar jag. Uppgiften gick ut på att berätta utifrån en av karaktärernas perspektiv. Min elev Simon Jonsson, som har samtyckt till att medverka med sitt namn, lämnade in en text som jag kom ihåg att titta på långt senare, och som berörde mig genom sin starka närvaro. Jag har bearbetat texten språkligt. Sammanhanget är att Isaac ligger på sjukhus efter att hans enda och cancersjuka öga har opererats bort:

Jag  försöker titta med ögonen, men ser bara svart. Jag skulle vilja se de vita väggarna och det vita taket, men det går inte, för varje gång jag ska titta, så inser jag att jag är blind. Jag hör klockans ljud mer och mer, högre och högre. Sen hör jag någon gammal tant ropa efter hjälp, och så hör jag doktorerna springa. Jag ligger i den obekväma sängen och tänker att när jag kommer hem så kommer jag att kunna träffa Monica igen. Saknaden är stor. Att hon inte ens kan komma förbi och säga hej gör mig så arg och besviken. Min älskade tjej som jag saknar så himla mycket. När jag hör något fotsteg utanför mitt rum, så tror jag att den lena rösten ska säga ”Hej Isaac”, men jag blir besviken varenda gång och det gör mig så arg så tårarna kommer och jag vill bara slå sönder den säng jag ligger i. Då kommer läkarna in med lugnande så jag somnar, och det vore skönt att somna i och för sig, ganska skönt, så jag slipper tänka på mitt brustna hjärta.

Simon Jonsson, BA1B

Supertydliga instruktioner

Jag når inte fram, inte till alla, inte jämt. Jag känner mig ganska missmodig och diskuterar situationen med vår speciallärare, som brukar hjälpa mina elever med uppgifterna. Hon säger:

Det är inte ditt fel. Dina instruktioner är SUPERTYDLIGA, men eleverna tittar inte på dem. De tittar rakt ut i luften och frågar vad de ska göra.

Kanske ser eleverna de supertydliga instruktionerna lite suddigt, som på denna bild? Jag vet inte, men just nu räcker det gott att få bekräftat att jag har gjort vad jag kan. Jag är trött, men jag duger. Nu kämpar vi vidare.

Enkel återkoppling på komplex uppgift

Eleverna i Svenska 2 skriver argumenterande texter om en litterär epok. Tidigare har de fått skrivuppgifter om olika epoker och skrivit ett övergripande prov, där de både har redogjort översiktligt för litterära epoker och även jämfört två epoker med varandra. För att de ytterligare ska få chansen att förstå litteraturhistorien, har de nu fått den något konstlade uppgiften att argumentera i både tal och skrift för en litterär epok. Jag såg idén hos några kollegor redan förra året, och bestämde mig för att försöka själv i år. I bästa fall får de ju utveckla sina kunskaper inom argumentation, tal, skrift och litteraturhistoria. I sämsta fall blir det lite mycket på en gång, och det märktes ganska snabbt, men jag tror att jag styrde upp det.

Jag började med att gå igenom/repetera argumentation, se gäddan ovan som är inspirerad av en pirayabild i boken Svenska1 Helt enkelt, och vi övade också på några stilfigurer: allitteration, anafor, antites, liknelse, metafor, retorisk fråga, stegring och upprepning. Det kändes rätt nytt och abstrakt för de flesta. När jag upptäckte det, såg vi Jasons tacktal tillsammans och benade upp det. Då klarnade det betydligt. Detta tal är ju så tacksamt och tydligt att arbeta med! 

Eftersom Svenska 2 är en utökad kurs på våra yrkesprogram, ligger all undervisning koncentrerad till en eftermiddag i veckan. Så här ser veckoplaneringen ut.

1. Introduktion och stilfigurer
2. Skrivarbete: planering och disposition
3. Kamratrespons på text och förberedelse av tal
4. Argumenterande tal och textbearbetning

 
Eleverna fick välja varsin epok, men jag framhöll upplysningen, romantiken och realismen som lite lättare att arbeta med (Just nu när jag sitter med deras utkast för lärarrespons, känns det som om jag borde ha gett dem mindre att välja på). Jag delade in gruppen i responspar, och uppmuntrade dem att följas åt i hela skrivprocessen genom att sitta tillsammans och utväxla spontan respons. Tidigare har jag delat ut ganska utförliga responsformulär, men de tenderar att få för stort fokus, så nu valde jag att använda några enkla frågor i Svenska impulser 2 (s 411) om allmänt omdöme, starka sidor, förbättringsförslag och en undran. 

Gruppen behövde längre tid än jag hade räknat med för att skriva sina utkast, för det tog litet tid att komma på en struktur. Till elevernas hjälp hade jag skrivit en exempeltext, där jag argumenterade för modernismen. Den blev lite larvig, så jag bjuder inte på den här, men den hjälpte eleverna (jag frågade) att förstå hur jag menade. I uppgiften ingick att använda minst två litterära källor, gärna citat från textutdragen i Svenska impulser. Överhuvudtaget har jag valt att skala bort alltför många verktyg från uppgiften: Skriv utifrån dina egna preferenser och hämta exempel ur boken. Jag fick springa runt ganska mycket och hjälpa eleverna att hitta argument. Det gäller att också koppla lämpliga citat till argumenten.

Igår fick eleverna arbeta med att förbereda sina tal. De flesta blev också klara med sina utkast, och har lämnat in dem för lärarrespons. I enlighet med elevernas önskemål, kommer de att redovisa i tre grupper, och de som för tillfället inte är inne i salen kommer då att vara sysselsatta med sin textbearbetning. Min respons utgår från den bedömningsmatris jag har delat ut till uppgiften vad gäller litteratur, argumentation och text. Nästa steg är att hålla tal utifrån samma innehåll med hjälp av något litet hjälpmedel. För enkelhetens skull har jag instruerat alla att göra en liten powerpointpresentation, och de ser ut att bli väldigt olika, vissa enbart med bilder, och andra med stödord. Det ska bli spännande att ta del av talen på måndag!