Roliga lektioner och roliga prov!

Nu har alla ettor gjort sina skrivprov i argumenterande text, både krönikan Min förebild och debattartikeln. Bortsett från att instruktionen till debattartikeln var för ambitiös för den erbjudna provtiden och fick bantas litet, fungerade upplägget, och jag har nu fått bra underlag för att bedöma och dokumentera kunskaper i skriftlig framställning och textbearbetning. Varje elev har åstadkommit minst en godkänd text på prov eller genom komplettering, som de ska hålla sitt tal utifrån efter påsklovet. Det gröna breder ut sig i elevernas kunskapsmatriser för hela kursen Svenska 1. So far so good.

Jag hade också nio utvecklingssamtal förra veckan. Det är något jag verkligen gillar, även om det är intensivt med många på en gång. Efter avklarad agenda föll det mig in att säga lite skämtsamt: 

- Nu har vi utvärderat dig. Dags att utvärdera mig. 
- Du är en bra mentor och du har roliga lektioner. Vi får nästan alltid uppgifter som vi hinner göra klara på samma lektion.
- Mycket prov. Tycker du det är kul?
- Det är ju roliga prov! Idag, till exempel, fick vi skriva en debattartikel...!

Detta hade jag GLÖMT BORT natten till påskafton, när jag skrev av mig min ångest över andra, mindre roliga ordväxlingar. Jag måste lära mig att se HELA BILDEN.

Ditt barn och jag

Detta inlägg är också publicerat i Expressen under en annan rubrik, som redaktionen har valt, och med ett tillägg i slutet.
 
Det är rejält tufft nu. Det har du givetvis ingen aning om. Hur skulle du kunna ha det? Förhoppningsvis sover du gott just nu, precis som resten av familjen, eftersom det är mitt i natten. Om du är vaken, kanske du funderar på om du har handlat hem allt som behövs för att fira påsk imorgon.

Jag är vaken. För - jag vet inte vilken gång i ordningen - har jag legat och vridit mig i sängen medan scener från konflikter med ditt barn spelas upp i mitt huvud. Det har du heller ingen aning om, och väl är väl det, för det är ganska tråkiga scener. Jag kämpade hårt med min självbehärskning, men stressen och tröttheten tog ut sin rätt, så jag lyckades inte särskilt väl med ett lågaffektivt bemötande.

Jag har tänkt på hur jag skulle kunna formulera mig om jag tog kontakt med dig, men jag vill ju inte förstöra stämningen i familjen till påsk. Dessutom tänker jag att jag har mig själv att skylla. "Man måste ju ta kommandot i klassrummet" som min chef har sagt, och det håller jag med om. En lärare ska klara av att upprätthålla disciplinen i sitt eget klassrum. En lärare ska också förstå bättre än att skuldbelägga sina elever, och det gör jag inte heller. Istället funderar jag över om jag orkar fortsätta som lärare, och det är inte heller ditt barns fel.

Kanske kontaktar jag dig senare och berättar om de problem ditt barn och jag har med varandra i klassrummet. Det blir säkert ett bra och balanserat samtal, där vi lyssnar på varandra och hittar konstruktiva lösningar. Säkert blir det lite bättre en tid, och säkert blir det lite lugnare kring ditt barn med tiden. Det kommer att ordna sig. Skolan är svår att inrätta sig i för många, men det kommer att ordna sig även för ditt barn. Det är jag övertygad om, för jag ser ju de fina stunderna också. I de stunderna känner jag ömhet för ditt barn, som ju inte alls menar något illa. Det blir ju bara så fel jämt. Det är så svårt och det blir så fel, men det kommer att suddas ut. Om ett år kommer vi att heja glatt på varandra, och ditt barn kommer aldrig att ana att jag ett år tidigare låg vaken på nätterna för att vi hade det så besvärligt med varandra på lektionerna.

Kanske ringer jag inte alls. Med några dagars avstånd förändras perspektivet, och det som är stort idag bleknar. Jag möter ditt barn igen, och det blir säkert ett bättre möte, för vi har båda tänkt till. Kanske blir det bättre ända till terminens slut. Kanske blir det någon annans barn jag ligger vaken och tänker på om nätterna. Kanske blir alla lite lugnare, och jag lyckas med att möta och vända de situationer som annars urartar i en konflikt. Så brukar det nämligen bli. Efter regn kommer solsken. Stämningen förbättras, men tröttheten, den finns kvar.

Då är då och nu är nu. Nu sitter jag här vid min dator. Jag ifrågasätter mitt jobb och mig själv, och det är inte ditt fel. Inte heller ditt barns fel. Det är kanske inte ens mitt fel. Ändå sitter jag här mitt i natten, och jag undrar hur jag kommer att må när terminen är slut, medan bilderna från lektioner med ditt och andras barn rullar på repeat i mitt huvud.

Frustration föder idéer, men det kostar på

I min undervisning tampas jag ständigt med att kompromissa mellan motstridiga mål. Det viktigaste är att genom en stark struktur motivera dem som annars riskerar att tappa fokus och ge upp. Det näst viktigaste (tyvärr) är att erbjuda utmaningar, som höjer alla ett snäpp över sin bekvämlighetsnivå. Ofta handlar det om att balansera ett motiverande tempo mot den tid som krävs för ett resultat med kvalitet. Mina bästa idéer till hur detta ska gå till föds ofta ur frustrationen en dag när jag helt enkelt har drunknat i stök eller förlorat humöret och därmed greppet.

Idag är jag alldeles slut, men inte frustrerad. Upplägget för egna argumenterande texter i Svenska 1, som jag hastigt och lustigt bestämde - utan alltför våldsamma protester - har tillkommit efter en kombination av tips och egna erfarenheter. Mina tre ettor befinner sig i olika steg i en styrd skrivprocess, som verkar funka än så länge. Jag har "pressat" in två argumenterande texter på samma tid som annars skulle rymma en text med hjälp av min favvo-design: PROV.

1. Korta, men intensiva powerpoint-genomgångar med några få begrepp: inledning, mitt och avslutning, tes, argument och motargument i rätt ordning samt ethos, logos och pathos. Korta exempel.

2. Några små övningar att läsa och granska insändare och debattartiklar. Två lektioner lägger vi på detta. Förra året höll jag på BETYDLIGT längre. Det blev segt, och eleverna tappade intresset. Här introducerar jag sambandsmarkörer, något som inte är helt enkelt att förstå, men de flesta knäcker koden.

2. En timmes lektion med tankekarta och disposition kring textämnet Min förebild, en löst argumenterande text av krönikekaraktär. Jag inleder med att läsa upp min exempeltext. Sedan får varje elev fundera ut sin egen förebild och spruta idéer på sin tankekarta om allt positivt kring denna person. Slutligen ordnar de informationen som stödord i en argumentationsstruktur/disposition och lämnar därefter in papperet till mig. Jag får låna ut rätt många pennor. Mycket intensivt fyspass med enskild handledning efter kort gemensam genomgång.

3. Uppsatsprov. Eleverna skriver "Min förebild" på dator och har sin disposition framför sig. Eleverna får nästa gång tillbaka sina texter med min respons, och får rätta och förbättra hemma. Kamratrespons har jag prioriterat bort denna gång. Så här långt har vi kommit.

4. Nytt förberedelserace med genomgång, tankekarta och disposition. Denna gång gäller det att skriva en lite mer formell argumenterande text, en debattartikel med utgångspunkt i en källa. Vi närmar oss alltså betingelserna för det nationella provet. Jag och min kollega Anna Sandström har satt ihop ett gediget häfte med artiklar att välja mellan. Nu är det dags att peka på anslagstavlan i salen, där affischer om referat- och citatteknik sitter på rad.

6. Uppsatsprov. Eleverna skriver sina debattartiklar på dator.

7. Vi lyssnar på Jasons tacktal och pratar lite kort om vad man bör tänka på vid muntlig redovisning. Det är också dags att repetera det lilla filmklipp var och en har sparat i sin mobil av sin egen bokpresentation och den självreflektion som gjordes då. Eleverna får välja en av sina två texter att anpassa till ett kort anförande med en powerpoint-presentation, som kan vara mycket enkel. I detta moment känner jag mig mer osäker på tidsåtgången, och dessutom tror jag det kan vara lämpligt att nu sänka tempot en aning om inte annat så för husfridens skull. Jag har planerat för två, tre lektioners arbete.

8. Argumenterande tal i halvklass. Jag har en optimistisk idé om att den andra halvan ska arbeta med att förbereda sina muntliga kursprov, men jag får se hur det blir med det. Både självrespons - med mobil - och kamratrespons blir det i alla fall, om det blir som jag har tänkt.

Beröm

För första gången på min nya arbetsplats har jag från olika personer - inte de mest väntade - rönt seriöst och insatt beröm för min undervisning och planering.

Först ville jag inte ta det till mig. Allt har inte gått min väg i år. Känslan tog tid på sig innan den landade och växte till varm glädje. Efter regn kommer solsken. Ensam är inte stark. ❤️ Bäckadal