Diskret föreläsardebut

Jag har begått min första föreläsning för ett 40-tal kollegor vid fördjupningsforum för gymnasielärare i svenska. Den blev ungefär lika dålig som min första rejäla genomgång i gymnasieskolan: nervös, pladdrig och forcerad, men ändå helt okej, tror jag. Jag hade en lapp med massor av bra information, som jag helt sonika glömde bort i stressen. Tur att resten av oss var lite mer rutinerade. Helen Winzell och Per Blomqvist berättade bland annat om hur man kan främja kreativitet i skrivprocessen och om olika typer av processhjälp. Sara Lövestam hade fullt sjå som moderator att binda ihop, reflektera och konkretisera allas budskap. Jag drog mitt program om skrivundervisning med mallar och respons i högt tempo, men fick ändå några intresserade och vänliga frågor om mina upplägg efteråt. På det hela taget en lärorik dag, men jag tror inte att föreläsning är mitt bästa format. Kände mig tråkig och tjatig, men jag är glad att jag antog utmaningen. Om det blir någon nästa gång, kommer det att bli bättre!

Boksamtal och högläsning uppskattas

Jag har utvärderat arbetet med Jessica Schiefauers roman När hundarna kommer i min klass BA1C. Vi läste boken långsamt under åtta veckors tid parallellt med andra uppgifter. Arbetet med boken har jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Efter slutuppgiften projicerade jag några stödord om innehållet och två enkla frågor på duken:

• Vad har varit bra?
• Vad har varit mindre bra?

Eftersom jag inte har arbetat på detta sätt med boksamtal förut, var jag lite spänd inför elevernas synpunkter. Deras upplevelse påverkas givetvis inte bara av metodvalet, utan även av hur väl jag  lyckas "besjäla" den. En svaghet i denna grova mätmetod är dessutom att jag inte ställer explicita frågor om varje moment, utan eleverna måste nämna dem själva. En fördel är emellertid att den är enkel, och därmed inte så tjatig när den återkommer.

Ungefär hälften av eleverna skriver att de uppskattar boksamtalen. Här är några motiveringar:

• vi fick fram en bättre helhet i boken
• man tvingades tänka till extra mycket om det man hade läst
• man fick höra vad andra tyckte och tänkte

Lika många nämner högläsningen:

• den hjälpte mig att komma igång och läsa själv
• skönt att slippa läsa allt själv
• jag gillar när du läser högt

Boken får också gott betyg av eleverna. De upplever den som trovärdig och spännande, men ganska många irriteras av parallellhandlingen i början, vilket inte förvånar mig så mycket, eftersom vi  tvingades reda ut den en hel del i samtalen. I ögrigt handlar enstaka kritiska kommentarer om att de skriftliga bokfrågorna var svåra och att jag "spoilade"(!) med min högläsning.

Nu är vi igång med roman två: Onanisterna av Patrik Lundberg, och den är verkligen annorlunda på många sätt. De inledande kapitlen bjuder på färgstarka karaktärer och ett mustigt (pinsamt?) språk. För att variera kommer vi att arbeta på ett annat sätt med den, vilket jag återkommer till i ett senare inlägg. Några intressanta iakttagelser jag har gjort så här långt är att boken läses utan problem, att de första muntliga synpunkterna är skeptiska, och de skriftliga omdömena är mycket mer positiva.

 Här är övriga inlägg om mitt "bokbad på bygg".
 När hundarna kommer av Jessica Schiefauer  - även introduktion och filmen John Hron
 Onanisterna av Patrik Lundberg
 Jag, En  av David Levithan
 Saknad av Karin Alvtegen