Karusell med krönika

Uppdatering den 22/12: Jättetrött är jag nu efter denna termin, men samtidigt nöjd med hur min första termin på nya jobbet har gått. Min tidsplanering var lite optimistisk. Jag hade inte räknat med så många schemabrytande aktiviteter, och överskattade även elevernas arbetstempo. Troligen var jag även för frikostig med möjligheten att bearbeta uppgifter för att nå ett bättre resultat. Det tar ju alltid ett litet tag att landa i en ny miljö. Idag är första jullovsdagen, och jag har lovat mig själv att inte göra något skolarbete förrän efter jul. Detta inlägg tynger emellertid inte nämnvärt, för det har legat klart och väntat några veckor på publicering. Nu tar jag lov. God jul!

Parallellt med att två klasser i nian har arbetat med romanen När hundarna kommer av Jessica Schiefauer har de två andra klasserna skrivit, bedömt och bearbetat krönikor. Nu är alla fyra klasserna snart klara med båda dessa arbetsområden. Klasserna 9i och 9l har skrivit anonyma kamratbedömningar till varandra och ska nu bearbeta sina egna krönikor. Klasserna 9j och 9k har lyssnat på den gripande radiodokumentären om mordet på John Hron, och ska sedan skriva sina slutuppgifter utifrån roman och dokumentär, det upplägg som jag beskrev i mitt förra inlägg.

Kamratbedömning är svårt, och jag har haft en kluven inställning till den. Det är svårt att ge kunnig, saklig och konstruktiv respons, även med lärarstöd. Det är också svårt att ta emot kamratrespons med ett öppet sinne, utan att känna sig attackerad. Samtidigt är det lärorikt, framför allt att få ge respons, tack vare det tankearbete som krävs. Inför bearbetningen av sin egen text har varje elev på så sätt fått nya kunskaper, vilket har resulterat i mycket bättre texter. För att minimera de sociala och psykologiska riskerna utan att gå miste om vinsterna, har jag därför bestämt mig för att prova att avidentifiera alla texter. Det har flera fördelar:

1. Författaren behöver inte skämmas för textens brister inför en annan elev, och tar därför till sig kritiken bättre.
2. Bedömaren behöver inte mildra sin kritik för att inte äventyra en relation, och skriver därför en bättre bedömning.
3. Jag kan diskret byta ut en undermålig bedömning eller delar av den, och därmed se till att varje elev får bra förutsättningar inför sin bearbetning.

Med stor entusiasm och övertygelse har jag gjort mitt bästa för att ro det hela i land. Min devis har hela tiden varit att det är mer lärorikt att ge än att få respons, vilket troligen har underlättat mottagandet av kritiken. Det kan också vara lättare att upptäcka mönster i andras texter, eftersom de egna idéerna inte skymmer sikten. Ändå innehåller inte bedömningsformuläret något som inte ingår i de instruktioner var och en fick inför sitt eget skrivande. I bearbetningsfasen försöker jag uppmana varje elev att se på sin text med nya ögon. Författarens egen skarpa blick, som nu har vässats ytterligare i bedömningsarbetet,  ser ofta mer och något annat än vad bedömaren har lyckats förmedla. Ett bevis för att jag har rätt är att flera elever spontant började redigera sina egna krönikor redan i samband med att de granskade andras texter.

Här är hela uppgiften med lite förberedande övningar, egen krönika, kamratbedömning och bearbetning. De första två klasserna fick öva två och två innan de bedömde själva, men det momentet tog jag sedan bort pga tidsbrist. I stället fick de mer tid i klassrummet till bedömning med lärarstöd. De har också spontant rådgjort med och inspirerat varandra.

Jag är nöjd med resultatet, och kommer absolut att upprepa arbetssättet, trots att det har inneburit en hel del extra arbete med att avidentifiera och koda texter samt att kontrollera att alla skriver klart och får sin bedömning i tid.