Tre perspektiv på samma brott: roman, radiodokumentär och film

I inlägget Bokbad på bygg beskrev jag hur jag arbetade i ettan på bygg- och anläggningsprogrammet med romanen När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. Romanen är så rik och mångbottnad, att jag bara måste få läsa den igen med mina nior nu när jag har återvänt till högstadiet, och det har visat sig vara ett lyckokast. Eleverna är ett år yngre, men fler av dem är mycket vana och engagerade läsare, vilket har lyft tolkningarna och resonemangen. Det finns insikter att göra på många nivåer i romanen, inte minst om hur hundar genomgående används som metaforer för personerna. I mitt upplägg ingår förutom romanen även radiodokumentären Mordet på John Hron och filmen John Hron. Dokumentären ger en förståelse för hur omgivningen har uppfattat de skeenden som ledde fram till John Hrons död, medan filmen ger mer information om Johns liv och de händelser som ledde fram till hans död.

Vi började naturligtvis med att läsa boken, denna fantastiska roman, i vilken jag upptäcker allt mer. Dess komplexitet behöver eget utrymme, utan att jämföras med andra perspektiv, för att uppfattas av eleverna, och i den ingår flera intressanta teman, som inte alls berörs i dokumentären, t ex ung kärlek och familj. Den mystiska "hundkoden" i romanen öppnar ögonen för hur symboler kan användas för att förstärka ett budskap. Jag planerade för läsning under fyra veckor med högläsning cirka tio sidor en gång i veckan, två samtal i mindre grupper och däremellan skriftliga frågor. Tyvärr försvann ett par lektioner p g a olika schemabrytande aktiviteter, och jag valde bort högläsningen istället för att förlänga lästiden och tappa tempo. Jag är sedan tidigare van vid att de flesta elever vill ha mycket högläsning, men det är inte en självklarhet hos mina nuvarande. Många är drivna läsare och läser hellre på egen hand. Någon gång har vi landat i en kompromiss, där halva klassen lyssnar, medan den andra halvan läser själva utanför, för att hinna längre på kortare tid. Denna nya situation tål att begrunda. Högläsningen i helklass har speciella kvaliteter, vilka inte fullt kan ersättas av egen tyst läsning, och jag tror nog att jag ska framhärda. Om det blir valfritt, finns risken att någon väljer tyst läsning för att inte verka dum, och så ska vi inte ha det.

Jag behöll de flesta frågor jag hade sedan tidigare, men så här såg det nya snabbare lässchemat ut med gott om lästid på lektionerna:

Vecka 1: Högläsning s  13-23 och diskussionsfrågor om anslaget och de viktigaste karaktärerna.
Vecka 2: Högläsning s 95-100 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt, om förälskelsen, föräldrarna och förhållandet till hundar.
Vecka 3: Högläsning s 182-187 och skriftliga frågor om förändring, roller och våld.
Vecka 4: Högläsning s 223-228 och boksamtal kring frågor, som även besvaras skriftligt om familj och innebörden i romanens titel.
Vecka 5: Skriftliga frågor efter bokens slut.

Varje klass delades in i fyra grupper om fyra till sex elever, och det blev verkligen många fantastiska samtal, där eleverna var ivriga att inte bara besvara mina frågor, utan byggde vidare på varandras inlägg, breddade och fördjupade. I flera grupper behövde jag bara sätta igång dem, så fortsatte de själva på egen hand. Däremot såg diskussionerna mycket olika ut i olika grupper. Några handlade om symbolik, medan andra utforskade teman som skuld och ondska. Samtalen verkar ha varit en läroprocess även för mig. Åtta olika små grupper av engagerade och tankfulla elever har lärt mig hur litet och mycket jag kan styra för att de ska våga ta över samtalet själva. Ibland känner jag mig hopplöst inkompetent under mina boksamtal. Ibland undrar jag om det är värt så mycket extra tid och besvär. Fortfarande är jag ganska säker på att det är värt det. Jag är verkligen nybörjare, men jag lär mig hela tiden.

En miss jag gjorde i början av terminen var att underskatta hur lång tid allt tar. Tre korta lektioner i veckan medför inte bara att många elever orkar bättre. Det innebär också mer "ställtid", alltså tid att komma igång och att avsluta arbetet under lektionerna. Denna miss bidrog till att mitt första arbetsområde om argumentation fortfarande pågick, när jag introducerade romanen När hundarna kommer i två klasser, något jag inte kunde vänta med, eftersom två andra klasser skulle läsa den efter höstlovet, och sen köar andra lärare... Det blev helt enkelt lite rörigt, och ett komplicerat schema krävdes för både argumenterande tal i halvklass och boksamtal i ännu mindre grupper.

Precis när de två första klasserna skulle lyssna till radiodokumentären blev jag gräsligt förkyld och fick stanna hemma en vecka, medan olika vikarier gjorde sitt bästa för att följa mina instruktioner. Eleverna lyssnade till den starka och gripande P3-dokumentären på 79 minuter som inte alls kändes långa. Medan de lyssnade fick de anteckna viktiga fakta till slutuppgiften. Jag är medveten om att romanförfattaren Jessica Schiefauer har önskat att inte kopplas samman med verklighetsbakgrunden, vilket jag också talar med eleverna om, men den här känsliga spänningen mellan fiktionens egenvärde och respekten för verklighetens John Hron har kommit att bli hjärtpunkten i många  samtal, där eleverna har visat sig förstå båda perspektiven. Däremot behöver romanens perspektiv behöver förmedlas först, och det förtar inte något av vår respekt för John Hron och hans död.

I samband med att eleverna lyssnade till radiodokumentären, introducerades slutuppgiften. De första två klasserna fick även se filmen John Hron, vilken delvis ger ett kompletterande perspektiv på brottet och framför allt lyfter John Hron som person. Efter elevernas utvärdering beslöt jag att stryka filmen i nästa omgång, eftersom vi skulle få ont om tid, och jag bedömde att den inte tillförde tillräckligt mycket i förhållande till tiden den krävde.

Uppdatering:  Nu börjar de sista texterna bli klara, och jag måste uppvärdera värdet av filmen. Den tillför inte så många nya fakta, men den ger en känslomässig dimension, utan vilken många elever har svårt att greppa hur en totalitär rörelse kan förföra och förändra och förgöra människor, även om jag tycker att detta hade kunnat gestaltas med större precision. Som jag känner nu, kommer jag att använda filmen igen. Tillsammans ger de tre källorna en bred förståelse, även om materialet spretar.

För de två aktuella klasserna var det första gången vi arbetade på dator. Alla sjuor och åttor har egna datorer, men niorna får sina egna datorer först i februari, så att de har dem i god tid innan de ska skriva sina nationella prov på dem. Fram till dess drar jag en datorvagn fram och tillbaka genom huset. Alla elever förstod frågeställningen ganska snabbt, och jag förklarade för dem att detta var deras första "gymnasieuppsats" i svenskämnet med flera källor. Inte heller Google Drive mötte några större problem, utan de flesta lyckades dela en mapp med mig utan problem. Det som vållade mest huvudbry var istället de formella kraven: ställa upp texten snyggt med sidhuvud, en neutral rubrik och neutralt teckensnitt, Skriva av mitt exempel rätt utan att vara kreativ, hålla ihop långa lugna stycken och sist, men inte minst avstå från ett allmänt småpratigt skrivande (det som vi delvis ska återvända till sen när vi ska skriva krönikor...).

Jag var mycket spänd inför deras resonemang - eller analyser om man så vill. Här hade eleverna möjlighet att välja få eller många förklaringar. Under 90-talet svepte en nynazistisk våldsvåg över Sverige, och på många håll reagerade man yrvaket och otillräckligt på att pojkar rakade huvudet och började bära nazistsymboler. Schiefauers roman vill utforska hur en ung och vilsen människa kan bli mottaglig för gemenskapen och de enkla budskapen i en sådan våldsbejakande ideologi. En elev skrev om honom att "han bär på sorger". Den brådmogne tonåringen John Hron var utrustad med ett starkt rättspatos. En annan elev skrev: "Man kan säga att han var kaxig vid fel plats och tidpunkt".

När jag häromdagen lät den tredje klassen lyssna på radiodokumentären, kunde jag se att fler än jag hade tårar i ögonen. Imorgon är det dags för sista klassen att lyssna, och sedan ser jag fram emot att läsa deras funderingar. De första klasserna skrev i sin utvärdering att de uppskattade dels att både få samtala och skriva om romanen, dels att få ta del av olika perspektiv på mordet. Jag hoppas mer än något annat att eleverna i arbetet växer som människor och att de får upp ögonen för litteraturens kraft i denna process.