Tillbaka på högstadiet: argumenterande text och tal med nya didaktiska insikter från yrkesprogram

Jag har alltså bytt jobb från yrkesprogram till högstadiet. Eftersom jag fick jobbet och sade upp mig så sent som efter skolavslutningen, löpte min uppsägningstid ända in i september, men jag fick en efterträdare redan från skolstarten och kunde därför tillträda redan i slutet av augusti. Tyvärr uppstod ett missförstånd på min nya arbetsplats, vilket fick till följd att min nya tjänst fick lösas med en tillfällig och obehörig vikarie. Jag blev därför tvungen att stanna kvar på Bäckadalsgymnasiet som handledare till min efterträdare samtidigt som jag instruerade och skrev material till min vikarie i Junedalsskolan. Lite stressigt blev det, och den som har följt mig vet att stress tyvärr inte är min bästa gren...

För att få det att fungera, bestämde jag mig för ett ganska tydligt upplägg, som inte skulle kräva alltför mycket instruktion eller svenskämneskunskaper. Fyra klasser i nian och en i åttan fick läsa, granska och analysera Pär Holmgrens debattartikel Därför blir jag riktigt orolig av väderrekorden, publicerad i Expressen den 5 augusti i år, där han pläderar för att rösta på det parti som vill göra mest för klimatet. 

Eleverna fick ett rejält frågebatteri för förståelse, källkritik och argumentationsanalys. Niorna fick även titta på sambandsmarkörer samt begreppen etos, logos och patos, innan det var dags att planera sin egen debattartikel. Här arbetade jag på samma sätt som jag har gjort tidigare i bland annat Svenska 1 på yrkesprogram, vilket jag beskrev i inlägget Frustration föder idéer, men det kostar på. Efter att ha sprutat idéer på tankekarta och ordnat sin argumentation i ett rutnät, fick de börja skriva. 

En skillnad är att mina högstadieelever har styrts hårdare i sitt ämnesval. De instruerades att välja tes fritt, bara de kunde göra en koppling till Holmgrens artikel genom en källhänvisning. Därför kom de flesta av texterna att handla om hur vi på olika sätt kan bidra till att bromsa den globala uppvärmningen, alltifrån att cykla mer till att rösta på rätt politiker. I mitt förra inlägg publicerade jag Line Anderssons debattartikel Därför bör du äta mer vegetariskt. En av de mer kritiska - och kreativa - skribenterna vände på alltihop, ställde klimatfrågan mot välfärden och pläderade för en röst på Kristdemokraterna, vilket jag ju naturligtvis godkände, eftersom hänvisningen till Holmgren var på plats.

En annan viktig skillnad är att mina nior skriver för hand. De får sina datorer i februari, och till dess skriver de för hand. Det finns datasal och datavagn att tillgå, men det var inte genomförbart i detta inledande skede för alla fyra klasser.

Jag hade trott att själva skrivprocessen skulle gå lika fort som i min förra skola, men så blev det inte. Att många är ambitiösa innebär tvärtom att varje steg tar längre tid. Den otydliga inledningen med först tillfällig vikarie, följd av ny lärare. ledde också till missförstånd och ett allmänt ganska såsigt tempo, så det tog ett bra tag att få ihop texterna, få respons, bearbeta och förbereda nästa uppgift: en muntlig presentation utifrån stödord.

Det är inte nödvändigtvis lugnare med mer motiverade elever. Strax före mitt stressutlösta yrselanfall med elever utspridda med olika uppgifter släpptes bomben av en av de mest politiskt intresserade: Miljöpartiet har åkt ur riksdagen enligt valmyndighetens rösträkning! Svårt att ignorera, och inte blev det lugnare sen...

Precis utanför dörren fann jag två elever stå i en vrå och väsnas. Jag skulle precis ta itu med det, när jag insåg att de övade på sina tal och klockade varandra. Andra elever undrade, medan jag försökte avfärda det med att de hade en liten debatt. Debatt?! Då vill vi också vara med! 

Tydligen hade jag råkat antyda att en debatt eventuellt kunde bli av, och nu ser det ut som om det är ett mycket starkt elevönskemål. Debattävling är ingen avstressande upplevelse, men jag gissar att det finns gott om kandidater till ledaruppdraget så att jag ” lugnt” kan fokusera på bedömningen. Det är väl lika bra att släppa helvetet löst i alla fyra klasserna eller med andra ord sätta fan i båten och ro honom land.

Nu när eleverna har hållit sina tal med kamratrespons i googleformulär och självrespons efter att ha fått ett filmklipp med sig hem, har jag emellertid bestämt mig för att vänta med debatten till i vår. Mitt i alltihop har vi nämligen boksamtal kring När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, så det blir mycket muntligt på en gång, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Här är en av de mest engagerade talarna, Philip Sandwall Andersson, som ställer klimatfrågan mot välfärden och pläderar för en röst på Kristdemokraterna. Lägg märke till talkorten.