Jag sitter och summerar resultaten hittills i mina tre ettor denna min
första termin på yrkesförberedande program.
Jag har tidigare beskrivit den noggranna arbetsprocessen med egna referat. Dem har inte alla avslutat. Ett enda prov har vi därefter haft,
ett referatprov. Min tanke var att en förhållandevis enkel provuppgift att skriva referat utifrån en källa skulle rädda dem som inte lyckats så bra med sitt filmrecensionsreferat. Det visade sig vara ett lyckokast. Alla som var där presterade hyfsat! Textbearbetning fixar de alltså på E-nivå eller högre. Vad gäller
övriga kunskapskrav ser det dystrare ut. Bokuppgifter saknas.
Argumenterande texter saknas. I elevernas Drive-mappar finns påbörjade
uppgifter och en del saknas helt trots tillräcklig tid. Många presterar
alltså (nästan) bara i en provsituation. Jag tror inte att det handlar så mycket om att eleverna bara tror att prov räknas, utan att det snarare beror på problem med koncentration eller helt enkelt självdisciplin. Uppgiften i en provsituation är tydlig, avgränsad och väldefinierad. Eleverna har inget annat val än att gå in i sig själva och fokusera. Att jag kontrollerar vad de gör har nog också en reglerande betydelse, men viktigast är de tydliga ramarna. När mina treor skrev prov i språkhistoria, arbetade de flesta av dem också intensivt och bättre än nånsin under mer än två timmar, och de verkade trivas. Vem presterar inte bättre när alla är lugna och fokuserade?
Min slutsats är: ge prov på allt som går att ge prov på! Jag, som i grundskolan har haft inställningen att prov stressar elever i onödan, har tvingats tänka om. Prov är en kompensatorisk metod, som gynnar elever med koncentrationssvårigheter. Med prov menar jag inte att jag bara tittar på. Det är ett intensivt arbetspass även för mig: Jag peppar, tipsar, förklarar, lugnar och till och med bekräftar. Ingen släpps iväg utan att ha fått chansen att göra sitt bästa. Prov skapar arbetsro och fokus, och låter därmed fler uppleva att de lyckas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar