Utbränd lärare läser recept

"Min hjärna och jag är inte längre samma sak. Vi är två olika, och vi är inte överens".
Så skriver psykiatern Pia Dellson i sin bok Väggen: en utbränd psykiaters noteringar. Vad hon syftar på är att hon - sedan hon drabbades av utmattningssyndrom - med klarsyn tvingas åse sin bristande kognitiva förmåga utan att kunna påverka den. Hon berättar om sina upplevelser i denna intervju. 

Jag känner igen det Pia Dellson beskriver. Att reflektera och analysera går bra. Att planera lektioner och arbetsområden har jag heller inga problem med. Exekutiva operationer som att följa en instruktion i fler steg är svårare, likaså att leda och styra upp en lektion och därvid hålla flera bollar i luften. Själv skulle jag vilja påstå att det är en mycket ansträngande utmaning. Att laga en maträtt på rutin går väldigt bra, men att läsa ur en kokbok är nästan omöjligt. Dessutom varierar svårigheten över tid. Det som går bra idag, gick sämre igår, och blir kanske omöjligt imorgon. Lägg sedan till som lök på laxen den stora, stora tröttheten, som aldrig tycks ta slut...

Vi brukar äta lammstek på påskdagen. Först resonerade jag litet med min man om hur vi skulle göra, och sen gick jag ut i köket för att sätta igång. Uppgiften föll huvudsakligen på mig, trots min hjärnkvaddade tillstånd, eftersom min man var dunderförkyld. Det måste alltså göras, trots att jag såg problemen torna upp sig. 

Jag tog fram lammsteken, lergrytan, kokboken och slog upp mitt recept på fransk lammstek. Jag stirrade på receptet och försökte begripa vad jag skulle göra först. Sen gick jag fram och tillbaka och hit och dit, eftersom jag hela tiden glömde bort vad jag höll på med. Efter en stund upptäckte jag att jag hade satt på ugnen samtidigt som jag hade lagt lergrytan i blöt trots att den måste ställas in i kall ugn. Nu blev det obegripligt. Det gick inte att komma på en lösning. Stopp. Slut. Omöjligt. Huvudet bankade. Jag blev yr och varm. Tankarna rusade runt, men kom inte fram.

Hur det gick? Jodå, vi fick middag idag, men inte tack vare mig. Jag fick ta hand om disken istället. Det är okomplicerat.

Detta blogginlägg har tillkommit i hård kamp mot förvirring och uppgivenhet, och det finns troligen konstiga fel i det som jag inte har upptäckt, för jag har komponerat texten med stor svårighet.