Grammatiska aha-upplevelser med Sara Lövestam

Idag föreläste Sara Lövestam, författare, SFI-lärare och grammatikpedagog, för en samling svensklärare i Jönköping. Det var en trevlig och inspirerande förmiddag. Lövestam gav en bakgrund till sitt tidiga språkintresse samt berättade om sina två sysselsättningar sfi-undervisning och romanskrivande, och om hur de befruktar varandra. Sedan blev det grupparbete. Vi planerade och presenterade i grupp varsin minilektion i något grammatiskt moment, vilket också blev lärorikt och inspirerande. Jag vill gärna berätta om några av mina lärdomar från dagen.

Precis som jag hade förväntat mig, vill Lövestam ogärna uttrycka sig normativt i frågor om språklig förändring. Frågor uppkom om läget för användningen av talspråksformen dom i skrift, sammanblandningen av prepositionen före och subjunktionen innan samt uteslutandet av att i futurumformen kommer att. Eftersom bruket alltid vinner, är de båda senare fenomenen redan accepterade, medan vi troligen får vänta ett tag till, innan tiden är mogen för att helt överge de och dem.

Lövestam hämtar många av sina exempel från sin SFI-undervisning, men de passar oftast bra även för infödda gymnasieungdomar, till exempel hur betydelsen skiljer mellan snarlika partikelverb beroende på om de sitter ihop eller inte, en betydelseskillnad som våra elever inte alltid känner till. De löst sammansatta partikelverben i följande meningar har en konkret betydelse:

• Tåget kommer fram i tid.
• Pelarna bär upp taket.
• Arbeta in mjölet i degen.

De fast sammansatta motsvarigheterna har med tiden fått en överförd, abstrakt betydelse:

• Det framkommer att han är oskyldig.
• Jag uppbär lön från kommunen.
• Det är en inarbetad metod.

Det var intressant information att SFI-elever från Polen och Grekland snabbare lär sig svenska än elever från engelsktalande länder, där grammatikundervisningen har en svagare ställning. Lövestam sammanfattade hur synen på grammatikundervisning i Sverige har svängt från att vara liktydig med språkundervisning för hundra år sedan till att numera av många uppfattas som ett onödigt och ålderdomligt moment. Lägg därtill att många av eleverna bär med sig föräldrarnas bild av ett själlöst tragglande av regler. Bäst är ibland att inte nämna ordet grammatik förrän eleverna har sänkt garden. Begreppet står i vägen för positiva förväntningar. Ur såväl motivatorisk som pedagogisk synpunkt kan det också vara bättre att sprida ut grammatiken till återkommande språkmoment än att genomföra ett koncentrerat grammatikmoment under flera veckor.

De tre kategorierna på bilden utgör en slags miniminivå för vilka kunskaper eleverna behöver ha för att kunna beskriva sitt språk, och givetvis för att kunna föra en dialog i syfte att utvecklas. Vad gäller ordklasser och satsdelar, har det under senare år skett en intressant begreppsförskjutning såtillvida att begreppet predikat alltmer får ge vika för begreppet verb i satsläran, eftersom finita och infinita verb är centrala begrepp. Eftersom predikat alltid består av verb, är det ingen förändring som är svår att ta till sig. På frågan om vad som är allra viktigast, pekar Lövestam ut satsdelarna, eftersom kunskaper om satser och satsbyggnad bygger på dem.

Vi fick några bra didaktiska tips, bland annat att så långt möjligt utgå från elevernas förkunskaper och språkkänsla, och låta dem upptäcka system och mönster genom att klassificera och beskriva ord de själva använder. De kan till exempel få utgå från en bild och utifrån den skapa en så lång nominalfras som möjligt, eller på egen hand i grupp diskutera sig fram till en regel för användningen av de och dem. Diskutera rätt och fel, och konsekvenserna av felen. Utnyttja elevernas fantasi för att skapa nya verb, och undersök hur de kan fogas in i det svenska språket.

Våra minilektioner om bland annat satsradning och de/dem lärde mig vilket kraftfullt grepp det är bara att se varandras upplägg. Jag jämför med mitt eget, ser vad som jag kan ta till mig för att förbättra min egen praktik och vad jag kanske inte väljer att använda. Lärorikt och tydligt, samtidigt som formatet inte är så pretentiöst. Vi fick fem minuter var. Ett effektivt kollegialt lärande.



 

Verktygslåda för svenskelever

Min duktiga högstadiekollega Annika Sjödahl i Enköping har ett intresse som jag delar, att konkretisera uppgifter för eleverna med hjälp av mallar och stöttning för att förstå genrer och begrepp. I ett tidigare inlägg, till exempel detta, har jag skrivit om hur jag arbetar med mallar, och faktum är att jag kommit att utveckla detta arbetssätt alltmer, utan att tänka på hur det började.

Jag påmindes om detta, när jag läste en intervju med Annika som Skolvärlden gjorde med anledning av Skolinspektionens granskning av läs- och skrivundervisningen i årskurs 4-6. Skolinspektionens slutsats är att eleverna behöver mer stöttning i svenskämnet. I intervjun problematiserar Annika bland annat att många elever lämnas allt för ensamma med en uppgift, som de behöver mer stöd för att klara av.

Den här stöttningen är naturligtvis inte en modern uppfinning, Mönsterinlärning har gamla rötter, men jag tror att behovet har ökat dramatiskt. Å ena sidan är dagens elever mer otränade i arbetsminne och uthållighet. De har också betydligt mindre läsvana än tidigare. Jag fördjupar mig här varken i orsaker eller genomgripande lösningar, utan mer i de strategier jag kunnat konstatera fungerar hyfsat mot symtomen. När inte eleven äger tillräcklig förståelse eller drivkraft för att "haka" i våra instruktioner, så att de kan prestera och utvecklas, måste vi möta dem, inte nödvändigtvis med sänkta krav, men med användbara verktyg för att nå upp till kraven.

Mitt arbete med att förtydliga instruktioner intensifierades när jag bytte stadium från högstadiet till gymnasieskolan. Mina första instruktioner måste ha varit ganska obegripliga för eleverna, särskilt i ettan, innan jag snabbt ställde om och sedan gradvis har utvecklat ett system med tydliga enhetliga instruktioner i powerpoint och word. Jag har inga tjusiga litterära referenser för detta arbete, utan utgår från min praktik i form av tidsödande trial and error: massor av misslyckanden, reflektion och förbättringar. Jag prövar, frågar, kollar, funderar och ändrar. Och ändrar igen.

Så här ser mina arbetsområden ut nu: En enkel powerpointpresentation med tydliga begrepp och översikt av innehåll och uppgifter. Uppgifterna markeras tydligt, så att det blir tydligt vad som är allmän informationoch vad som ska GÖRAS. Sparsamt med formuleringar från styrdokumenten. I den mån de förekommer, har jag kokat ner dem till förmågor, som rensats från betygsnivåer och värdeord. I arbetsområdet Skönlitteratur i Svenska 1 har jag nöjt mig med syftestexten, för att sedan formulera mina instruktioner så att de svarar mot kunskapskraven.

Eleverna får varsitt häfte med enkel och enhetlig design, där uppgifterna återigen markeras tydligt, både det vi gör muntligt under min ledning och skriftliga uppgifter. I början (augusti 2014, ganska nyligen) tog jag för givet att elever med varsin dator med lätthet skulle lokalisera sina uppgifter i lärplattformen. Det var ett felaktigt antagande. Förmågan att orientera sig i datorn är lika ojämnt fördelad som exempelvis förmågan att hålla ordning på papper. Har man dessutom glömt datorn hemma behövs ändå papper. Alltså började jag kopiera en klassuppsättning till klassrummet, men efter ett tag minskade antalet, eftersom många elever ville ha egna exemplar att jobba med hemma. De flesta elever och jag föredrar att läsa på papper (eller i bok) och skriva i datorn. Numera räknar jag med svinn och tilläggskopierar kontinuerligt. det får aldrig råda brist på instruktion!

I arbetsområdet Referat har det behövts massor av exempel och mallar, som jag har satt upp som affischer till mina svenska 1-elever, men de tjänat elever väl i andra årskurser också. Här är några exempel:

Dessa mallar och exempel finns inte bara på väggen, utan också i vår lärplattform. Jag vill i detta sammanhang också nämna de viktiga exempel som uppstår när eleverna arbetar med uppgifter. Första bra uppgift som blir klar, får inspirera och vägleda övriga elever, först genom att jag tipsar dem om att uppsöka eleven i klassrummet och titta på hens lösning. Finns fler exempel att tillgå är det ännu bättre. Fler sätt att lösa uppgiften ger förtröstan åt dem som ännu inte är klara att även de ska hitta lyckas på sitt sätt. Även tidigare elevers exempel behövs, främst för att ge en uppfattning om innehåll och nivå, men även för att vägleda om struktur, disposition och omfattning. Många av de mallar jag använder för analyser och texttyper utformade jag redan sommaren 2014, för att vara väl förberedd innan jag skulle tillträda min tjänst i gymnasieskolan. Jag hämtade min inspiration ur flera olika läromedel, framför allt Svenska 1 Helt Enkelt, som har ett kapitel i slutet som heter just Verktygslådan. Det var min förhoppning att mina elever självständigt skulle kunna använda min egen verktygslåda som en resurs att hämta mallar ur, men så blev det inte riktigt. Istället har min verktygslåda i form av digital mapp och en analog pärm blivit min egen ledstång, dit jag ofta återvänder för att hämta och revidera dokument. De veckor jag lade på att tillverka verktygslådan var en bra fortbildning.

Sist, men inte minst är det min ambition att tillämpa cirkelmodellen, där vi läser om begrepp, studerar exempel och tillverkar exempel genom att modellera strukturer, till exempel texttyper, innan det är dags att prova själva, gärna först två och två. Om nu någon tror att jag inte behöver lägga mycket tid på individuella instruktioner i klassrummet och över nätet, så är det fel. Jag lägger mycket tid även på detta, men behovet har minskat mycket sedan jag lärde mig att utforma bättre information till hela gruppen. Arbetet med att modellera läsförståelsestrategier går hand i hand med det arbetssätt jag har beskrivit här, men det får jag återkomma till.

Datorsimulering av ledarskap i klassrummet - varför inte?

På Bäckadalsgymnasiet har vi ett särskilt lärarlag för VFU, som jag nyligen vunnit medlemskap i. Högskolan i Jönköping har åter börjar utbilda ämneslärare i svenska, och snart kan jag börja få ta emot efterlängtade studenter igen efter några års uppehåll. Idag dök en intressant artikel upp i vårt team i Vklass: Simuleringar tränar förmågan att leda klassrummet av fem forskare vid institutionerna för beteendevetenskap respektive datavetenskap vid Linköpings universitet. Så dumt, tänkte jag vid första anblicken, men sen började jag läsa. När jag studerade spanska i början av 80-talet i Uppsala fick jag träna uttal i en språkstudio, och det var de mest intensiva lärotillfällena jag varit med om.

I ett forskningsprojekt fick lärarstudenter prova att utsättas för olika scener, där de ombads att välja olika ledarstilar: överdriven, auktoritativ, demokratisk eller eftergiven, och följa instruktionerna.
Själva simuleringen innehöll text, bild, ljud och 3D-simuleringar i olika kombinationer. Efteråt diskuterades simuleringen och kunde spelas upp för flera.

Simuleringsmetoden förordas som tids-och kostnadseffektiv och tydlig eftersom den medger diskussion i konfrontation med lärare och andra studenter. "En minuts agerande i en datorsimulering beräknas motsvara sju minuters agerande i realiteten." Dessutom erbjuds mängdträning.

Det lämpliga med lärare i sociala medier

Med ojämna mellanrum aktualiseras en skepsis bland skolfolk och avnämare inför det yrkesetiskt lämpliga i lärares deltagande i sociala medier. Det är minst sagt tröttsamt, men jag tänker inte ge upp mitt nätverkande, för jag har verkligen inget att skämmas för.

Sociala medier jag deltar i är Facebook, Twitter, Instagram och denna blogg. Dessa medier används på olika sätt av lärare och andra människor till kommunikation om allt mellan himmel och jord. Det finns seriöst utbyte och tramsigt tidsfördriv. Det finns respektfullt respektive mindre hedersamt utbyte, precis som i analoga forum.

Viktigast är att lärare idag genom det utvidgade kollegiet i sociala medier har tillgång till en oändlig resurs av kollegialt lärande. Det är min förhoppning att få fortsätta att vara en del av och få bidra till att utveckla denna nyttiga och roliga gemenskap i många år framöver!

Halvtidsindian som räddningsplanka

Treorna har börjat med sin pm-uppgift om de, dem och dom, som de möjligen inte tycker är lika helkul som jag gör, men det rullar på i alla fall. Jag stoppade in en instruktion i efterhand, ni vet så där som man absolut inte ska, om kritisk granskning och värdering av källorna i inledningen, men jag verkar ha blivit förlåten.

Ettorna fördelar sin lektionstid mellan novellanalys och romanläsning, eller rättare sagt: jag fördelar tiden. Novellen de arbetar med är den i mitt tycke perfekta Att döda ett barn av Stig Dagerman, och de har ett helt batteri med frågor kring tid, personer, berättare, miljö, konflikt och språk, som de ska besvara utförligt med hjälp av exempel och citat. Varje klass får också hjälp av vår bibliotekarie att hitta en passande roman att läsa. 

Idag var det dags för första läslektionen, och några elever dök upp utan bok, antingen för att de hade glömt den eller för att de var sjuka när vi besökte biblioteket. Jag har nästan en klassuppsättning av Sherman Alexies roman Den absoluta sanningen om mitt liv som halvtidsindian, men jag hade ännu inte arbetat med den eller ens läst den själv, bara fått tips om att den är jättebra. En elev som inte hittade något spännande ens i biblioteket förra veckan, var den första som fick Alexies roman i näven. Det blev tyst och stilla, och det är ju bra. Då är det en bra bok. 

Idag gjorde jag likadant med de tomhänta eleverna. Det blev tyst och stilla där också. Under första halvan av lektionen läste alla tyst, och jag passade på att själv läsa de första hundra sidorna i Alexies bok. I den självbiografiska uppväxtskildringen uppmuntras en liten indianpojke av sin lärare (!) att bryta upp från reservatet och börja i en skola inne i stan bland vita ungdomar. Jag förstod nu varför det blev tyst och stilla när eleverna läste romanen, för den är verkligen mycket underhållande och engagerande. Den är till och med illustrerad med roliga teckningar! Här och där var jag tvungen att skratta litet, och det gjorde ju eleverna nyfikna. 

Imorgon ska de andra klasserna börja läsa, och självklart kommer jag att erbjuda Alexie igen till dem som behöver. Jag blir inte förvånad om även några bland de övriga eleverna blir nyfikna och byter till "indianboken".

Ett ordentligt lov utan jobb

Det blev en betydligt lugnare hösttermin med mer rutin i bagaget, kurser i repris och mindre undervisning, men utmattningssmällen i våras tog ut sin rätt. Jag har tvingats inse att jag måste ta det mycket lugnare för att orka med lektionerna och dagarna. Tvåorna har jag lämnat över till en kollega, vilket var smärtsamt, men nödvändigt. Nu har jag alltså bara ettor och treor.

Förra jullovet var fyllt av både bedömning och planering, men inte denna gång. Istället har jag försökt beta av min bokhög, vilket har gått sådär. Alldeles för många timmar har jag fastnat vid datorn istället med släktforskning (!) eller sociala medier. En kul nyhet i det utvidgade kollegiet är den stafettblogg Skola365, som de tre lärarna Ulrika Elisson Grane, Ann Holtman Jakobsson och Ulrika Broman har skapat. Varje dag under 2016 kommer en ny lärare att skriva på bloggen om allt möjligt inom skola; vår vardag, framgångar, missöden, allmänna ideer och tankar kring svensk skola mm. Tillsammans kommer vi förhoppningsvis att ge både varandra och andra en bred bild av skolan. Jag har redan anmält mig och bokat den 19 februari. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om än, men kanske något om det jag ska syssla med närmast:

Jag bygger nu vidare på den grund jag lade förra året, och gör smärre justeringar. Mellan jullov och sportlov ska vi ha skönlitterärt tema i ettan med dikter, noveller och romaner, där jag hämtar en hel del inspiration från Svenska impulser för yrkesprogrammen. Det blir en del genomgångar, högläsning, diskussioner och skrivuppgifter kring vad skönlitteratur är och hur man kan tolka den. Vi avslutar med romanprov igen.

Treorna går snart in i sin eklut kring vetenskapligt skrivande och pm. Vi har under hösten arbetat med Vägen av Cormac McCarthy, högtidstal, repeterat referatteknik och läst språkhistoria, och ska nu börja med med skrivövningar, t ex kring formuleringar och disposition, innan det är dags för min lilla pm-uppgift om de och dem. Jag hoppas hinna med åtminstone fyra pm-uppgifter inklusive gamla provexempel och årets kursprov.

Jag ser fram emot vårterminen med gott mod och önskar mina läsare en förnämlig fortsättning på det nya året!