Ettorna fördelar sin lektionstid mellan novellanalys och romanläsning, eller rättare sagt: jag fördelar tiden. Novellen de arbetar med är den i mitt tycke perfekta Att döda ett barn av Stig Dagerman, och de har ett helt batteri med frågor kring tid, personer, berättare, miljö, konflikt och språk, som de ska besvara utförligt med hjälp av exempel och citat. Varje klass får också hjälp av vår bibliotekarie att hitta en passande roman att läsa.
Idag var det dags för första läslektionen, och några elever dök upp utan bok, antingen för att de hade glömt den eller för att de var sjuka när vi besökte biblioteket. Jag har nästan en klassuppsättning av Sherman Alexies roman Den absoluta sanningen om mitt liv som halvtidsindian, men jag hade ännu inte arbetat med den eller ens läst den själv, bara fått tips om att den är jättebra. En elev som inte hittade något spännande ens i biblioteket förra veckan, var den första som fick Alexies roman i näven. Det blev tyst och stilla, och det är ju bra. Då är det en bra bok.
Idag gjorde jag likadant med de tomhänta eleverna. Det blev tyst och stilla där också. Under första halvan av lektionen läste alla tyst, och jag passade på att själv läsa de första hundra sidorna i Alexies bok. I den självbiografiska uppväxtskildringen uppmuntras en liten indianpojke av sin lärare (!) att bryta upp från reservatet och börja i en skola inne i stan bland vita ungdomar. Jag förstod nu varför det blev tyst och stilla när eleverna läste romanen, för den är verkligen mycket underhållande och engagerande. Den är till och med illustrerad med roliga teckningar! Här och där var jag tvungen att skratta litet, och det gjorde ju eleverna nyfikna.
Imorgon ska de andra klasserna börja läsa, och självklart kommer jag att erbjuda Alexie igen till dem som behöver. Jag blir inte förvånad om även några bland de övriga eleverna blir nyfikna och byter till "indianboken".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar