Grammatiska aha-upplevelser med Sara Lövestam

Idag föreläste Sara Lövestam, författare, SFI-lärare och grammatikpedagog, för en samling svensklärare i Jönköping. Det var en trevlig och inspirerande förmiddag. Lövestam gav en bakgrund till sitt tidiga språkintresse samt berättade om sina två sysselsättningar sfi-undervisning och romanskrivande, och om hur de befruktar varandra. Sedan blev det grupparbete. Vi planerade och presenterade i grupp varsin minilektion i något grammatiskt moment, vilket också blev lärorikt och inspirerande. Jag vill gärna berätta om några av mina lärdomar från dagen.

Precis som jag hade förväntat mig, vill Lövestam ogärna uttrycka sig normativt i frågor om språklig förändring. Frågor uppkom om läget för användningen av talspråksformen dom i skrift, sammanblandningen av prepositionen före och subjunktionen innan samt uteslutandet av att i futurumformen kommer att. Eftersom bruket alltid vinner, är de båda senare fenomenen redan accepterade, medan vi troligen får vänta ett tag till, innan tiden är mogen för att helt överge de och dem.

Lövestam hämtar många av sina exempel från sin SFI-undervisning, men de passar oftast bra även för infödda gymnasieungdomar, till exempel hur betydelsen skiljer mellan snarlika partikelverb beroende på om de sitter ihop eller inte, en betydelseskillnad som våra elever inte alltid känner till. De löst sammansatta partikelverben i följande meningar har en konkret betydelse:

• Tåget kommer fram i tid.
• Pelarna bär upp taket.
• Arbeta in mjölet i degen.

De fast sammansatta motsvarigheterna har med tiden fått en överförd, abstrakt betydelse:

• Det framkommer att han är oskyldig.
• Jag uppbär lön från kommunen.
• Det är en inarbetad metod.

Det var intressant information att SFI-elever från Polen och Grekland snabbare lär sig svenska än elever från engelsktalande länder, där grammatikundervisningen har en svagare ställning. Lövestam sammanfattade hur synen på grammatikundervisning i Sverige har svängt från att vara liktydig med språkundervisning för hundra år sedan till att numera av många uppfattas som ett onödigt och ålderdomligt moment. Lägg därtill att många av eleverna bär med sig föräldrarnas bild av ett själlöst tragglande av regler. Bäst är ibland att inte nämna ordet grammatik förrän eleverna har sänkt garden. Begreppet står i vägen för positiva förväntningar. Ur såväl motivatorisk som pedagogisk synpunkt kan det också vara bättre att sprida ut grammatiken till återkommande språkmoment än att genomföra ett koncentrerat grammatikmoment under flera veckor.

De tre kategorierna på bilden utgör en slags miniminivå för vilka kunskaper eleverna behöver ha för att kunna beskriva sitt språk, och givetvis för att kunna föra en dialog i syfte att utvecklas. Vad gäller ordklasser och satsdelar, har det under senare år skett en intressant begreppsförskjutning såtillvida att begreppet predikat alltmer får ge vika för begreppet verb i satsläran, eftersom finita och infinita verb är centrala begrepp. Eftersom predikat alltid består av verb, är det ingen förändring som är svår att ta till sig. På frågan om vad som är allra viktigast, pekar Lövestam ut satsdelarna, eftersom kunskaper om satser och satsbyggnad bygger på dem.

Vi fick några bra didaktiska tips, bland annat att så långt möjligt utgå från elevernas förkunskaper och språkkänsla, och låta dem upptäcka system och mönster genom att klassificera och beskriva ord de själva använder. De kan till exempel få utgå från en bild och utifrån den skapa en så lång nominalfras som möjligt, eller på egen hand i grupp diskutera sig fram till en regel för användningen av de och dem. Diskutera rätt och fel, och konsekvenserna av felen. Utnyttja elevernas fantasi för att skapa nya verb, och undersök hur de kan fogas in i det svenska språket.

Våra minilektioner om bland annat satsradning och de/dem lärde mig vilket kraftfullt grepp det är bara att se varandras upplägg. Jag jämför med mitt eget, ser vad som jag kan ta till mig för att förbättra min egen praktik och vad jag kanske inte väljer att använda. Lärorikt och tydligt, samtidigt som formatet inte är så pretentiöst. Vi fick fem minuter var. Ett effektivt kollegialt lärande.