Bedömning för lärande med hjälp av mobilen

... jag talade något för dovt ... mer kroppsspråk och inte bara hängt över katedern ... mera engagemang...
 ...  bättre hållning och skippa datorn för den skymmer den som pratar .
 ... inte ska säga ää i varje mening ...
... När jag presenterade hemma så var den mycket längre ...
... Jag hade en upplagd plan i hjärnan av grejer jag skulle säga men den bara föll ihop...
... Det behöver jag verkligen öva på ...
... sluta hålla på med annat, t.ex.boken och fingrarna ...
... står mest och gungar ...  vara mer förberedd ...

 Dessa brottstycken är hämtade ur ettornas reflektioner när de har filmat sig själva under sin bokpresentation och sedan fått svara på frågor om vad de har uppfattat.

Många svensklärare filmar sina elever när de håller tal, särskilt när det handlar om det nationella kursprovet. Genom att titta på filmen i efterhand får läraren större möjlighet att säkerställa en noggrann och säker bedömning utan stress. Förra året filmade jag mina treor på rekommendation av många kollegor. Min bedömning efter att ha sett filmerna skilde sig inte från den bedömning jag gjorde på min matris under själva talet, men det kändes tryggt att kunna se talen en gång till. Efter slutbedömning raderade jag filmerna.

Den dokumentation vi nu gjorde i Svenska 1 handlade om något helt annat: att få syn på sitt eget lärande genom självbedömning, något som ju elever ständigt gör när de läser sina egna texter. Jag har även tidigare sysslat med ett slags generell självbedömning tillsammans med mina spanskelever i grundskolan, men den muntliga självskattningen är ju svår att göra, när man inte ser sig själv. Idén kom till mig när jag med några kollegor diskuterade hur mycket man som professionell kan lära sig av att se sig själv på film, något jag fick testa redan under mina personalvetarstudier i Uppsala på 80-talet. Varför skulle inte eleverna kunna göra något liknande? Eftersom var och en av dem förfogar över varsitt eget inspelningsverktyg, är det ju dessutom perfekt att låta dem använda det, så kan ingen obehörig få tillgång till materialet.

I efterhand har jag förstått att jag inte är ensam om idén att låta eleverna bedöma sina egna tal genom att filma sig själva, men många har som jag blivit entusiastiska över idén, när jag presenterade den på Facebook, och nu har jag alltså satt den i verket. Förra veckan hade jag bokpresentation i tre ettor, och i början av lektionen fick var och en denna lilla kompletterande instruktion:
De fick också skriva en enkel kamratrespons i form av "två stjärnor och en önskan". 



Så här går jag vidare och följer upp detta:

1. Jag har gett kort digital respons på elevens självbedömning.
2. Varje elev har fått en liten lapp med sammanfattning av kamraternas respons.
3. Jag samlar all bedömning från arbetsområdet Skönlitteratur inklusive skriftliga analysuppgifter i en matris, som jag visar och går igenom enskilt med var och en.
4. Inför nästa muntliga redovisning, får eleverna repetera sin självbedömning och göra om proceduren, denna gång med frågor som även omfattar innehållet i presentationen.

Än så länge kan jag konstatera att elevernas självbedömning har varit långt mer ärlig och användbar än kamratresponsen, som ändå fyller sitt syfte som referens för eleven. Många av reflektionerna är så bra att de fungerar som en bekräftelse på att eleven redan är medveten om det som jag har observerat. Ibland är de överdrivet kritiska mot sig själva, och det är också intressant att få vetskap om. Ganska sällan är de helt omedvetna om sin egen prestation. 

Strax efter att jag hade iscensatt detta förfarande exploderade debatten om mobilförbud i skolan ...