Litteraturhistoriskt berättande och oscillation

Vi studerar läslyftsmodulen Perspektiv på litteraturundervisning.  De första två av de åtta delarna heter Varför läsa? och Att välja texter. Nu har vi kommit fram till den tredje delen, som heter Litteraturhistoriskt berättande. Jag läser en text av Bengt-Göran Martinsson med ett flertal vetenskapliga referenser, bland andra till Jörn Rüsen och Dennis Shemildt via Per-Arne Karlssons bok Undervisning och lärande i historia (2014). Detta är ett intressant område för mig, eftersom jag tycker det är svårt att lyckas med undervisningen i litteraturhistoria, så att jag skapar sammanhang och förståelse.

Elever förstår enligt Karlsson lättare litteraturhistoria (och annan historia) som en berättelse. Med den numera ganska vedertagna utgångspunkten att vi skapar och rekonstruerar historien, kan man se historisk medvetenhet och förståelse som en narrativ kompetens. Shemildt ställer upp fyra nivåer för denna kompetens:

1. Kronologiska tidslinjer. När hände vad?

2. Sammanhållna och meningsfulla berättelser som binder samman händelserna.

3. Flerdimensionella berättelser som kompletterar med alternativa perspektiv.

4. Polyetiska narrativa ramar som ställer de olika perspektiven mot varandra i en reflekterande diskussion.

Martinsson beskriver i detta sammanhang ett didaktiskt problem, vilket jag har brottats en hel del med: Hur kan man förklara ett historiskt skeende utan en tillräcklig generell konceptuell referensram? Hur kan man förstå de generella begreppen utan deras historiska kontext? Ola Halldén har föreslagit vad han kallar oscillation, det vill säga pendling mellan fakta och begrepp.

Mot bakgrund av den historiska röda tråden bygger läraren sin narrativa framställning, där begreppen förklaras löpande, exempelvis epokerna, genrerna och deras typiska drag. Här sammanfattar jag Martinsson exempel kring Det går an av Carl Jonas Love Almqvist, där han utgår från den dramatiska kurvan:

Exposition
Hur påverkades litteraturen av industrialiseringen under 1800-talet? Hur påverkade litteraturen i sin tur samhället?

Konflikt och motsättningar
Adel mot borgare,  konservativa mot liberaler och romantik mot realism. Pendling: förklara begreppen romantik och realism.

Stegring
Jämför realismens utveckling i Sverige och andra länder. Berätta exempelvis om hur Almqvist, Dickens, Zola och Bremer bryter ny mark, speglar samhället och skapar debatt. Pendling: utveckla begreppet realism och bygg ut med naturalism.  

Avslutning
Realism och naturalism segrar! Pendling: jämför utvecklingen i olika länder och reflektera över hur olika utgångspunkter och frågeställningar påverkar den historiska beskrivningen.

En hel del att bita i, men en spännande utmaning. Vi börjar med att testa våra nya kunskaper i ett lektionsmoment.

Cancer

Vi har alla ett förhållande till cancer: som sjuka, överlevare, anhöriga, vänner eller bekanta. Allt fler lever med sjukdomen. Bilden av cancer förändras.

När jag fick cellgifter och trodde att jag kanske snart skulle dö, sa min dåvarande chef: 
- Det blir väl så här nu resten av ditt liv. 
Det var så underbart befriande! Innan jag sjukskrevs för behandling, räckte en elev i åttan upp handen och frågade: 
- Smittar det? 
Jag drog ett djupt andetag och svarade. Jag tänkte att många andra nog undrade samma sak, fast de inte vågade fråga. De flesta andra på jobbet sa ingenting. De såg bara ledsna ut, när jag hälsade på med huckle på huvudet. Få ringde till mig. 

Efter behandlingarna och och de halvårslånga sjukskrivningarna ville alla att jag skulle betrakta mig som frisk, och jag mötte den där attityden: 
- Du vann över sjukdomen! Du är stark! 
Säkert betydde vilja något, men framför allt hade jag tur. Grannen dog och jag överlevde. Min variant var mildare. Ändå frodas myten om att man kämpar mot sin sjukdom. Man kämpar MED den, skulle jag vilja säga, - man har liksom inget val - men man är framför allt större än sin sjukdom. Det finns en vardag mitt i skiten, och det finns olika perspektiv. Som sjuk kan man uppleva sin cancer på en mängd olika vis, som alla är rätt. Jag kände mig sällan stark, men ofta ensam och rädd. Ibland äcklad av mig själv. Någon gång liksom exklusivt utvald att prövas av Gud. Det finns till och med positiva bieffekter av sjukdomen i form av en starkare livskänsla för den som har turen att överleva, vilket allt fler gör idag. För mig är cancern en del av min identitet på gott och ont, trots att jag numera är friskförklarad.

Min erfarenhet är inte stor, men den har lett mig vidare till att ta del av andras. Viktigast är att inte isolera den som drabbas, varken sjuka, överlevare eller anhöriga! Våga tala med dem, både om sjukdomen och om allt som hör till. Allt detta hör också till allas våra liv. Gå inte över till andra sidan gatan, när du ser en drabbad. Var inte rädd att säga fel saker. Vad du än säger, är det bättre än inget. Det kan räcka med: 
- Jag tänker på dig. Hur har du det? Vill du prata om det?
Osynliggör inte.

Kämpaglöd över näktergalens golv.

Vi läser en roman tillsammans i Svenska 1: Över näktergalens golv av Lian Hearn. Varje vecka går vi framåt två kapitel. Det är svårt, tycker många av eleverna. Många karaktärer med främmande namn att hålla reda på. Parallellhandling.

Boken har tretton kapitel, och idag har jag läst hela kapitel elva högt. Det tog en bra stund, och jag blev både hes och torr i munnen. Det är ett starkt kapitel där många viktiga livsfrågor ställs på sin spets. Jag hade svårt att hålla rösten stadig. När jag var klar, ville någon att jag skulle fortsätta lite till. Jag orkar faktiskt inte, svarade jag. Nu fick eleverna välja om de skulle läsa vidare tyst genast, eller om de istället skulle arbeta en stund med andra uppgifter. Alla ville läsa, och några fick tillåtelse att sätta sig lite mer avskilt och bekvämt.

När jag efter en stund går runt och tittar till eleverna, hittar jag två som sitter tätt ihop i korridoren och läser högt för varandra.  De turas om att läsa en sida i taget. Jag blir så där varm, ni vet, som man kan bli när sådant händer. Sen ser jag att boken inte alls är uppslagen i slutet, utan mitt i. Först blir jag lite snopen. Sen inser jag att det är så här äkta kämpaglöd ser ut.