tisdag 1 april 2014

Intercambio en español: slutkörd och inspirerad på samma gång

Idag har Susanne Nystedt  och jag inlett vårt samarbete i spanska år 7! En grupp i Borås och en grupp i Jönköping skriver till varandra i en gemensam mapp i GoogleDrive. Vi har inte riktigt samma förutsättningar. Jag har bokat datorvagn en gång i veckan några veckor framöver och Susannes elever har egna Ipads, men det viktigaste är att eleverna möts. De får berätta och ställa frågor. På riktigt.

Det började med att Susanne och jag möttes i olika Facebookgrupper, och jag upptäckte att vi hade samma ämnen: svenska och spanska på högstadiet. Vi är också förstelärare båda två. För en tid sedan, när mina åttor skrev projektarbeten på spanska om spansktalande länder i GoogleDrive, kom jag på idén att dela projektmappen med Susanne, bara för att jag var så glad över hur bra det blir när man arbetar i detta härliga verktyg, som är som skapat för formativ bedömning. Susannes omedelbara reaktion var att vi måste göra något tillsammans, så vi började prata ... en lång trasslig tråd i ett Googledokument, Susanne i svart och jag i blå skrift. Vi kom överens om att FRÅGA våra sjuor om de ville samarbeta.

Så idag började jag och mina sjuor. Jag hade tänkt att det skulle bli en lugn och mysig avslutning i min lilla tolv-grupp efter en lång dag fylld av examinationer i både svenska och spanska, men så blev det inte. Någonstans på den entusiastiska vågen glömde jag att FRÅGA, utan snarare BERÄTTADE, så eleverna skapade Googlekonton (vilket inte alls var så lätt och smidigt som jag trodde) och började skriva. Alla blev snabbt blev mycket engagerade i uppgiften att skriva en liten presentation om sig själva, särskilt efter att jag hade visat ett dokument med alla Borås-elevernas namn och information om deras lektionstider. Stort engagemang innebär att ALLA vill ha hjälp samtidigt. Somliga hann mycket och andra lite mindre. När jag kom på att jag skulle FRÅGA eleverna om vad de tyckte om samarbetet, var det för sent. Alla var taggade.

I kväll pratade Susanne och jag i telefon för första gången och hade jättetrevligt. Vi vet inte riktigt hur långt vårt samarbete kommer att nå, men vi har planerat den närmaste tiden. Det är (nästan) bara fantasin som sätter gränser, och jag känner mig slutkörd och inspirerad på samma gång!

Tack, Susanne!

4 kommentarer:

  1. Tack själv Åsa! Detta fantastiska utvidgade kollegium!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan det vore vi sämre, ledsnare och svagare!

      Radera
  2. Det blir kul att veta hur det utvecklas med projektet!
    /Andrea

    SvaraRadera