Lyckat romanprov på yrkesprogram

Mina ettor har skrivit romanprov. Det var den avslutande examinationsuppgiften i vårt arbetsområde om skönlitteratur, där vi har arbetat med berättelser, dikter, dramaturgi och detaljer som exempelvis persongestaltning, tid och berättargrepp. Jag tog ett ordentligt grepp om den där kurvan, men i efterhand förstår jag att det kanske blev för invecklat. Vi utgick från berättelsen Förr eller senare exploderar jag av John Green, som vi tidigare har läst, sett som film, skrivit om och pratat om.

Vi har läst och analyserat Att döda ett barn av Stig Dagerman. Någon hade läst den tidigare, men inte de flesta, som jag trodde. Den är mycket tacksam och tydlig att arbeta med, tycker jag. Jag gav eleverna ett ganska brett frågebatteri för att åskådliggöra hur mycket man kan titta på när man beskriver en berättelse, utan att berätta den. Här är frågerubrikerna till analysen:

Eleverna har också läst varsin roman efter eget val, och sedan fick de ta med sig romanen till ett romanprov. Analysfrågorna i provet var färre, och jag instruerade dem att skriva en sammanhängande och utförlig text med exempel och citat. Till provtillfället delade jag ut till var och en den analys de hade skrivit om Att döda ett barn, så att de kunde jämföra. Flera av frågorna på provet innebar att jämföra romanen med novellen, t ex vad gällde berättarperspektiv, tid och språk. Ett problem med denna typ av bokredovisning är ju att alla inte har läst ut sin bok. I så fall går det ju inte att göra en romananalys, men jag hade bestämt mig för att pröva alla elevers kunskaper på bästa möjliga sätt ändå. De som inte hade med sig en utläst roman fick helt enkelt lära en novell och analysera den: Duell i sal 17 av Mikael Niemi. Jag är nöjd med resultatet. Alla elever som tvingades välja novell-alternativet, tyckte att det var en riktigt bra text, och det kändes helt rätt att välja en så engagerande och lättläst novell till en provsituation.

Prov, ja. Som jag och några andra diskuterade på Twitter igår, efter att Martin Ahlstedt liksom jag hade uppmärksammat det intressanta och trevliga fenomenet, är själva provet en "pedagogisk design" som främjar koncentration, särskilt för elever som har svårt att fokusera på vanliga uppgifter. Som jag har beskrivit i tidigare blogginlägg, ser jag provet som ett inlärningstillfälle. Eleverna ställer frågor (inom rimliga gränser) och jag svarar. Avslutningsvis har eleverna (de som har läst ut sin bok) redovisat romanen muntligt för varandra. Jag är överlag nöjd med resultatet, men till nästa år tar jag med mig att lägga mer tid på färre frågor i analysen, och att tidigt presentera elevexempel på olika nivåer.
Jag avslutar med ett citat ur en text om Bilbo. En hobbits äventyr av J R R Tolkien.