När jag för några år sedan kom i kontakt med begreppet Bedömning för lärande eller Formativ bedömning, kände jag igen mig i de fem strategierna som presenteras i både Christian Lundahls bok Bedömning för lärande(2011) och Att följa lärande(2013) av Dylan William. De fem strategierna är mycket kända i Skolsverige numera, och fomuleras så här av Lundahl:
- att tydliggöra lärandemål, kunskapskvaliteter och betygsnivåer
- att skapa synliga tecken på lärande
- att ge återkoppling som utvecklar lärandet
- att aktivera eleverna som resurser för varandra
- att förmå eleverna att ta lärandet i egna händer
Dylan William, som jag fortsättningsvis håller mig till, refererar kort till forskning om kollaborativt lärande, som kortfattat uttryckt inte har lyckats utreda varför detta är så kraftfullt, men man har identifierat fyra avgörande faktorer, motivation, gemenskap, individualisering och kognitiv utveckling genom att instruera. Alla dessa faktorer har jag sett i aktion tidigare; det blir intressant att jobba och lära sig eftersom det ligger i allas intresse att hjälpas åt, sammanhållningen i gruppen stärks, var och en får hjälp på sin egen nivå och den som förklarar för andra befäster sina egna kunskaper. I en mycket heterogen spanskgrupp i år 8 uppmuntrade jag detta arbetssätt flitigt, och lade flera gånger märke till hur bra resultaten blev jämfört med om alla bara hade fått (vänta på) min hjälp.
Alltså har det varit naturligt för mig att ta med detta arbetssätt till gymnasieskolan. Mina treor har under en tid läst och skrivit läsloggar om Vägen(2006) av Cormac McCarthy. Jag planerade ett Dystopi-tema, och fick tips till boken fick av min vän Ann-Christine Norman, som med framgång har arbetat med den tillsammans med sina egna elever i Boden. Det är en enastående roman, som jag själv streckläste som i feber i soffan under sportlovet, och jag rekommenderar att den läses just på det viset. En sjuk och uppgiven man uppbådar sina sista krafter i en lång och farofylld vandring för att föra sin son i säkerhet. Stark och återhållen prosa. Dialogen är knapp, men rymmer en kärlek och en tillit av astronomiska mått. Berättelsen fjäskar inte för läsaren, men den är inte så lång, och kan förstås på många olika nivåer, vilket också elevernas läsloggar visar.
Eleverna fick i uppgift att
- läsa boken inom angiven tid och skriva fyra läsloggar utifrån givna litterära aspekter
- läsa och ge andras läsloggar konstruktiva kommentarer
- se filmen Hungerspelen och fylla i ett analysprotokoll
- sätta samman alltihop i en egen jämförande analys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar