Eftertankar i maj

Förra året vid den här tiden tittade jag tillbaka på mitt första år som gymnasielärare och skrev ett inlägg som hette Dags att summera och ladda om eller Kill your darlings. Då landade jag i slutsatsen att jag behövde skärpa min undervisning vad gäller struktur och kommunikation, vilket detta år har handlat mycket om, och jag börjar bli ganska nöjd med just den delen med något undantag. Det finns emellertid mycket annat att utveckla.

Inlämning i stället för delade dokument

Förra läsåret skrev alla mina elever i delade Google-dokument, och jag delade även mappar för interaktiva läsloggar och information i Google Drive. Det var givande på många sätt, men oerhört arbetskrävande. Att vara ensam lärare om verktyget var tungt. Eleverna måste lära sig allt hos mig, och de blandade ofta ihop Google med Word och Fronter, som vår lärplattform hette då. Det tog också mycket tid att hålla koll på vad de skrev i sina dokument, när de var klara och att de skrev på rätt ställe.

I år har jag följt rekommendationen att låta eleverna skriva i Word och lämna in i lärplattformen, som nu heter Vklass. Det har gått bra att få in texter, och eleverna har inte haft några större problem med hur de ska göra, men det har tagit mycket lång tid att öppna inlämningar och skriva ut. Att redigera i dokumenten har ofta varit omöjligt. Därför stod mitt hopp till OneDrive, vår nya molntjänst i Windows, men den visade sig mycket tungrodd att arbeta med, så det gav jag upp ganska snart. Jag har alltså haft mycket begränsade möjligheter att ge tydlig individuell och formativ textrespons till eleverna. Det som i viss mån har kunnat ersätta fördelen med delade dokument är de goda möjligheterna att kommentera och skicka meddelanden i Vklass till både enskilda och grupper. Nu måste jag bestämma mig för hur jag ska arbeta i höst. Jag lutar åt att återinföra Google Drive igen, om bara uppkopplingen är stabil nog (ännu en parameter!).

Svenska 1

I år har jag fler elever som vill och kan satsa mer, och det skapar mer driv i grupperna. Jag har vidareutvecklat mitt arbetssätt med prov och instruktioner - struktur och kommunikation - och på det viset fått till ett slags mängdträning, som har givit resultat i framför allt bättre disposition och källhantering. Vad jag behöver reflektera över nu är vilka bekvämlighetsval jag gör i mina grupper, och vilka föreställningar hos mig själv som jag behöver utmana. För att undvika oro i grupperna, avstår jag ofta från längre genomgångar och helklassdiskussioner, som om jag fick dem att fungera, troligen skulle vara mycket lärorika för eleverna. Istället har jag utvecklat en slags handledarmetodik. Efter en kort genomgång får eleverna sprida ut sig, och jag hjälper dem individuellt eller i smågrupper. Det blir ofta arbetsamt och odynamiskt, eftersom eleverna missar många chanser att lära av varandra i helklass. I gengäld samarbetar de mycket. Kanske finns det ingen bättre lösning. Jag vet inte, men nästa år måste jag i alla fall försöka lite mer att hålla ihop gruppen, åtminstone under korta stunder, men oftare.

Svenska 2

Började bra, men havererade före halvtid. Kritik från nya elever och deras mentor kring upplägg och tillrättavisningar blev tillsammans med min stora trötthet för mycket. Avgörande var kritiken från en kollega. Det blev för tungt. Jag bad att få lämna över gruppen och gå ned i tjänst. Istället beviljades jag anpassad tjänst, något som jag först såg som ett nederlag. Idag ser jag annorlunda på situationen. Mitt hårda arbete året innan gjorde mig sjuk, vilket bidrog till att jag hamnade i en situation, där jag hade svårt att skapa struktur och lätt hamnade i onödiga konflikter. Jag är nu starkare både fysiskt och psykiskt, och hade nog idag valt att reda ut problemen själv istället.

Mina lärdomar från denna härva är för det första att det är viktigt att noga ge akt på kroppens reaktioner. När det blir för mycket, måste jag dra ned på tempot. Kanske tala med andra om hur jag mår i ett tidigt skede. Ett lågaffektivt bemötande förutsätter att jag är lugn själv.

För det andra måste jag planera annorlunda. Det upplägg i litteraturhistoria som fungerade skapligt året innan blev för otydligt för min nya grupp, där många var ambitiösa och ville nå höga mål. Jag hade långa genomgångar kring varje epok och uppmanade eleverna att anteckna. De gjorde en hel del uppgifter kring varje epok, som fungerade bra. Sedan fick de ett övergripande epokprov. Den delen var inte bra alls. Flera skrev i sin utvärdering att de inte hade kunnat sovra i informationen och förstå vad som var viktigast. De hade upplevt genomgångarna som mastiga och otydligt kopplade till provet. Mindre prov hade varit att föredra. Gruppen delade sig i två delar. De flesta som hade haft mig i ettan, tyckte upplägget var okej, medan de flesta nya eleverna var missnöjda. Därför kommer jag att göra om kursen helt i höst, och dela upp litteraturhistorien i tre tematiska block efter inspiration från kollegor på nätet.

Svenska 3

Mängdträning även här. Eleverna har skrivit upp till fyra korta utredande texter (pm) inklusive kursprovet, och jag upplever att det har givit resultat. Skrivundervisning är jag mycket bättre på än litteraturundervisning, och det är också mer tacksamt att arbeta med. Eleverna är inte jätteintresserade av läsning. Detta kan jag inte nöja mig med nästa år. I år har vi arbetat med Vägen av Cormac McCarthy och i övrigt läst utdrag. Jag tycker mig ha märkt att det går att få upp arbetstempot en del, och nästa år måste jag planera för åtminstone två ordentliga teman som innefattar läsning av hela romaner. Att vi ska läsa Dödssynden av Harper Lee är redan klart.

Summa summarum

Efter två varv vill jag utveckla arbetet med korta och frekventa genomgångar och litteratur. Jag är starkare och vet mer om hur jag ska hantera stressen när den kommer.