Ja, det har jag verkligen frågat mig. Vem vill läsa det jag skriver? Nu har jag emellertid tagit mod till mig, bitit huvudet av skammen och slängt ut Jante. (Nåja, ställt in honom i klädkammaren). I vilket fall: Såhär tänker jag för tillfället om vad en blogg ska vara bra för:
Jag är nybliven förstelärare i Jönköpings kommun, faktiskt en av de första tre, som dessutom genomgick ett meriteringsprogram. Det har förändrat mycket i mitt lärarliv. Jag har lärt mig mycket om mitt yrke, men också om utsatthet, och det har inte varit odelat positivt.
Jag är nybliven deltagare i det Utvidgade kollegiet i sociala medier, där jag varje dag får lära mig mycket nytt, mer än under hela min utbildning (ingen överdrift) och mer än under mina 13 år som lärare. Jag vill ge tillbaka till detta underbara nätverk och utveckla det ytterligare.
Jag har kommit att intressera mig för läsutveckling genom lärorika grupper på Facebook, formativ bedömning genom mitt meriteringsprogram och nu på sistone begripit att det finns hur mycket som helst att lära, och att jag bara har börjat upptäcka lärandets landskap. Säkert kan jag inspirera andra lärare i samma situation, så att fler vågar pröva, fråga, göra fel och utvecklas.
Det är väl ändå en början? Jo, det höll jag på att glömma: eftersom jag är fåfäng har jag kollat med några andra som bloggar om de tycker att jag borde börja blogga, och det tyckte de, så det är lite deras fel...
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar