fredag 25 april 2014

Intercambio en español: projektet framskrider

Nu har sjuorna hos Susanne Nystedt i Borås och hos mig i Jönköping hållit på några veckor med sitt utbytesprojekt i en gemensam mapp i GoogleDrive. Vi gav dem ett antal veckouppgifter, som jag här översätter till svenska:

1. Skriv en presentation: namn, ålder, födelsedag, favoritsaker, ditt utseende och dina kläder.
2. Beskriv din familj och ditt hem!
3. Vad gör du på din fritid?
4. Berätta om en vanlig skoldag!
5. Skriv en text om ett intressant djur!
6. Skriv en restaurangdialog!
7. Berätta om dina sommarplaner!
8. Beskriv ett land där man talar spanska!

Det underlättar att vi har samma läromedel, så vi vet att eleverna har ungefär samma ordförråd. Vi har också uppmanat dem att ställa frågor till eleverna i den andra skolan, och det har de gjort. Om de inte har fått någon fråga, blir de besvikna, så vi har bett dem se till att alla får bra frågor.  

Vi som inte har ipads, utan måste boka en datorvagn, får stå ut med mycket trassel. Somliga datorer går inte att använda alls. Andra har fastnat i en långdragen uppgraderingsprocess. Sen är det ju det här med användarnamn och lösenord, som man ska hålla reda på själv. Tur att jag har en nödlista med inloggningsuppgifter för de mest vimsiga...

När mina elever får varsin dator blir det bullrigt. De blir inte bara inspirerade att stirra in i skärmen, utan det är minst lika intressant vad andra i salen skriver, och många vill ha hjälp samtidigt. Jag har försökt uppmuntra dem att hjälpa varandra, så att arbetet inte avstannar hela tiden. Annars får jag springa runt som en vessla. Det handlar inte i första hand om att eleverna ska lära sig att fråga och hjälpa varandra. De är unga och ställer in sig snabbt. Det är jag som oftast faller in i gamla vesslemönster igen, men de påminner mig:

- Hur skriver man "jag ska spela"?
- Jag är ju upptagen med att hjälpa en annan nu. Du får vänta.
- Ska jag fråga en kompis istället?
- Ja, vilken bra idé. Klart du ska!


De hinner olika mycket. Jag har inte begränsat varje datorlektions arbete till en viss uppgift. När väl var och en har lyckats hitta en fungerande dator och loggat in, hittat rätt dokument osv, är det ingen bra idé att säga: Det var det. Nu är du klar med datorn för idag, och här får du andra uppgifter. Därför har vissa elever hunnit sex av åtta uppgifter, medan andra bara har hunnit med ett par stycken. Somliga orkar inte upprätthålla sitt fokus, medan andra aldrig tröttnar.

Så är ju frågan hur vi ska förhålla oss till rättning. Inte alls förslog Susanne, och det köpte jag. Det är bara när det blir helt obegripligt som jag lägger mig i, och då beror det nästan alltid på att de har använt felaktiga strategier för att hitta rätt uttryck, t ex Google Translate. Rätt strategi i detta fall är att utgå från texterna de har läst och skrivit tidigare. De får skriva med det språk de har, försöka förstå och göra sig förstådda. Det är bra att de ser hur mycket man kan uttrycka och förstå utan hjälp!

2 kommentarer:

  1. Härligt inlägg Åsa. Man slungas verkligen in i en lärarsituation. En sak jag gjort är att vi skriver en mall tillsammans på interaktiv whiteboard (eller med kanon). Eleverna får säga vad de har skrivit/vad man kan skriva och när alla tycker att allt finns med nöjer vi oss. Då kan de själva rätta det de skrivit om de så behagar. :)

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset! Ja, alla sätt att gynna egen produktion och interaktion är bra, eller hur? Jag upplever att dessa processer är rätt känsliga. Det är svårt att få till en fasväxling med bevarad tillit till egen förmåga om vi lärare är därinne och "pillar" alltför mycket.

    SvaraRadera