Förstelärarrollen - när självförtroendet är större än självkänslan

Självförtroende är bra. Det är något vi jobbar med, och som många av våra elever behöver hjälp med. Att våga utmana sig själv och kanske misslyckas kräver självförtroende. Att genomföra en muntlig redovisning kräver ännu lite mer. Att ställa sig framför en klass och undervisa kräver än mer. Att vara förstelärare kräver så mycket att jag ibland får en känsla av svindel som jag slår bort. Fartblindhet är en annan känsla jag kommer att tänka på. När farten avstannar gungar det och en märklig tomhet infinner sig: tvivlet på min egen förmåga och legitimitet. Självkänslan har inte gett klartecken till alla utmaningar, utan kopplar på Jante-bromsen. Jag vaknar mitt i natten av en mardröm och har ett svart hål i magen. Sen kör självinkvisitionen igång...

Denna vecka har varit intensiv: omotiverade elever, strömavbrott tre dagar, prövningsprogram, nätverksträff, egna föreläsningar och besök i min gamla skola. Många ettor, som har kört fast i sitt skrivande och inte orkar kämpa, sysslar med annat och kommer inte framåt. Får en förstelärare ha sådana problem? Tänk, tänk, tänk. Fixa lösning. Strukturera mera. Att transformatorn lagt av i hus 1, och jag tvingas flytta eller ställa in lektioner skapar oro och avbrott. Fixar jag detta?

Vi har sammanställt ett program med provschema och förberedelsematerial för prövning i Svenska 2, och jag har börjat informera elever. Det har varit ett lagarbete tillsammans med mina kollegor Ingrid Edenborg och Erik Hermansson. Först gör eleverna ett prov i argumenterande text med valfria uppgifter utifrån några texter. Veckan därpå kommer ett prov i muntlig argumentation utifrån samma text och ett grammatikprov utifrån ett par texter. Efter lovet får de handledning i utredande text om språksituationen utifrån givna texter. Slutligen testar de kunskapskraven i litteraturvetenskap i ett prov, återigen med hjälp av ett textmaterial. Duger det? Har vi missat något? Man kan ju inte göra lika mycket som om man gick om kursen, men ändå? Jag kan ju inte detta - egentligen. När ska jag bli "avslöjad"?

På nätverksträffen hade jag föresatt mig att ligga lågt, lyssna och lära. Gör jag någonsin det? Nejdå, ingen risk. De andra är erfarna och kan massor, så jag vill lära av dem. Det blev mycket resonerande kring prövning och bedömning av kursprov. Hur frågar man mycket och förklarar hur man tänker och samtidigt ligger lågt? När spricker bubblan?

Studiedagens föreläsningar och workshop gick ju ganska bra, men jag är ändå inte nöjd. Borde ha förberett mig bättre. Jag glömde säga vissa saker. Det kändes bra att många av mina nya svenskkollegor kom på något av passen, men samtidigt gnager frågorna i mig: Tycker de att jag motsvarar förväntningarna? De som inte kom, varför gjorde de inte det?

Jag besökte min gamla arbetsplats Stadsgårdsskolan i fredags på deras friidrottsdag och passade på att krama och prata med både elever och kollegor. När jag skulle åka därifrån för att planera nästa veckas lektioner, sa en kollega: "De är säkert redan planerade". Även andra känner till min ambitionsnivå.

Debatten på sociala medier om "fjäskerilärare" och "andrelärare" skapar ett behov hos mig att visa mig värdig och att göra rätt för mig. Jag tror att många förväntar sig något alldeles extra av en förstelärare. Jag ska vara extra duktig och extra skicklig. HUR ska det gå till när innehåll, målgrupp, organisation och kollegor är nya? Går det ens? Finns de stenhårda förväntningarna någon annanstans än i mitt eget huvud?

Två föreläsningar om sociala medier och en workshop om läsförståelse

Idag har gymnasieskolorna i Jönköping haft studiedag med ett stort smörgåsbord av föreläsningar, de allra flesta om digitala arbetssätt. Jag har hållit tre små föredragningar. Lite nervöst var det. Dels visste jag inte hur många som skulle komma, eftersom de inte kunde föranmäla sig, dels känner jag mig inte riktigt accepterad ännu som gymnasielärare. Det blev ändå ganska bra.

Mina första två små föreläsningar handlade om hur jag arbetar med digitala verktyg och sociala medier samt om det utvidgade kollegiet. Här är presentationen Min digitala resa. Först kom ett tiotal, men andra gången bara tre deltagare. 

Rubriken Min digitala resa anspelar på att jag har gjort en kunskapsresa. Den handlar till lika delar om kollegialt lärande och utveckling av min undervisning. För oss som är aktiva i det utvidgade kollegiet pågår en ständig växelverkan mellan kollegial samverkan och egen undervisning. Detta skapar processer som ständigt revideras och finslipas. Det är därför jag kan säga att jag har lärt mig mer på detta sätt än genom vanlig lärarutbildning och erfarenhet. Jag har lärt mig en hel del om hur jag kan utnyttja sociala medier till egen utveckling och formativ respons till mina elever. Det innebär inte att jag är särskild skicklig på alla tekniska finesser, eller att jag kopplar min respons till elevernas lärande och målen på ett optimalt sätt. Jag har otroligt mycket kvar att lära, och vill kanske mer än något annat väcka andras lust att vilja utvecklas på samma sätt. Inspirera är viktigare än att lära ut.
Efter min presentation lät jag deltagarna testa att kommentera och redigera i en testmapp i Google Drive. Det gav förhoppningsvis en uppfattning om hur delade dokument fungerar. I alla andra ämnen skriver eleverna i Word. Jag framhärdar med att alla skrivprocesser ska ske i delade dokument, så att jag har koll och kan ge den respons som krävs långt före inlämningsdags. Här är en instruktionsfilm av Jan Svärdhagen för lärare och här är en film av "Magister Jens" som riktar sig till elever. Min favorit!

Avslutningsvis höll jag en workshop om läsförståelseundervisning. I det ämnet känner jag mig mer hemma och att jag verkligen kan bidra med något som de flesta inte har sysslat så mycket med. Till denna aktivitet blev det fullt i salen. Jag visade en powerpointpresentation om hur jag har arbetat med läsförståelsetrategier i grundskolan. Den presentationen finns här. Deltagarna fick också arbeta två och två med att modellera strategierna för varandra. Det kändes som om arbetssättet gav mersmak hos de flesta detagande gymnasielärare, även om några svensklärare var lite bekymrade för hur de skulle lyckas implementera strategierna hos sina kollegor inom övriga ämnen. Här är några axplock från mina "exit tickets":

handfasta tips och modeller att använda i undervisningen
Förförståelse bra för att öka själva förtroendet och "vara med i matchen"
det är viktigt att kunna läsa och förstå
inspirerande
bra att du låter deltagarna själva få prova
vi kan ha det på någon ämneskonferens  
jag skulle önska tvärämnessamarbete, t ex sv/hi
Inspiration för att jobba med texter på ett nytt sätt
viktigt att få eleverna delaktiga och inspirerade
jag har önskat modeller för faktatexter eftersom jag märker att eleverna behöver dem
bra, tydligt och lättförståeligt
nya boktipset Språk i alla ämnen 
mina tidigare tankar om att lägga mycket tid på samtalet i klassrummet - att det är värt at lägga mycket tid på - har förstärkts.
bra med en ingång i faktatexter
jag är nog på rätt väg
vikten av kollegialt lärande och tid för att gemensamt prata och arbeta med utveckling av undervisningen
förförståelse som studieteknik
tankeställare!
bra med konkreta tips

På eftermiddagen lyssnade jag till en inspirerande föreläsning av Erika Kjellstrand om arbete med bokbloggar. Skönt med lite egen inspiration! Jag fick också information om kommunens planer att införskaffa molntjänster, antingen Google eller Microsoft, med delning av dokument mm, det där som jag redan arbetar med i Google Drive. Jag kanske får ett personligt utrymme på en terabyte! Det kan bli riktigt bra det här, när det blir färdigt.

Min förebild

Inspirerad av bl a den fina nya läroboken Svenska 1 helt enkelt av Lena Winqvist och Annika Nilsson gav jag eleverna i uppgift att skriva en argumenterande text med rubriken "Min förebild". Somliga av dem har haft lite svårt att komma igång, och med ytterligare inspiration från min aktivitet denna helg skrev jag en exempeltext åt dem:

Min förebild

Jag har inte alltid varit lärare, men jag har alltid sjungit. Min viktigaste förebild som lärare är en körledare. Låter det konstigt? Kanske på ett sätt, men kanske inte ändå. Att undervisa handlar om att fylla på till andra människor, och om att få fyllas på tillbaka, att lyfta och bekräfta andra och att bli bekräftad själv. Om du trodde att skolämnet jag undervisar är det viktiga, trodde du fel. Den person jag ska berätta om drivs av något annat, och det vill jag också göra. 

Hon heter Charlotte Ollward, och jag har känt henne i tolv år. De första åren kan jag inte påstå att vi kände varandra så väl. Kanske hon inte ens visste mitt namn, men det gör hon nu. Hon bor i Örebro och vi träffas en gång om året när hon besöker min gospelkör i Norrahammar, där jag bor. Då har vi väldigt roligt, och jag blir inspirerad så det räcker resten av året. Det är jag inte ensam om, men jag undrar om någon annan kopplar ihop inspirationen med sitt jobb på samma sätt som jag. 

Vad är det då som är så speciellt med Charlotte? Jo, hon bjuder på sig själv. Det gör väl alla som leder körer? tänker du kanske, men Charlotte går ett steg längre: hon är helt öppen och ärlig. Genom sitt enkla sätt, och utan att göra sig det minsta märkvärdig, får hon andra att slappna av och trivas. Hon visar genom att ”göra bort sig” att det inte finns något att oroa sig för. Vi lär genom misstag, och den som aldrig gör misstag är den som inte gör något. Den respekt som bygger på rädslan att göra fel, den vill jag inte heller få från mina elever. 

Charlotte är också målinriktad. Det viktigaste är inte hur vi gör, utan att vi rör oss åt rätt håll. Ibland får man tänka om och göra på ett annat sätt för att nå samma resultat. Målet är alltid viktigare än reglerna, men att man tummar på reglerna får aldrig betyda att man tummar på målet. Målet är att alla ska lyckas och vägen dit kan se olika ut. 

Vi jobbar förstås med olika verktyg och har olika roller. Charlottes sångare kommer frivilligt på sin fritid. Mina elever kommer för att de måste ha sina gymnasiepoäng. Hon har fria händer att anpassa målen efter oss i kören och vad vi kan klara av, medan jag måste följa läroplanen. Likheterna är ändå fler än skillnaderna. Charlottes engagemang vägleder mig i mitt eget jobb. Precis som det finns olika sorters körledare, finns det olika sorters lärare, och jag känner att vi är ”two of a kind”. 

Det jag beundrar mest – och vill ta efter mest - hos Charlotte är den kärlek som hon utstrålar till andra människor. Jag kan ärligt säga att jag har dåliga dagar och dåliga lektioner, när inget går min väg, men varje vecka är full av små guldkorn och ibland svävar jag på små moln av lycka. Då är det kärleken till mina elever som bär mig. Utan den kan det kvitta, både i kören och i skolan. 

Nyheter för eleverna: Delaktighet och Google Drive

Äntligen är jag klar med grovplaneringen av alla tre svenskkurserna och detaljplaneringen av de inledande momenten! Egentligen var grovplaneringen ganska spikad för ett par veckor sedan, men så fick jag inspiration av Maria Olsén i Svensklärargruppen att ta hjälp av eleverna. Jag har experimenterat lite med elevplanering i spanska på högstadiet, men jag hade inte tänkt börja med det som ny gymnasielärare. Det som övertygade mig var Bäckadalsgymnasiets vision. Den innehåller bland annat fyra ledstjärnor för vår undervisning: vänlighet, tydlighet, höga förväntningar och delaktighet. Jag blev inte särskilt förvånad över att även min nya arbetsplats fått kritik från Skolinspektionen för brister i elevernas delaktighet, men här såg jag en meningsfull och verklig form för delaktighet och inflytande. Jag bestämde mig för att pröva i tvåan och trean.

Jag gick igenom och delade ut en skriftlig instruktion, där jag hade samlat kunskapskraven i bubblor.



Sedan fick eleverna sätta sig i grupper, diskutera hur de kunde arbeta med de olika områdena och kombinera dem samt redovisa sina ideer i ett delat Google Drive-dokument. Här är några axplock:

"Grupparbeten om minoritetsspråken, t.ex. dela upp språken i grupper så att varje person får var sitt språk/varje grupp får ett språk och berätta om. Gärna PowerPoint och presentationer i halv/helklass. Om vi skulle vara i halvklass skulle ena halvan kunna göra muntlig presentation medans den andra gör en skriftlig inlämning under tiden."

"Vi kan läsa en bok och analysera och diskutera om innehållet. Vi kan se filmen och jämföra den med boken. Jobba två och två."

"Läsa en bok och sedan se den på film och se hur mycket som saknas eller är olika. När man läser boken bygger man upp en miljö, personer och utseende, och så får man se i filmen om man hade uppfattat det rätt."

"Man har en debatt med 4-6 st. En fråga ställs och man får argumentera för sin sak.
Man får en lapp där det står om man håller med eller inte. Sedan skriver man punkter för att sedan vinna debatten."
 
"Bli av med grammatik så fort som möjligt. "

Eleverna hade aldrig varit med om att diskutera på detta sätt tidigare, och det tog en stund innan de förstod vad de skulle göra. Någon trodde att det rörde sig om utvärdering av en tidigare kurs (?!), så jag får nog lära mig att vara tydligare. En grupp gick och fikade, när de andra jobbade, och upptäckte vid redovisningen till sin förvåning att alla andra grupper hade tio gånger mer att säga...

Att de skulle redovisa i delade Drive-dokument mötte däremot ingen förvåning. Jag hade nämligen vid föregående lektion sett till att alla (nåja, nästan alla) hade skrivit brev till mig i Google Drive-dokument, eftersom jag har tagit med mig det arbetssättet från grundskolan. Jag känner inte till något verktyg som är så ypperligt för skrivprocess och formativ bedömning. Jag kan följa skrivandet steg för steg i delade dokument. Jag kan kolla om de gör annat, följa historiken och ge dem tips och råd för att komma vidare. Det är smidigt både att ge kamratrespons och lärarrespons i kommentarfältet. När det är dags att lämna in ett större arbete, får varje elev kopiera in texten i ett Word-dokument och lämna in i rätt inlämningsmapp, varifrån texten skickas till Ephorus för plagiatkontroll.

Ingen elev hade arbetat i Google Drive förut, och någon undrade varför vi ska göra oss besvär med det, när vi har både Word och lärplattformen Fronter, men de verkar nu ha låtit sig övertygas om fördelarna. De har nämligen spontant börjat med att dela dokument med varandra!

Nu har jag landat.

Jag har påbörjat min svenskundervisning i fem grupper: en tvåa, en trea och tre ettor. Jag var orolig för hur jag skulle klara av den nya högre nivån. Det är jag inte längre. Jag var också orolig för att inte möta eleverna på rätt nivå, och den oron var befogad. Jag förberedde mig med en stor mängd alternativa och snygga upplägg på ganska avancerad och abstrakt nivå, med mallar, modeller och scheman. 

I ettan arbetar vi med argumenterande text.
- Hur går det med frågorna?
- Jag har inte läst klart än.
- Varför gör du annat på datorn?
- Jag förstår inte.

Jag mötte dem inte alls, och nu har jag börjat att överbrygga glappet med hjälp av gammaldags hederligt lärarhantverk: noggranna och enkla instruktioner i små steg. Jag och ibland någon elev läser högt och pratar om texten. Vi läser om, förklarar, tolkar och diskuterar. Vi går igenom alla frågor gemensamt i stället för på egen hand. Jag visar hur man gör på tavlan. Jag skriver om alla mina frågor och mallar. Plötsligt är det glasklart vad jag ska göra, för jag vet ju. Jag har det ju i händerna sen förr.

Gör om. Gör rätt. Möt eleven. Fortsättning följer.