Jag har påbörjat min svenskundervisning i fem grupper: en tvåa, en trea och tre ettor. Jag var orolig för hur jag skulle klara av den nya högre nivån. Det är jag inte längre. Jag var också orolig för att inte möta eleverna på rätt nivå, och den oron var befogad. Jag förberedde mig med en stor mängd alternativa och snygga upplägg på ganska avancerad och abstrakt nivå, med mallar, modeller och scheman.
I ettan arbetar vi med argumenterande text.
- Hur går det med frågorna?
- Jag har inte läst klart än.
- Varför gör du annat på datorn?
- Jag förstår inte.
Jag mötte dem inte alls, och nu har jag börjat att överbrygga glappet
med hjälp av gammaldags hederligt lärarhantverk: noggranna och enkla
instruktioner i små steg. Jag och ibland någon elev läser högt och pratar om texten. Vi läser om, förklarar, tolkar och diskuterar. Vi går igenom alla frågor gemensamt i stället för på egen hand. Jag visar hur man gör på tavlan. Jag skriver om alla mina frågor och mallar. Plötsligt är det glasklart vad jag ska göra, för jag vet ju. Jag har det ju i händerna sen förr.
Gör om. Gör rätt. Möt eleven. Fortsättning följer.
Det kan se väldigt olika ut på olika byggprogram. Oftast gäller "hands on", lärarledd, tydliga ramar. Då kan det bli bra. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.
SvaraRaderaBåde bygg och industri har jag i ettan, och snart lite restaurang också. Det blir nog bra, men det skiljer sig mycket mellan klasserna, mer än jag hade räknat med, så jag får anpassa min verktygslåda därefter.
SvaraRadera