Solig söndags starka sentiment

Jag har äntligen fått hem min egen Förr eller senare exploderar jag av John Green och inser vilken sjukdom som har den viktigaste birollen. Varför handlar så många bra böcker om cancer? När vi visade I taket lyser stjärnorna, baserad på Johanna Thydells bok, för åttorna för tre år sen, var jag tvungen att gå ut för att slippa grina inför åttio elever. I den självbiografiska berättelsen dör tonåringen Jennas mamma i cancer. Autenticiteten är tydlig.

Jag flyttades tillbaka till vintern 2006/2007, när jag efter min lungoperation genomgick ett cellgiftshelvete, samtidigt som hela familjen och alla andra jag kände tänkte att nu var det kört. Nu skulle tre halvstora barn förlora sin mamma. När det var dags att visa filmen igen för nya åttor två år senare, hände samma sak: Jag var tvungen att gå ut trots att jag hade varit tumörfri sedan 2009. Det sitter kvar där som en tagg. Det går bra att prata om det, för att prata utan att koppla in hela känslolivet är jag ju proffs på, annars skulle jag inte klara en hel lektion. Skildringar av upplevelser i film och litteratur är något annat. De smiter in genom porerna, innan jag hinner försvara mig. Vips är allt det hemska närvarande igen.

Mitt i denna känsloröra blir jag berörd av två blogginlägg. Det första finns här, och är skrivet av Sara Bruun, en hängiven och prisbelönt lärare, som också bär på en stor sorg, orsakad av de sociala myndigheternas maktmissbruk. Sara har tidigare berättat att en förklaring till hennes pedagogiska framgångar är att hon måste kämpa för att överleva. Det kan jag känna igen mig i, även om såväl mitt arbete som mina personliga upplevelser är blygsamma jämfört med Saras. Arbete läker, och jag jobbar ju nästan jämt.

Det andra inlägget, av Henrik Birkebo, finns här. Artisten Samuel Ljungblahd banar fri väg åt tårarna, så att jag kan gå tillbaka till min bok med såväl ny styrka som ny vågad känslighet. 

Allt blir inte bra, men det är ändå på något konstigt sätt i sin ordning. Sentio et excrucior. Livet bultar. På och utanför jobbet.