Ett inlägg i ett lärarforum igår kastade mig tillbaka två år i tiden. Jag känner igen mycket i det min unga kollega beskriver. Jag vet också att jag som lärare kan vända situationen med rätt
strategier, men att det kräver ett hårt och systematiskt arbete. Jag lyckas
inte alltid, troligen för att jag inte står ut med att vara så systematisk som det kanske skulle krävas. Så här lyder inlägget, som jag läste igår:
Många lärare har svarat med goda konkreta råd om t ex uppgifter, struktur, relationsbygge och stöd i den egna organisationen. Även jag har försökt att förmedla något, och jag hoppas svaren fick situationen att kännas lite lättare att överblicka och ta sig an. Vi var många som kände igen oss, och kommentarerna lär bli fler. Det är numera ofta oroligt i många ettor på yrkesprogram efter en utveckling med sjunkande söktryck och många elever med låg motivation. Jag hoppas och tror emellertid att det har börjat vända uppåt nu.
Två aspekter slår mig i ljuset av mina egna erfarenheter och funderingar kring dem. För det första är det fantastiskt att med några knapptryckningar kunna meddela sig med tusentals erfarna kollegor, och snabbt få ta del av många goda råd. Det har hjälpt mig mycket, och jag tror även att jag själv har lyckats hjälpa andra ibland, inte minst genom att jag har berättat ganska öppet om mina vedermödor i denna blogg. Allt jag har lärt mig av det utvidgade kollegiet i sociala medier är numera så integrerat i min yrkeskunskap, att jag inte längre kan urskilja den lärare jag vore utan det stödet.
För det andra finns det en viktig perspektivskillnad att beakta. Som lärare ser vi ofta kaos, stök och negativa attityder, vilket kan ge oss en känsla av utsatthet och uppgivenhet. Eleverna å sin sida, även de som inte "stökar", upplever inte alltid situationen på samma sätt. De ser en sur lärare. De känner sig kanske inte sedda av läraren. De lider av att inte få arbetsro. De tycker uppgifterna är svåra att förstå. De är upptagna av sina roller i gruppen. De har tråkigt. De är trötta. Insikten om dessa olika perspektiv har hjälpt mig att se praktiskt på problem och sedan hitta lösningar, ett ständigt pågående arbete.
Detta aktualiserades för mig förra veckan, när jag i två elevenkäter i Svenska 2 läste att jag "favoriserar" tjejerna i gruppen. Samma vecka hade en flicka i min Svenska 3-grupp antytt att pojkarna fick mer uppmärksamhet, men det redde vi ut direkt i ett samtal. Jag funderade en vecka på hur jag skulle gå vidare med tvåorna, eftersom vi har en bra stämning (se bilden) i gruppen. Igår lade jag ut en trevare och hade ett bra samtal med två elever, vilket ledde till att vi förstod varandra bättre. "Du är hårdare mot oss killar. Det är inget personligt mot dig. Det bara känns så." Jag fick tänka till en del kring grupp/individ, budskap, lågaffektivt bemötande, att gå ut och andas, "slängar med sleven" med mera. Det var ett sånt där nyttigt samtal, som - hoppas jag - gjorde mig till en lite bättre lärare.
Hej! Jag jobbar mitt första år som lärare i svenska och skulle behöva lite råd. Jag jobbar 100% och har bara yrkesförberedande klasser där majoriteten av eleverna går byggprogram. Det är väldigt svårt att få igång eleverna och det är svårt att göra lektioner som intresserar dessa elever. Oftast är eleverna otroligt pratiga. De skolkar, kommer sent, smyger med mobiler, och är till och med riktigt otrevliga ibland. Jag har verkligen svårt själv just nu att hitta motivationen till att ens försöka göra intressanta lektioner... Finns det någon av er som har något tips till mig som ni tror kan fånga upp dessa elever? Någon rolig uppgift som fungerat för er i stökiga klasser?
Senast idag fick jag höra från en kollega hur några i min ena klass klagar på att svenskfröken alltid är sur. Jag tappar verkligen orken... Eleverna i denna klass hade dagen före detta samtal fått en utskällning av mig då de (på allvar) brottades på golvet, kallade varandra bög och hora samt att en elev satt och filmade mig med sin mobil via snapchat (jag kom på eleven och blev riktigt arg). Allt under lektionstid. Vad kan jag göra?
Förlåt för ett så långt meddelande, men skulle bli så tacksam för något bra tips. /Nyexad, skittrött, ledsen, utmattad lärare.
Många lärare har svarat med goda konkreta råd om t ex uppgifter, struktur, relationsbygge och stöd i den egna organisationen. Även jag har försökt att förmedla något, och jag hoppas svaren fick situationen att kännas lite lättare att överblicka och ta sig an. Vi var många som kände igen oss, och kommentarerna lär bli fler. Det är numera ofta oroligt i många ettor på yrkesprogram efter en utveckling med sjunkande söktryck och många elever med låg motivation. Jag hoppas och tror emellertid att det har börjat vända uppåt nu.
Två aspekter slår mig i ljuset av mina egna erfarenheter och funderingar kring dem. För det första är det fantastiskt att med några knapptryckningar kunna meddela sig med tusentals erfarna kollegor, och snabbt få ta del av många goda råd. Det har hjälpt mig mycket, och jag tror även att jag själv har lyckats hjälpa andra ibland, inte minst genom att jag har berättat ganska öppet om mina vedermödor i denna blogg. Allt jag har lärt mig av det utvidgade kollegiet i sociala medier är numera så integrerat i min yrkeskunskap, att jag inte längre kan urskilja den lärare jag vore utan det stödet.
För det andra finns det en viktig perspektivskillnad att beakta. Som lärare ser vi ofta kaos, stök och negativa attityder, vilket kan ge oss en känsla av utsatthet och uppgivenhet. Eleverna å sin sida, även de som inte "stökar", upplever inte alltid situationen på samma sätt. De ser en sur lärare. De känner sig kanske inte sedda av läraren. De lider av att inte få arbetsro. De tycker uppgifterna är svåra att förstå. De är upptagna av sina roller i gruppen. De har tråkigt. De är trötta. Insikten om dessa olika perspektiv har hjälpt mig att se praktiskt på problem och sedan hitta lösningar, ett ständigt pågående arbete.
Detta aktualiserades för mig förra veckan, när jag i två elevenkäter i Svenska 2 läste att jag "favoriserar" tjejerna i gruppen. Samma vecka hade en flicka i min Svenska 3-grupp antytt att pojkarna fick mer uppmärksamhet, men det redde vi ut direkt i ett samtal. Jag funderade en vecka på hur jag skulle gå vidare med tvåorna, eftersom vi har en bra stämning (se bilden) i gruppen. Igår lade jag ut en trevare och hade ett bra samtal med två elever, vilket ledde till att vi förstod varandra bättre. "Du är hårdare mot oss killar. Det är inget personligt mot dig. Det bara känns så." Jag fick tänka till en del kring grupp/individ, budskap, lågaffektivt bemötande, att gå ut och andas, "slängar med sleven" med mera. Det var ett sånt där nyttigt samtal, som - hoppas jag - gjorde mig till en lite bättre lärare.
Jag är absolut hårdare mot killarna bara därför att de låter o ställer till med mer. Du skyller bara på oss inte på tjejerna säger killarna. Jag säger till dem som jag behöver inte vilka killarna tycker jag ska säga till. Jag ställde till mycket mer skit än min syster. Skulle hon fått lika mycket skit som jag fick i skolan skulle det vara katastrof. Fakta är fakta o upplevelse är upplevelse. Säg dom sanningen bara
SvaraRaderaBland annat sådant handlade vårt samtal om, och jag upplever att vi förstod varandra, men det handlade inte om något allvarligt stök hos mig i denna grupp av lite äldre elever.
SvaraRadera