Vulkanupplevelser. Att välja mellan motivation och validitet

För två år sedan deltog jag i Skolverkets webbkurs Bedömning och betyg. I en film berättar Anna Karlefjärd om hur hon som geografilärare undervisade om de processer som ger upphov till vulkaner. Hon brukade avsluta arbetsområdet med att låta eleverna bygga stora vulkaner i papier maché och få dem att spruta med hjälp av bakpulver och karamellfärg, ända tills hon kom på att dessa vulkaner inte visade om eleverna hade förstått hur riktiga vulkaner fungerar. Hon hade planerat rolig undervisning: "Vad ska jag göra?" istället för valid undervisning: "Vad behöver eleverna lära sig och vad ska jag bedöma?" Hennes slutsats blev inte att avstå från papier maché-vulkanerna, utan att komplettera dem med relevanta frågeställningar. Resonemanget i filmen och kursen leder sedan vidare till begreppet baklängesplanering, vilket innebär att planera undervisningen med siktet inställt på vad den skall leda till, alltså syftet, så att bedömningen av elevernas arbete verkligen överensstämmer med kunskapskraven, så kallad alignment, dvs överensstämmelse mellan mål, syfte, planering, undervisning och bedömning.

Under den senaste tiden har jag brottats med en liknande självrannsakan. Jag har i Svenska 2 nyligen planerat och genomfört ett nytt litterärt arbetsområde som jag kände mig osäker på, såväl hur det skulle tas emot av eleverna, som hur väl det skulle ge dem möjlighet att erövra och visa relevanta kunskaper. Min tidigare modell med översiktliga studier av sex epoker, följda av ett prov, var inte bra. Eleverna hade svårt att sovra,  och tyckte att området skulle delas upp. Det något otympliga namnet på mitt nya arbetsområde är"Antik, medeltid, renässans och kärlek". Jag ville gå igenom även de tidigaste litterära epokerna, om än ganska översiktligt, och samtidigt koppla dem till en allmän introduktion i litterära begrepp. Vi har utgått från Svenska impulser 2. Eleverna har fått läxförhör på avsnitt om litteraturens ursprung och antiken, skrivit en helvetesskildring inspirerad av Dante och besvarat textfrågor om utdrag av Cervantes och Shakespeare. Vi tittade också på en filmatisering av Romeo och Julia i ett nutida Verona med Leonardo Di Caprio i rollen som Romeo.

Parallellt med epokarbetet har vi läst Vägen av Cormac McCarthy. Jag valde alltså inte att placera romanen i ett dystopitema, utan presenterade den som en tidlös och annorlunda roman med ett starkt kärlekstema. Under läsningen har eleverna fått skrivuppgifter - läsloggar - om olika litterära begrepp, t ex karaktärer och tema. Vi har också haft gruppdiskussioner/boksamtal inför skrivandet. Syftet med det var dubbelt: dels samlades de elever, vilka slarvat med sin läsning, upp på ett smidigt sätt, dels gav deltagarna varandra nya infallsvinklar inför skrivandet. Tanken var att jag även i år skulle försöka få igång ett kollaborativt lärande genom att dela in eleverna i läsgrupper, och för detta ändamål skapade jag team i Vklass. Det visade sig kosta mer än det smakade. Interagerandet i grupperna var svårt att få igång, och svårt att synkronisera. Att göra flera olika saker samtidigt i olika forum blev för splittrat för eleverna. Att överblicka texterna i en lärplattform som kräver inloggning med e-legitimation flera gånger per dag blev inte smidigt för mig. Jag kom på att jag ville samla varje elevs läsloggar i ett dokument också, och det genererade ännu mer jobb. Nästa gång kommer jag att låta eleverna fylla på med sina läsloggar i ett delat dokument istället. Trots detta trassel vill jag beteckna arbetet med boken som lyckat. Precis som i tidigare grupper, utvecklades McCarthys roman i elevernas arbete från tråkig, enformig och dyster till intressant, spännande och viktig. Den är roligare att arbeta med än att läsa.

För att knyta ihop denna ganska lösa påse, fick eleverna gruppvis göra en muntlig jämförelse av tema, motiv och budskap i Vägen, Romeo och Julia samt i två textutdrag från läroboken, samtliga med ett mer eller mindre tydligt kärlekstema. Det var här jag började tvivla. Var det verkligen någon mening med en sådan gruppuppgift? Vad skulle den ge? Hur skulle jag kunna urskilja individuella kunskaper i en grupp? Jag bestämde mig ändå för att sjösätta uppgiften utan större förväntningar än att eleverna skulle få lite motivationshöjande variation som skapade en positiv inställning inför kommande litteraturuppgifter. Ingen direkt examination alltså, utan snarare en övning.

Mina farhågor om "vulkanupplevelse" kom på skam. De flesta grupper genomförde en bra samordning av goda individuella prestationer, där jag lätt kunde bedöma muntlig mottagaranpassning och disposition. Den litterära "analysen" blev inte så djup eller bred på alla håll, men det intressanta var att alla elever intog en seriös analytisk hållning till materialet och utforskade teman, likheter och olikheter. Den introduktionen kommer att ge eleverna god draghjälp när vi nästa termin ska arbeta med upplysningen, romantiken och Dr Jekyll och Mr Hyde.

På måndag börjar jag med språkhistoria i Svenska 3. Jag känner mig rätt trygg i att låta eleverna träna på futharken genom att spela Runjakten en liten stund innan de tyder inskrifter och slutligen skriver sin egen runsten.