Jag har påbörjat min svenskundervisning i fem grupper: en tvåa, en trea och tre ettor. Jag var orolig för hur jag skulle klara av den nya högre nivån. Det är jag inte längre. Jag var också orolig för att inte möta eleverna på rätt nivå, och den oron var befogad. Jag förberedde mig med en stor mängd alternativa och snygga upplägg på ganska avancerad och abstrakt nivå, med mallar, modeller och scheman.
I ettan arbetar vi med argumenterande text.
- Hur går det med frågorna?
- Jag har inte läst klart än.
- Varför gör du annat på datorn?
- Jag förstår inte.
Jag mötte dem inte alls, och nu har jag börjat att överbrygga glappet
med hjälp av gammaldags hederligt lärarhantverk: noggranna och enkla
instruktioner i små steg. Jag och ibland någon elev läser högt och pratar om texten. Vi läser om, förklarar, tolkar och diskuterar. Vi går igenom alla frågor gemensamt i stället för på egen hand. Jag visar hur man gör på tavlan. Jag skriver om alla mina frågor och mallar. Plötsligt är det glasklart vad jag ska göra, för jag vet ju. Jag har det ju i händerna sen förr.
Gör om. Gör rätt. Möt eleven. Fortsättning följer.
torsdag 4 september 2014
söndag 10 augusti 2014
Big Five och Blooms taxonomi
I en debattartikel idag i Dagens Nyheter skriver en grupp läkare och psykologer i Dagens Nyheter om sin oro
för att en stor grupp elever riskerar att slås ut, eftersom de saknar
förutsättningar att klara de nya kunskapskraven. Allt sedan vi lärare började studera de nya kursplanerna, har vi diskuterat hur vi ska förhålla oss till dem, och vad vi gör med de elever som inte klarar att uppvisa de förmågor som krävs för ett E.
Bland dagens lärare är begreppet "Big Five" populärt, men jag förhåller mig försiktigt skeptisk till dessa förmågor, eftersom jag menar att tankesättet inte överensstämmer med min erfarenhet av hur elever lär sig. Dagens läroplaner skiljer sig från de tidigare i det att själva förmågorna som bedöms är de samma oavsett betygssteg. Varje elev ska besitta varje förmåga för att uppnå betyget E. Mellan kunskaperna på E-nivå och A-nivå tänker man sig gradskillnader, men inte artskillnader.
När jag studerade pedagogik i Uppsala på 90-talet fick vi ta del av Blooms taxonomi. Den beskriver i modellform en teori för hur vår kunskapsprogression går till, och jag tycker mig ha sett att de tidigare läroplanerna präglades av det tänkandet. Fritt ur minnet (OBS!) plockar jag fram följande:
Exempel: Jag kan namnet på de tio vanligaste träden i svenska skogar.
Exempel: Jag förstår hur fotosyntesen går till.
Exempel: Jag kan böja ett nytt verb på spanska. Jag kan laga mat efter recept.
Enligt debattörerna i Dagens Nyheter hänger de kognitiva förmågorna samman med mognad och medfödda förutsättningar. Somliga elever behöver fler år för att utveckla de exekutiva förmågorna, men våra nya kunskapskrav utgår från att ALLA elever ska klara av att självständigt ta ansvar för sitt lärande. Debattörerna efterlyser en utvärdering av de nya kraven och frågar sig om vi verkligen är beredda att offra de elever som vill men inte kan klara kraven.
Bland dagens lärare är begreppet "Big Five" populärt, men jag förhåller mig försiktigt skeptisk till dessa förmågor, eftersom jag menar att tankesättet inte överensstämmer med min erfarenhet av hur elever lär sig. Dagens läroplaner skiljer sig från de tidigare i det att själva förmågorna som bedöms är de samma oavsett betygssteg. Varje elev ska besitta varje förmåga för att uppnå betyget E. Mellan kunskaperna på E-nivå och A-nivå tänker man sig gradskillnader, men inte artskillnader.
När jag studerade pedagogik i Uppsala på 90-talet fick vi ta del av Blooms taxonomi. Den beskriver i modellform en teori för hur vår kunskapsprogression går till, och jag tycker mig ha sett att de tidigare läroplanerna präglades av det tänkandet. Fritt ur minnet (OBS!) plockar jag fram följande:
Kunskap
Jag kan några fakta. Jag har kännedom. Jag känner till.Exempel: Jag kan namnet på de tio vanligaste träden i svenska skogar.
Förståelse
Jag fattar lite om hur saker hänger ihop. Jag förstår fenomen.Exempel: Jag förstår hur fotosyntesen går till.
Tillämpning
Jag kan använda min kunskap aktivt i ett nytt sammanhang.Exempel: Jag kan böja ett nytt verb på spanska. Jag kan laga mat efter recept.
Analys
Jag kan detaljgranska t ex en text och på så sätt öka min förståelse av hur det är beskaffat i förhållande till andra texter. Jag förstår komplexa system. Jag kan förstå och agera utifrån ex vis en situation i klassrummet.Syntes
Jag kan tolka mönster. Jag kan sätta ihop delar till en fungerande helhet. Jag kan jämföra och beskriva sammanhang. Jag kan se och förklara paralleller där de finns mellan olika sammanhang.Värdering
Den högsta nivån. Jag kan använda all tillgänglig information för att självständigt göra egna bedömningar, t ex av källors tillförlitlighet eller av kvaliteteten i mitt och andras arbete.Enligt debattörerna i Dagens Nyheter hänger de kognitiva förmågorna samman med mognad och medfödda förutsättningar. Somliga elever behöver fler år för att utveckla de exekutiva förmågorna, men våra nya kunskapskrav utgår från att ALLA elever ska klara av att självständigt ta ansvar för sitt lärande. Debattörerna efterlyser en utvärdering av de nya kraven och frågar sig om vi verkligen är beredda att offra de elever som vill men inte kan klara kraven.
lördag 9 augusti 2014
Överblick av gymnasiesvenskan
Utan att ha hunnit samråda med mina nya kollegor eller träffa mina nya elever har jag bett om och fått fin hjälp i det utvidgade kollegiet till övergripande kunskaper om kursinnehållet i gymnasiesvenskan. Stort tack framför allt till Maria Edgren och Ann-Christine Norman, som båda har tagit sig tid att skriva ner utförliga råd utifrån sina egna erfarenheter. Många andra har också bidragit - ingen nämnd och ingen glömd! - till att jag nu står (eller sitter enligt Rökstenen tolkad av Rolf Ekelund?) så väl rustad jag nu kan inför mitt nya jobb. Säkert har fler än jag glädje av råden, så här är en sammanfattning:
Allmänt
- Känn av stämningen, bygg relationer och se till att få med dig eleverna innan du ställer höga krav.
- Se upp med jargongen, som kan vara tung för vissa elever
- Högläsning är mycket bra även i gymnasieundervisningen.
- Ta med dig den täta dialogen från högstadiet.
- Färga in och integrera yrkesämnena.
- Arbeta medvetet med funktionell yrkessvenska.
- Lägg inte ett centralt moment sist i kursen, utan se till att det finns tid till omprov/komplettering.
- Ämnesövergripande arbete sista veckorna där andra lärare drar huvudlasset underlättar för den som rättar NP.
Svenska1
- Veva igång eleverna tidigt! Poängtera skillnaden mellan kursbetyg och ämnesbetyg samt att allt på lektionerna är en träning inför det som ska komma.
- Klargör att nationella provet är svårt!
- Börja gärna med lära känna-övningar och därefter intervjuer, så att eleverna får lära känna varandra.
- Arbeta med retorik och argumentation i smågrupper och avdramatisera ämnena, eftersom många är talängsliga.
- Försök få med referatteknik i år 1.
Svenska2
- Grammatiken är inte så lätt att pröva fler gånger, så lägg den inte sist.
- Lägg mest tid på litteratur och skriftlig framställning, som eleverna ofta har svårast för.
- Arbeta mycket med skillnader mellan formellt och informellt språk.
- Konkretisera litteraturhistorien genom vad texterna ger oss idag.
- Jobba gärna tematiskt i stället för epokvis.
- Lässvaga elever behöver böcker, inte häften.
- Koppla ihop texter och samhälle.
- Använd Hej Litteraturen på UR.
- Se till att examinera nordiska språk på olika betygsnivåer.
Svenska3
- Avancerad och komplex kurs, som kräver noggrann planering.
- Vinn tid genom att examinera flera kunskapskrav i ett större moment.
- Börja tidigt med vetenskapligt skrivande, och låt eleverna träna inför PM-uppgiften på NP.
- Lista formella och informella uttryck.
- Visa exempel på källhantering.
- Lägg tid på sakprosaläsning.
- Utgå från centrala innehållet när du utvärderar.
- Tänk på att NP i Sv3 inte är obligatoriskt på yrkesprogram.
- Bra författare att arbeta med är Hjalmar Bergman, August Strindberg och Selma Lagerlöf.
- Språkhistorien är liksom grammatiken inte så lätt att pröva fler gånger, så lägg den inte sist.
- Poängtera att NP är svårt!
torsdag 24 juli 2014
Fem böcker som täcker det mesta
Ofta måste jag leta, fråga och hitta fel ett tag innan jag hittar precis rätt fackbok, men ibland ramlar tipsen plötsligt över mig, som idag på Facebook, vilket naturligtvis inte är någon tillfällighet. Det är ju i det utvidgade kollegiet på nätet som tipsen finns.
1. Under året som gick studerade vi i Stadsgårdsskolan Christian Lundahls Bedömning för lärande i Stadsgårdsskolan i samband med vårt skuggningsprojekt, där vi utgick från en formativ strategi. Ju mer jag läste Lundahl, desto mer nyfiken blev jag på Dylan William, som han refererar till. Jag läste hans Mathematics in the black box, som man inte alls måste vara mattelärare för att uppskatta, och blev förtjust. När jag fick tips om Williams bok Att följa lärande, köpte jag den och blev återigen förtjust. Den innehåller konkreta verktyg och exempel, och jag tycker den är lättare att koppla till min praktiska verksamhet än Bedömning för lärande. Det ska i ärlighetens namn sägas att Lundahls bok kan ha förberett läsningen av William. Lättläst och relevant är den i alla fall. Det som inte står i nämnda böcker finns på sidan Bedömning för lärande, där också Christian Lundahl förklarar de fem formativa strategierna i korta filmer. Mycket har jag redan testat, men jag vill utöka och systematisera mitt formativa arbetssätt, så den boken blir ett nödvändigt arbetsredskap i höst.
2. I vintras tipsade Hanna Stehagen om sin nya bok Språk i alla ämnen om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Den sätter in mina kunskaper om lässtrategier och formativa arbetssätt i ett större sammanhang, återigen i ett välstrukturerat och konkret format, en lättläst och överskådlig handbok över olika arbetssätt som underlättar för alla elever att nå målen. Här finns t ex genrepedagogik, isop-protokoll och reciprok läsförståelseundervisning. Boken är dessutom späckad med utvärderade (!) exempel från egen undervisning i olika stadier. Hannas modell för hur alla modeller och arbetssätt hänger samman har gett mig och många andra en aha-upplevelse. När Skolverket publicerade sitt material om språkutvecklande arbetssätt på sin hemsida, bestämde vi i Stadsgårdsskolan (som jag nu har lämnat) att nästa års kompetensutveckling ska ägnas åt detta. För att introducera arbetsområdet för mina arbetskamrater gjorde jag denna lilla presentation.
3. Som blivande gymnasielärare i svenska fick jag en fantastiskt passande present av två andra skrivande kollegor, när det nya läromedlet Svenska 1 Helt Enkelt av Lena Winqvist och Annika Nilsson damp ned i brevlådan. Förlagets idé är att varje gymnasieelev ska ha en egen bok, varför man förlägger heltäckande läromedel med texter och övningar att sovra bland till ett rimligt pris. Svenska 1 Helt Enkelt är verkligen heltäckande, och i sommar har jag gått igenom den noga för att överblicka kursinnehållet, särskilt retorik- och analysbegreppen och göra en grovplanering. Förutom att boken naturligtvis är välskriven och välstrukturerad, har den en läcker formgivning med många snygga illustrationer. Min favorit i innehållet - strukturnörd som jag är - är Verktygslådan med alla sina mallar och listor för till exempel hur man lägger upp sitt argumenterande tal eller hur man analyserar en novell.
5. När jag fått iväg min beställning av senast nämnda bok, ramlade jag slutligen över det senaste tipset, och det är något som jag har saknat mycket länge. Ulrika Otterdahl i Facebookgruppen Digitala verktyg i svenskundervisning jublade över Patricia Diaz bok Webben i undervisningen. Äntligen en bra genomgång av digitala verktyg och sociala medier för oss som inte hittar och tillämpar lika fort och smidigt som alla andra. Ända sedan jag började experimentera med Facebookgrupper och Google Drive i undervisningen för några år sedan, har jag efterfrågat en sådan handbok, så den var jag naturligtvis också tvungen att beställa.
Var det något av dessa boktips som inte kom via Facebook? Nej, just det. Hoppas nu bara att jag hinner få och studera de sista två innan alla hjulen snurrar igång.
1. Under året som gick studerade vi i Stadsgårdsskolan Christian Lundahls Bedömning för lärande i Stadsgårdsskolan i samband med vårt skuggningsprojekt, där vi utgick från en formativ strategi. Ju mer jag läste Lundahl, desto mer nyfiken blev jag på Dylan William, som han refererar till. Jag läste hans Mathematics in the black box, som man inte alls måste vara mattelärare för att uppskatta, och blev förtjust. När jag fick tips om Williams bok Att följa lärande, köpte jag den och blev återigen förtjust. Den innehåller konkreta verktyg och exempel, och jag tycker den är lättare att koppla till min praktiska verksamhet än Bedömning för lärande. Det ska i ärlighetens namn sägas att Lundahls bok kan ha förberett läsningen av William. Lättläst och relevant är den i alla fall. Det som inte står i nämnda böcker finns på sidan Bedömning för lärande, där också Christian Lundahl förklarar de fem formativa strategierna i korta filmer. Mycket har jag redan testat, men jag vill utöka och systematisera mitt formativa arbetssätt, så den boken blir ett nödvändigt arbetsredskap i höst.
2. I vintras tipsade Hanna Stehagen om sin nya bok Språk i alla ämnen om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Den sätter in mina kunskaper om lässtrategier och formativa arbetssätt i ett större sammanhang, återigen i ett välstrukturerat och konkret format, en lättläst och överskådlig handbok över olika arbetssätt som underlättar för alla elever att nå målen. Här finns t ex genrepedagogik, isop-protokoll och reciprok läsförståelseundervisning. Boken är dessutom späckad med utvärderade (!) exempel från egen undervisning i olika stadier. Hannas modell för hur alla modeller och arbetssätt hänger samman har gett mig och många andra en aha-upplevelse. När Skolverket publicerade sitt material om språkutvecklande arbetssätt på sin hemsida, bestämde vi i Stadsgårdsskolan (som jag nu har lämnat) att nästa års kompetensutveckling ska ägnas åt detta. För att introducera arbetsområdet för mina arbetskamrater gjorde jag denna lilla presentation.
3. Som blivande gymnasielärare i svenska fick jag en fantastiskt passande present av två andra skrivande kollegor, när det nya läromedlet Svenska 1 Helt Enkelt av Lena Winqvist och Annika Nilsson damp ned i brevlådan. Förlagets idé är att varje gymnasieelev ska ha en egen bok, varför man förlägger heltäckande läromedel med texter och övningar att sovra bland till ett rimligt pris. Svenska 1 Helt Enkelt är verkligen heltäckande, och i sommar har jag gått igenom den noga för att överblicka kursinnehållet, särskilt retorik- och analysbegreppen och göra en grovplanering. Förutom att boken naturligtvis är välskriven och välstrukturerad, har den en läcker formgivning med många snygga illustrationer. Min favorit i innehållet - strukturnörd som jag är - är Verktygslådan med alla sina mallar och listor för till exempel hur man lägger upp sitt argumenterande tal eller hur man analyserar en novell.
5. När jag fått iväg min beställning av senast nämnda bok, ramlade jag slutligen över det senaste tipset, och det är något som jag har saknat mycket länge. Ulrika Otterdahl i Facebookgruppen Digitala verktyg i svenskundervisning jublade över Patricia Diaz bok Webben i undervisningen. Äntligen en bra genomgång av digitala verktyg och sociala medier för oss som inte hittar och tillämpar lika fort och smidigt som alla andra. Ända sedan jag började experimentera med Facebookgrupper och Google Drive i undervisningen för några år sedan, har jag efterfrågat en sådan handbok, så den var jag naturligtvis också tvungen att beställa.
Var det något av dessa boktips som inte kom via Facebook? Nej, just det. Hoppas nu bara att jag hinner få och studera de sista två innan alla hjulen snurrar igång.
söndag 15 juni 2014
Bedömningstankar
Det surrar mycket kring bedömning och har ju så gjort ett tag. Jag ser två viktiga orsaker till detta. För det första har vi sedan vi påbörjade implementeringen av ny läroplan i både fortbildning och vardagliga diskussioner fokuserat mycket på hur vi bedömer enligt de nya kunskapskraven. Jag tycker fortfarande att värdeomdömena i kunskapskraven är svåra att tolka, trots att vi till vår hjälp har hunnit med några nationella prov som åskådliggör de nya kraven och att vi också har viss hjälp i Skolverkets kommentarmaterial.
För det andra verkar Hatties budskap om återkoppling och formativ bedömning nu ha slagit rot i alla landets skolor. Lite typiskt svenskt är det. Vi pratar om en sak i taget. När jag läser John Hatties bok Synligt lärande för lärare, som har didaktisk inriktning och utgår från hans metastudie, är framåtsyftande återkoppling från lärare till elev en faktor med stark effekt på lärandet, men det finns många fler, t ex höga förväntningar och en stark förtroendefull relation mellan lärare och elev.
Vad gäller formativ bedömning har jag efter att ha tagit del av några diskussioner i olika facebookgrupper börjat fundera över begreppen formativ och summativ bedömning, som ibland framställs som motställda eller uttryck för olika synsätt på lärande. Jag tror att det finns en otydlighet som riskerar att leda till att den summativa bedömningen hamnar i skamvrån, något som vi inte kan tillåta.
Jag tänker så här: Bedömning är en intellektuell process i mitt lärarhuvud, när jag jämför elevens prestationer med läroplanens kunskapskrav. Den kallas summativ, och jag dokumenterar den löpande i varje elevs matris. Den så kallade formativa bedömningen består av muntliga och skriftliga framåtsyftande kommentarer. Ibland sammanfaller aktiviteterna när jag förklarar på vilken nivå eleven har presterat och vad hen behöver tänka på för att utvecklas längre. Bedömningen är alltid summativ, men återkopplingen bör vara formativ. Vi har ju fått lära oss att inte ge ett kvantitativt betygsliknande omdöme kopplat till en enskild elevprestation, eftersom elever tenderar att fokusera enbart på denna betygsbokstav, och därmed glömmer eventuella framåtsyftande formativa kommentarer som meddelas samtidigt.
Det kan bli lite förvirrande att vi kallar framåtsyftande återkoppling för bedömning, när det egentligen handlar om information som utgår från bedömning. Jag föredrar numera att säga "arbeta formativt".
För det andra verkar Hatties budskap om återkoppling och formativ bedömning nu ha slagit rot i alla landets skolor. Lite typiskt svenskt är det. Vi pratar om en sak i taget. När jag läser John Hatties bok Synligt lärande för lärare, som har didaktisk inriktning och utgår från hans metastudie, är framåtsyftande återkoppling från lärare till elev en faktor med stark effekt på lärandet, men det finns många fler, t ex höga förväntningar och en stark förtroendefull relation mellan lärare och elev.
Vad gäller formativ bedömning har jag efter att ha tagit del av några diskussioner i olika facebookgrupper börjat fundera över begreppen formativ och summativ bedömning, som ibland framställs som motställda eller uttryck för olika synsätt på lärande. Jag tror att det finns en otydlighet som riskerar att leda till att den summativa bedömningen hamnar i skamvrån, något som vi inte kan tillåta.
Jag tänker så här: Bedömning är en intellektuell process i mitt lärarhuvud, när jag jämför elevens prestationer med läroplanens kunskapskrav. Den kallas summativ, och jag dokumenterar den löpande i varje elevs matris. Den så kallade formativa bedömningen består av muntliga och skriftliga framåtsyftande kommentarer. Ibland sammanfaller aktiviteterna när jag förklarar på vilken nivå eleven har presterat och vad hen behöver tänka på för att utvecklas längre. Bedömningen är alltid summativ, men återkopplingen bör vara formativ. Vi har ju fått lära oss att inte ge ett kvantitativt betygsliknande omdöme kopplat till en enskild elevprestation, eftersom elever tenderar att fokusera enbart på denna betygsbokstav, och därmed glömmer eventuella framåtsyftande formativa kommentarer som meddelas samtidigt.
Det kan bli lite förvirrande att vi kallar framåtsyftande återkoppling för bedömning, när det egentligen handlar om information som utgår från bedömning. Jag föredrar numera att säga "arbeta formativt".
torsdag 12 juni 2014
Ibland blir man heligt förbannad
och ärligt talat borde jag ha skrivit detta blogginlägg redan för en vecka sedan. Per Kornhall, disputerad lärare, skoldebattör och
utbildningsstrateg i Upplands-Väsby, har fått sparken, skriver Helena von Schantz i sitt utmärkta blogginlägg, där hon också berättar om sin egna skrämmande erfarenheter av liknande maktmissbruk.
Saklig grund för Kornhalls avsked saknas. Han har blivit avskedad därför att han har kritiserat sin arbetsgivare, som är fräck nog att utmana arbetsrätten på detta sätt. Här kommenterar Kornhall själv kort sin situation.
Läs om detta rättsövergrepp, och när du har läst tillräckligt för att du också ska bli heligt förbannad, skriv på denna namninsamling!
Saklig grund för Kornhalls avsked saknas. Han har blivit avskedad därför att han har kritiserat sin arbetsgivare, som är fräck nog att utmana arbetsrätten på detta sätt. Här kommenterar Kornhall själv kort sin situation.
Läs om detta rättsövergrepp, och när du har läst tillräckligt för att du också ska bli heligt förbannad, skriv på denna namninsamling!
fredag 6 juni 2014
Mental uppladdning med hjälp av matriser
Nu är jag så informerad jag kan bli om min nya tjänst: två byggettor, en industrietta, en tvåa och en trea. Dessutom ett par timmars individuellt lässtöd på introduktionsprogrammet, där mina nyvunna kunskaper om läsförståelseundervisning kommer väl till pass.
Jag har träffat min rektor, ett par svenskkollegor och fått tillgång till material, så nu är det dags att börja fundera på hur jag vill påbörja mina svenskkurser. Först och främst har jag skrivit mig in i kunskapskraven genom att utforma elevprotokoll för Svenska1, Svenska2 och Svenska3. Det blev mitt dagsverke under denna nationaldag!
Med skriva mig in menar jag att jag lär mig kraven ordentligt, när jag delar upp dem och skriver dem i matrisen. När jag väl är bekant med dem, går det lättare att utgå från dem när jag skriver planeringar för nya arbetsområden. Det lärde jag mig vid implementeringen av den nya läroplanen. Jag skapade och reviderade massor av matriser redan utifrån remissförslaget, och därför lärde jag mig kunskapskraven långt tidigare än många andra.
Elevprotokoll har jag haft tidigare också för mina elever i svenska och spanska. Detta är ett formulär för dokumentation av elevens kunskapsutveckling som de flesta lärare använder i någon form. Det är helt enkelt ett papper med en betygsmatris där jag med blyerts ringar in, kommenterar, suddar och ändrar i takt med att eleven uppnår olika kunskapskrav. På så sätt är jag alltid uppdaterad om elevens nivå och vad som behöver förbättras. Det är också ett bra underlag för samtal med eleven. Det blir ännu viktigare att vara noggrann i fortsättningen, eftersom gymnasieeleverna ska få sitt slutbetyg från kursen redan efter ett år. Det känns därför skönt att vara lite van vid verktyget.
Naturligtvis finns det risker med att dokumentera allt på samma ställe, så jag måste anteckna på fler ställen och även samla elevarbeten, men det är väl värt besväret. När det väl är dags att sätta betyg, går det ganska fort och smidigt, eftersom jag är väl förberedd.
På Facebook har jag sett ett inlägg, där en lärare frågade efter andra och nyare digitala sätt att dokumentera varje elevs kunskapsutveckling. Vad jag minns kom inget svar om något bra och säkert sätt att göra samma sak på datorn, så än så länge får jag väl fortsätta med mina papper.
Nästa steg blir att skissa på upplägg till de första veckornas arbete. Jag har fått fina tips i fb-gruppen Svensklärarna. I ettan blir det - som jag tänker nu - intervjureportage för att lära känna varandra och få en snabbuppfattning om skriftlig förmåga. Sedan fortsätter vi försiktigt med lite retorik i smågrupper. Även tvåor och treor ska få arbeta tidigt med retorik och argumentation. Det gäller att ta vara på valåret.Tack för alla tips och råd!
Jag har träffat min rektor, ett par svenskkollegor och fått tillgång till material, så nu är det dags att börja fundera på hur jag vill påbörja mina svenskkurser. Först och främst har jag skrivit mig in i kunskapskraven genom att utforma elevprotokoll för Svenska1, Svenska2 och Svenska3. Det blev mitt dagsverke under denna nationaldag!
Med skriva mig in menar jag att jag lär mig kraven ordentligt, när jag delar upp dem och skriver dem i matrisen. När jag väl är bekant med dem, går det lättare att utgå från dem när jag skriver planeringar för nya arbetsområden. Det lärde jag mig vid implementeringen av den nya läroplanen. Jag skapade och reviderade massor av matriser redan utifrån remissförslaget, och därför lärde jag mig kunskapskraven långt tidigare än många andra.
Elevprotokoll har jag haft tidigare också för mina elever i svenska och spanska. Detta är ett formulär för dokumentation av elevens kunskapsutveckling som de flesta lärare använder i någon form. Det är helt enkelt ett papper med en betygsmatris där jag med blyerts ringar in, kommenterar, suddar och ändrar i takt med att eleven uppnår olika kunskapskrav. På så sätt är jag alltid uppdaterad om elevens nivå och vad som behöver förbättras. Det är också ett bra underlag för samtal med eleven. Det blir ännu viktigare att vara noggrann i fortsättningen, eftersom gymnasieeleverna ska få sitt slutbetyg från kursen redan efter ett år. Det känns därför skönt att vara lite van vid verktyget.
Naturligtvis finns det risker med att dokumentera allt på samma ställe, så jag måste anteckna på fler ställen och även samla elevarbeten, men det är väl värt besväret. När det väl är dags att sätta betyg, går det ganska fort och smidigt, eftersom jag är väl förberedd.
På Facebook har jag sett ett inlägg, där en lärare frågade efter andra och nyare digitala sätt att dokumentera varje elevs kunskapsutveckling. Vad jag minns kom inget svar om något bra och säkert sätt att göra samma sak på datorn, så än så länge får jag väl fortsätta med mina papper.
Nästa steg blir att skissa på upplägg till de första veckornas arbete. Jag har fått fina tips i fb-gruppen Svensklärarna. I ettan blir det - som jag tänker nu - intervjureportage för att lära känna varandra och få en snabbuppfattning om skriftlig förmåga. Sedan fortsätter vi försiktigt med lite retorik i smågrupper. Även tvåor och treor ska få arbeta tidigt med retorik och argumentation. Det gäller att ta vara på valåret.Tack för alla tips och råd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)