PM-uppgift om de, dem och dom

Uppdaterad 2024 med några nya artiklar. Denna debatt är inte död!

Svenska 3: Skriv ett pm om språk i förändring

Språk förändras ständigt. Talspråket förändras oftast snabbare än skriftspråket, och när skillnaden blir stor uppstår det en spänning. Ett tecken på denna spänning är att allt fler skriver ”fel”, dvs de skriver som de talar. Ibland sker en reform för att anpassa reglerna efter hur språket används. Ett exempel på en stor sådan reform var 1945, då nyhetsbyrån TT upphörde med plurala verbformer, t ex vi äro eller ni skola. Detta fick ett snabbt genomslag i samhället. Nu diskuteras om det är dags att överge skriftspråksformerna de och dem, för att i stället skriva talspråksformen dom eller de. Läs och välj bland artiklar i ämnet.

Uppgift

Skriv ett utredande pm utifrån minst tre av källorna förutom läroboken. Din text ska innehålla en inledande frågeställning, en utredning och en avslutning, där du drar slutsatser av din utredning. Lämplig omfattning är 600-800 ord.

Presentera din frågeställning. Beskriv utifrån dina olika källor vilka skäl som finns att överge skriftspråksformerna de och dem och vilka former de ska ersättas med samt vilka skäl som finns att behålla dem. Diskutera dina resultat och dra slutsatser om språklig förändring utifrån ditt källmaterial.

Källor

Åsa Söderström: Språket förändras ständigt och bruket vinner över normen (Mitt lärarliv, 2016-10-23) http://asasoderstrom.blogspot.se/2016/10/spraket-forandras-standigt-och-bruket.html 

Patrik Hadenius: Språkkrönika: "De" och "dem" är snart dömda. (Dagens Nyheter, 2016-10-28) http://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-de-och-dem-ar-snart-domda/

Peter Alestig: Docent: "Dumheter, klart att man kan lära sig de och dem" (Svenska Dagbladet, 2016-10-22) http://www.svd.se/docent-dumheter-klart-man-kan-lara-sig-de-och-dem

 

Henrik Birkebo: För tusan, kan vi inte börja skriva ”dom” nu? (Expressen 2022-03-29) https://www.expressen.se/kultur/for-tusan-kan-vi-inte--borja-skriva-dom-nu/

Olle Josephson och Lena Lind Palicki: Vi dom-förespråkare står på stadig grund. Svenska Dagbladet, 2023-03-24) https://www.svd.se/a/JQLBp8/vi-dom-foresprakare-star-pa-stadig-grund-skriver-josephson-och-lind-palicki

 

Evie Coussé, Yvonne Adesam och Aleksandrs Berdicevskis: Inget stöd i forskningen för att de/dem slås ut. (Svenska Dagbladet 2023-03-20) https://www.svd.se/a/Knavyo/inget-stod-iforskningen-for-att-de-dem-slas-ut-skriver-tre-forskare

 

Tyst kunskap i åtta punkter

Jag läser en kommentar på Facebook med en önskan om att vi förstelärare ska visa mer på Facebook vad vi gör. Upp till bevis, tänker jag först. Jag vill ju göra rätt för mig. Hmm. Hur visar andra? Jo, de berättar om matriser, kunskapsväggar, modeller och verktyg. Vad har jag att komma med då? Novis på digitala verktyg (jämförelsevis). Jobbar inte så mycket med rutiga informationsmaterial längre. Vad är jag bra på? Vad är viktigt för mig? Bäst att titta i min meriteringsportfölj från Arete. Där skrev jag ju faktiskt ned sånt. Sen kommer en utmaning från Hanna Fjeld att komponera en lista på goda pedagogiska principer. Jag slår ihop det.

1. Håll koll på varenda kotte, och gör vad du kan för att inte lämna någon efter.
Arbeta systematiskt för att varje elev ska veta vad som krävs genom att sammanfatta kraven i de förmågor som ska utvecklas och regelbundet återkomma till dem. Ge varje elev individuell respons i klassrummet eller digitalt. De ska veta att du har koll på var och en, även om du inte hinner tala enskilt med var och en längre stunder under varje lektion. De ska veta att du sätter rättvisa betyg, eftersom du noggrant redovisar hur, vad och när du har bedömt.

2. Ta aktivt till dig ny kunskap och var öppen för pedagogiska samtal.
På så sätt bidrar du till utvecklingen av din skola och undervisningen, så att både elever och kollegor gynnas. Lyssna på andra. Var beredd att testa nya idéer och revidera din uppfattning.

3. Skapa sammanhang och struktur tillsammans med eleverna.
Samverka med eleverna kring planeringen. Utgå alltid från deras förförståelse och var lyhörd för individuella behov. Lägg ingen prestige i din egen planering, utan var beredd att modifiera vid behov. Det finns elever som till att börja med inte är intresserade av medinflytande och dialog, men får de chansen blir fler intresserade, tycker jag mig ha märkt.

4. Utmana eleverna och visa att du har höga förväntningar på dem.
Ställ höga krav, men var beredd att stödja om det behövs. Stötta i första hand med strukturer eller exempel i stället för att sänka nivån eller tempot. Var inte rädd för att låta skilda förutsättningar synas, men framhäv dem inte heller.


5. Synliggör elevernas lärande i förhållande till kraven.
Kamratrespons och självbedömning gör eleverna medvetna om vad de ska fokusera på, inte bara genom jämförelser med kraven, utan också genom att de tillägnar sig begreppen.

6. Aktivera varje elev.
Genom digitala och formativa verktyg som ex vis sociala medier, no hands upp eller exit tickets får varje elev oavsett förutsättningar det talutrymme, inflytande och lärande som den förtjänar.


7. Värna arbetsro och samarbete!
Försök skapa en miljö, där det är fint att anstränga sig och fokusera på arbetet. Eftersträva en anda, där alla vågar göra misstag, du också, och där eleverna gärna hjälper och uppmuntrar varandra. Missa inte tillfällen att främja samarbete i stället konkurrens.

8. Främja öppenhet, samarbete och kollegialt lärande. 
Även tankearbete fungerar bättre när vi utför det tillsammans eller får konstruktiv respons. Fråga hur andra gör, lär av kollegor inom andra ämnen. Var solidarisk och lojal med dina kollegor. Var uppmärksam på om någon har det tungt. Dela med dig och samplanera för elevernas skull.

Så blev det. Inga flashiga modeller. Kanske lite BFL. Mest "tyst" kunskap.

Solig söndags starka sentiment

Jag har äntligen fått hem min egen Förr eller senare exploderar jag av John Green och inser vilken sjukdom som har den viktigaste birollen. Varför handlar så många bra böcker om cancer? När vi visade I taket lyser stjärnorna, baserad på Johanna Thydells bok, för åttorna för tre år sen, var jag tvungen att gå ut för att slippa grina inför åttio elever. I den självbiografiska berättelsen dör tonåringen Jennas mamma i cancer. Autenticiteten är tydlig.

Jag flyttades tillbaka till vintern 2006/2007, när jag efter min lungoperation genomgick ett cellgiftshelvete, samtidigt som hela familjen och alla andra jag kände tänkte att nu var det kört. Nu skulle tre halvstora barn förlora sin mamma. När det var dags att visa filmen igen för nya åttor två år senare, hände samma sak: Jag var tvungen att gå ut trots att jag hade varit tumörfri sedan 2009. Det sitter kvar där som en tagg. Det går bra att prata om det, för att prata utan att koppla in hela känslolivet är jag ju proffs på, annars skulle jag inte klara en hel lektion. Skildringar av upplevelser i film och litteratur är något annat. De smiter in genom porerna, innan jag hinner försvara mig. Vips är allt det hemska närvarande igen.

Mitt i denna känsloröra blir jag berörd av två blogginlägg. Det första finns här, och är skrivet av Sara Bruun, en hängiven och prisbelönt lärare, som också bär på en stor sorg, orsakad av de sociala myndigheternas maktmissbruk. Sara har tidigare berättat att en förklaring till hennes pedagogiska framgångar är att hon måste kämpa för att överleva. Det kan jag känna igen mig i, även om såväl mitt arbete som mina personliga upplevelser är blygsamma jämfört med Saras. Arbete läker, och jag jobbar ju nästan jämt.

Det andra inlägget, av Henrik Birkebo, finns här. Artisten Samuel Ljungblahd banar fri väg åt tårarna, så att jag kan gå tillbaka till min bok med såväl ny styrka som ny vågad känslighet. 

Allt blir inte bra, men det är ändå på något konstigt sätt i sin ordning. Sentio et excrucior. Livet bultar. På och utanför jobbet.

Förstelärarrollen - när självförtroendet är större än självkänslan

Självförtroende är bra. Det är något vi jobbar med, och som många av våra elever behöver hjälp med. Att våga utmana sig själv och kanske misslyckas kräver självförtroende. Att genomföra en muntlig redovisning kräver ännu lite mer. Att ställa sig framför en klass och undervisa kräver än mer. Att vara förstelärare kräver så mycket att jag ibland får en känsla av svindel som jag slår bort. Fartblindhet är en annan känsla jag kommer att tänka på. När farten avstannar gungar det och en märklig tomhet infinner sig: tvivlet på min egen förmåga och legitimitet. Självkänslan har inte gett klartecken till alla utmaningar, utan kopplar på Jante-bromsen. Jag vaknar mitt i natten av en mardröm och har ett svart hål i magen. Sen kör självinkvisitionen igång...

Denna vecka har varit intensiv: omotiverade elever, strömavbrott tre dagar, prövningsprogram, nätverksträff, egna föreläsningar och besök i min gamla skola. Många ettor, som har kört fast i sitt skrivande och inte orkar kämpa, sysslar med annat och kommer inte framåt. Får en förstelärare ha sådana problem? Tänk, tänk, tänk. Fixa lösning. Strukturera mera. Att transformatorn lagt av i hus 1, och jag tvingas flytta eller ställa in lektioner skapar oro och avbrott. Fixar jag detta?

Vi har sammanställt ett program med provschema och förberedelsematerial för prövning i Svenska 2, och jag har börjat informera elever. Det har varit ett lagarbete tillsammans med mina kollegor Ingrid Edenborg och Erik Hermansson. Först gör eleverna ett prov i argumenterande text med valfria uppgifter utifrån några texter. Veckan därpå kommer ett prov i muntlig argumentation utifrån samma text och ett grammatikprov utifrån ett par texter. Efter lovet får de handledning i utredande text om språksituationen utifrån givna texter. Slutligen testar de kunskapskraven i litteraturvetenskap i ett prov, återigen med hjälp av ett textmaterial. Duger det? Har vi missat något? Man kan ju inte göra lika mycket som om man gick om kursen, men ändå? Jag kan ju inte detta - egentligen. När ska jag bli "avslöjad"?

På nätverksträffen hade jag föresatt mig att ligga lågt, lyssna och lära. Gör jag någonsin det? Nejdå, ingen risk. De andra är erfarna och kan massor, så jag vill lära av dem. Det blev mycket resonerande kring prövning och bedömning av kursprov. Hur frågar man mycket och förklarar hur man tänker och samtidigt ligger lågt? När spricker bubblan?

Studiedagens föreläsningar och workshop gick ju ganska bra, men jag är ändå inte nöjd. Borde ha förberett mig bättre. Jag glömde säga vissa saker. Det kändes bra att många av mina nya svenskkollegor kom på något av passen, men samtidigt gnager frågorna i mig: Tycker de att jag motsvarar förväntningarna? De som inte kom, varför gjorde de inte det?

Jag besökte min gamla arbetsplats Stadsgårdsskolan i fredags på deras friidrottsdag och passade på att krama och prata med både elever och kollegor. När jag skulle åka därifrån för att planera nästa veckas lektioner, sa en kollega: "De är säkert redan planerade". Även andra känner till min ambitionsnivå.

Debatten på sociala medier om "fjäskerilärare" och "andrelärare" skapar ett behov hos mig att visa mig värdig och att göra rätt för mig. Jag tror att många förväntar sig något alldeles extra av en förstelärare. Jag ska vara extra duktig och extra skicklig. HUR ska det gå till när innehåll, målgrupp, organisation och kollegor är nya? Går det ens? Finns de stenhårda förväntningarna någon annanstans än i mitt eget huvud?

Två föreläsningar om sociala medier och en workshop om läsförståelse

Idag har gymnasieskolorna i Jönköping haft studiedag med ett stort smörgåsbord av föreläsningar, de allra flesta om digitala arbetssätt. Jag har hållit tre små föredragningar. Lite nervöst var det. Dels visste jag inte hur många som skulle komma, eftersom de inte kunde föranmäla sig, dels känner jag mig inte riktigt accepterad ännu som gymnasielärare. Det blev ändå ganska bra.

Mina första två små föreläsningar handlade om hur jag arbetar med digitala verktyg och sociala medier samt om det utvidgade kollegiet. Här är presentationen Min digitala resa. Först kom ett tiotal, men andra gången bara tre deltagare. 

Rubriken Min digitala resa anspelar på att jag har gjort en kunskapsresa. Den handlar till lika delar om kollegialt lärande och utveckling av min undervisning. För oss som är aktiva i det utvidgade kollegiet pågår en ständig växelverkan mellan kollegial samverkan och egen undervisning. Detta skapar processer som ständigt revideras och finslipas. Det är därför jag kan säga att jag har lärt mig mer på detta sätt än genom vanlig lärarutbildning och erfarenhet. Jag har lärt mig en hel del om hur jag kan utnyttja sociala medier till egen utveckling och formativ respons till mina elever. Det innebär inte att jag är särskild skicklig på alla tekniska finesser, eller att jag kopplar min respons till elevernas lärande och målen på ett optimalt sätt. Jag har otroligt mycket kvar att lära, och vill kanske mer än något annat väcka andras lust att vilja utvecklas på samma sätt. Inspirera är viktigare än att lära ut.
Efter min presentation lät jag deltagarna testa att kommentera och redigera i en testmapp i Google Drive. Det gav förhoppningsvis en uppfattning om hur delade dokument fungerar. I alla andra ämnen skriver eleverna i Word. Jag framhärdar med att alla skrivprocesser ska ske i delade dokument, så att jag har koll och kan ge den respons som krävs långt före inlämningsdags. Här är en instruktionsfilm av Jan Svärdhagen för lärare och här är en film av "Magister Jens" som riktar sig till elever. Min favorit!

Avslutningsvis höll jag en workshop om läsförståelseundervisning. I det ämnet känner jag mig mer hemma och att jag verkligen kan bidra med något som de flesta inte har sysslat så mycket med. Till denna aktivitet blev det fullt i salen. Jag visade en powerpointpresentation om hur jag har arbetat med läsförståelsetrategier i grundskolan. Den presentationen finns här. Deltagarna fick också arbeta två och två med att modellera strategierna för varandra. Det kändes som om arbetssättet gav mersmak hos de flesta detagande gymnasielärare, även om några svensklärare var lite bekymrade för hur de skulle lyckas implementera strategierna hos sina kollegor inom övriga ämnen. Här är några axplock från mina "exit tickets":

handfasta tips och modeller att använda i undervisningen
Förförståelse bra för att öka själva förtroendet och "vara med i matchen"
det är viktigt att kunna läsa och förstå
inspirerande
bra att du låter deltagarna själva få prova
vi kan ha det på någon ämneskonferens  
jag skulle önska tvärämnessamarbete, t ex sv/hi
Inspiration för att jobba med texter på ett nytt sätt
viktigt att få eleverna delaktiga och inspirerade
jag har önskat modeller för faktatexter eftersom jag märker att eleverna behöver dem
bra, tydligt och lättförståeligt
nya boktipset Språk i alla ämnen 
mina tidigare tankar om att lägga mycket tid på samtalet i klassrummet - att det är värt at lägga mycket tid på - har förstärkts.
bra med en ingång i faktatexter
jag är nog på rätt väg
vikten av kollegialt lärande och tid för att gemensamt prata och arbeta med utveckling av undervisningen
förförståelse som studieteknik
tankeställare!
bra med konkreta tips

På eftermiddagen lyssnade jag till en inspirerande föreläsning av Erika Kjellstrand om arbete med bokbloggar. Skönt med lite egen inspiration! Jag fick också information om kommunens planer att införskaffa molntjänster, antingen Google eller Microsoft, med delning av dokument mm, det där som jag redan arbetar med i Google Drive. Jag kanske får ett personligt utrymme på en terabyte! Det kan bli riktigt bra det här, när det blir färdigt.

Min förebild

Inspirerad av bl a den fina nya läroboken Svenska 1 helt enkelt av Lena Winqvist och Annika Nilsson gav jag eleverna i uppgift att skriva en argumenterande text med rubriken "Min förebild". Somliga av dem har haft lite svårt att komma igång, och med ytterligare inspiration från min aktivitet denna helg skrev jag en exempeltext åt dem:

Min förebild

Jag har inte alltid varit lärare, men jag har alltid sjungit. Min viktigaste förebild som lärare är en körledare. Låter det konstigt? Kanske på ett sätt, men kanske inte ändå. Att undervisa handlar om att fylla på till andra människor, och om att få fyllas på tillbaka, att lyfta och bekräfta andra och att bli bekräftad själv. Om du trodde att skolämnet jag undervisar är det viktiga, trodde du fel. Den person jag ska berätta om drivs av något annat, och det vill jag också göra. 

Hon heter Charlotte Ollward, och jag har känt henne i tolv år. De första åren kan jag inte påstå att vi kände varandra så väl. Kanske hon inte ens visste mitt namn, men det gör hon nu. Hon bor i Örebro och vi träffas en gång om året när hon besöker min gospelkör i Norrahammar, där jag bor. Då har vi väldigt roligt, och jag blir inspirerad så det räcker resten av året. Det är jag inte ensam om, men jag undrar om någon annan kopplar ihop inspirationen med sitt jobb på samma sätt som jag. 

Vad är det då som är så speciellt med Charlotte? Jo, hon bjuder på sig själv. Det gör väl alla som leder körer? tänker du kanske, men Charlotte går ett steg längre: hon är helt öppen och ärlig. Genom sitt enkla sätt, och utan att göra sig det minsta märkvärdig, får hon andra att slappna av och trivas. Hon visar genom att ”göra bort sig” att det inte finns något att oroa sig för. Vi lär genom misstag, och den som aldrig gör misstag är den som inte gör något. Den respekt som bygger på rädslan att göra fel, den vill jag inte heller få från mina elever. 

Charlotte är också målinriktad. Det viktigaste är inte hur vi gör, utan att vi rör oss åt rätt håll. Ibland får man tänka om och göra på ett annat sätt för att nå samma resultat. Målet är alltid viktigare än reglerna, men att man tummar på reglerna får aldrig betyda att man tummar på målet. Målet är att alla ska lyckas och vägen dit kan se olika ut. 

Vi jobbar förstås med olika verktyg och har olika roller. Charlottes sångare kommer frivilligt på sin fritid. Mina elever kommer för att de måste ha sina gymnasiepoäng. Hon har fria händer att anpassa målen efter oss i kören och vad vi kan klara av, medan jag måste följa läroplanen. Likheterna är ändå fler än skillnaderna. Charlottes engagemang vägleder mig i mitt eget jobb. Precis som det finns olika sorters körledare, finns det olika sorters lärare, och jag känner att vi är ”two of a kind”. 

Det jag beundrar mest – och vill ta efter mest - hos Charlotte är den kärlek som hon utstrålar till andra människor. Jag kan ärligt säga att jag har dåliga dagar och dåliga lektioner, när inget går min väg, men varje vecka är full av små guldkorn och ibland svävar jag på små moln av lycka. Då är det kärleken till mina elever som bär mig. Utan den kan det kvitta, både i kören och i skolan. 

Nyheter för eleverna: Delaktighet och Google Drive

Äntligen är jag klar med grovplaneringen av alla tre svenskkurserna och detaljplaneringen av de inledande momenten! Egentligen var grovplaneringen ganska spikad för ett par veckor sedan, men så fick jag inspiration av Maria Olsén i Svensklärargruppen att ta hjälp av eleverna. Jag har experimenterat lite med elevplanering i spanska på högstadiet, men jag hade inte tänkt börja med det som ny gymnasielärare. Det som övertygade mig var Bäckadalsgymnasiets vision. Den innehåller bland annat fyra ledstjärnor för vår undervisning: vänlighet, tydlighet, höga förväntningar och delaktighet. Jag blev inte särskilt förvånad över att även min nya arbetsplats fått kritik från Skolinspektionen för brister i elevernas delaktighet, men här såg jag en meningsfull och verklig form för delaktighet och inflytande. Jag bestämde mig för att pröva i tvåan och trean.

Jag gick igenom och delade ut en skriftlig instruktion, där jag hade samlat kunskapskraven i bubblor.



Sedan fick eleverna sätta sig i grupper, diskutera hur de kunde arbeta med de olika områdena och kombinera dem samt redovisa sina ideer i ett delat Google Drive-dokument. Här är några axplock:

"Grupparbeten om minoritetsspråken, t.ex. dela upp språken i grupper så att varje person får var sitt språk/varje grupp får ett språk och berätta om. Gärna PowerPoint och presentationer i halv/helklass. Om vi skulle vara i halvklass skulle ena halvan kunna göra muntlig presentation medans den andra gör en skriftlig inlämning under tiden."

"Vi kan läsa en bok och analysera och diskutera om innehållet. Vi kan se filmen och jämföra den med boken. Jobba två och två."

"Läsa en bok och sedan se den på film och se hur mycket som saknas eller är olika. När man läser boken bygger man upp en miljö, personer och utseende, och så får man se i filmen om man hade uppfattat det rätt."

"Man har en debatt med 4-6 st. En fråga ställs och man får argumentera för sin sak.
Man får en lapp där det står om man håller med eller inte. Sedan skriver man punkter för att sedan vinna debatten."
 
"Bli av med grammatik så fort som möjligt. "

Eleverna hade aldrig varit med om att diskutera på detta sätt tidigare, och det tog en stund innan de förstod vad de skulle göra. Någon trodde att det rörde sig om utvärdering av en tidigare kurs (?!), så jag får nog lära mig att vara tydligare. En grupp gick och fikade, när de andra jobbade, och upptäckte vid redovisningen till sin förvåning att alla andra grupper hade tio gånger mer att säga...

Att de skulle redovisa i delade Drive-dokument mötte däremot ingen förvåning. Jag hade nämligen vid föregående lektion sett till att alla (nåja, nästan alla) hade skrivit brev till mig i Google Drive-dokument, eftersom jag har tagit med mig det arbetssättet från grundskolan. Jag känner inte till något verktyg som är så ypperligt för skrivprocess och formativ bedömning. Jag kan följa skrivandet steg för steg i delade dokument. Jag kan kolla om de gör annat, följa historiken och ge dem tips och råd för att komma vidare. Det är smidigt både att ge kamratrespons och lärarrespons i kommentarfältet. När det är dags att lämna in ett större arbete, får varje elev kopiera in texten i ett Word-dokument och lämna in i rätt inlämningsmapp, varifrån texten skickas till Ephorus för plagiatkontroll.

Ingen elev hade arbetat i Google Drive förut, och någon undrade varför vi ska göra oss besvär med det, när vi har både Word och lärplattformen Fronter, men de verkar nu ha låtit sig övertygas om fördelarna. De har nämligen spontant börjat med att dela dokument med varandra!