Äggningen

Sitter och känner mig allmänt eländig. Stukad av #tonen på twitter. Bihålekänningar på gång. Elever med skyhög frånvaro som vi måste tala med. Stressymtom som kommer och går. Tungt att komma igång efter lovet. Eleverna jobbar dåligt på lektionerna. De gör inte den hemuppgift de fick före lovet när jag var på elevhälsodag, eller också missförstår de min instruktion. Aldrig får jag riktigt till det, känns det som. 

Mina tre klasser i ettan fick en skrivuppgift utifrån romanen vi läser tillsammans, Förr eller senare exploderar jag av John Green. När en av bipersonerna, Isaac, blir blind, överger hans flickvän honom, och allt hans hopp försvinner. Hans vänner står inte ut med att se hans förtvivlan, så de tänker ut ett sätt för honom att avreagera sig. De hjälper honom att slänga ägg på flickvännens bil. Eleverna fick i uppgift att beskriva hela upplevelsen ur Isaacs perspektiv. Det där med perspektiv var ingen självklarhet.

Strax innan hade jag noggrant förklarat hur jag ville att de skulle utföra en annan skrivuppgift, en reflektion om radionovellen Julsaga av Sara Kadefors, och många fick ihop riktigt genomtänkta reflektioner. Sara Kadefors kom på författarbesök, och hennes radionovell var för bra för att inte jobba med. Några tyckte (med all rätt) att det var lite kämpigt att växla spår från romanen till novellen, och sen tillbaka till romanen igen, men vi hade inget val. 

Tillbaka till Green. De fick alltså sin uppgift att skriva ur Isaacs perspektiv, och det började sippra inlämningar. Några mycket gedigna och välformulerade reflektioner, något händelsereferat och även några som jag tycker ganska behärskade berättelser ur Isaacs perspektiv. Jaha. Jag förmår varken instruera eller inspirera.

Då kommer det en liten händelseavisering på Vklass, vår lärplattform. En kille i min klass har gjort uppgiften, och vad bra han gjorde den sen! Han har visserligen skrivit ur Augustus perspektiv, men med en sån inlevelse att jag blir alldeles varm…

Eleven har lämnat sin tillåtelse till att jag återger texten:

Jag blir så förbannad på folk som inte har något vett i kroppen. Först gör man slut med sin kille för att han kommer att bli blind. Men det förstår jag, inte alla klarar att leva med en blind partner. Men att inte ens kunna höra av sig gör mig förbannad. Kan man inte skicka ett mail eller ett sms och fråga hur personen mår? Men är man så okänslig så är man väl det..Man kan ju inte sluta höra av sig när ens före detta pojkvän har blivit av med ögonen! Så jag kom på en idén att ägga hennes bil, inte grövsta kanske men ändå något som inte är allt för grovt att göra mot henne. Vi åkte till mataffären och Hazel sprang in och köpte ett paket med tolv ägg. Sedan bar det av mot Monicas hus.Jag ledde fram Isaac till en liten bit ifrån bilen så vi kunde kasta äggen på den, jag gav honom ett ägg och han missade med flera meter men nu var det igång! Till slut träffade han baklyktan och jag såg att han blev glad. Skönt för honom att få ut ilskan på något som tillhör henne även fast han inte visar att han har någon ilska längre!