Du har ögon i nacken

Jag läser Ledarskap i klassrummet(Studentlitteratur 2008) av Christer Stensmo. Jag har kommit att intressera mig alltmer för de sociala aspekterna av läraryrket, dels beroende på ett allmänt intresse och en beteende-vetenskaplig examen, dels för att en god andel av de elever jag hittills fått förtroendet att undervisa har krävt mycket mer av mig än ämneskunskap och didaktisk kompetens. Under tolv år var jag högstadielärare i svenska och spanska i en skola med förlov sagt ganska många "stökiga" elever. Nu har jag yrkeselever i ett ämne där många brottas med svårigheter och svag motivation. Den svaga motivationen upplever jag som huvudproblemet, eftersom den leder till underprestation, och underprestation i kombination med svårigheter gör det svårt att klara kurserna. 

Jag diskuterar ofta med mina kollegor i arbetslaget, ämneslaget och förstelärargruppen hur vi kan utveckla bra gemensamma rutiner, metoder och kunskap för att bättre hjälpa våra elever. En lärares idag bör enligt Stensmo besitta tre typer av kompetenser: ämneskompetens, didaktisk kompetens och ledarkompetens. Ledarskap i klassrummet handlar om hur läraren hanterar den sociala situationen, och måttet på ett framgångsrikt ledarskap är time-on-task, dvs hur mycket tid eleven lägger sin uppgift.

Boken cirklar kring de begrepp som illustreras på omslaget: planering, kontroll, motivation, gruppering och individualisering. Planeringen är det nav från vilket de övriga ledaruppgifterna styrs. Innan Stensmo fördjupar sig i var och en av de olika uppgifterna sammanfattar han den vetenskapliga bakgrunden inom Classroom Mangement(CM), som i Sverige under några decennier har rönt ganska ringa intresse. Walter Doyles(1986, 2006) forskningsöversikt om CM refereras, och jag väljer att sammanfatta den i några punkter:

1. CM handlar om ordning och fungerande klassrumsarbete.
2. Regler, procedurer och rutiner skapar struktur och ändamål.
3. Det gemensamma arbetet är komplext.
4. Både sociala och intellektuella processer måste studeras.
5. Ordningen är kontextspecifik och måste ständigt upprätthållas.
6. CM kräver både analytiska och operativa kompetenser

Ledarskapet i klassrummet är alltså en avgörande och komplex förmåga. Stensmo nämner Kurt Lewins ledarskapsstudier under trettiotalet och framåt, där han jämförde auktoritärt, låt-gå- och demokratiskt ledarskap och dess effekt på barn, och fann att det demokratiska ledarskapet med elevinflytande gynnade elevernas inre motivation, så att de nådde bättre resultat. Min egen tolkning är att vi är ganska medvetna om det demokratiska ledarskapets effekter, även om de sociala omständigheterna ibland tvingar fram både auktoritära ageranden och eftergifter.

Lewins elev Jacob Kounin fokuserade på lärares ledarstilar och formulerade några kännetecken på framgångsrik CM, vilka det roar mig att skriva i du-form:

1. Medvaro = Du har "ögon i nacken" och ser alla. Det gör att du agerar rätt och i rätt tid. Du upplevs därför som rättvis.
2. Överlappning = Du har "många bollar i luften" och kan avstyra störningar utan att tappa tråden.
3. Du gör mjuka och välstrukturerade övergångar som spar tid.
4. Du håller ett högt och jämnt tempo med hjälp av väl fungerande procedurer och tydliga mål.
5. Gruppfokus = Du håller eleverna alerta vid genomgångar och ansvariga för sitt arbete
6. Du ger eleverna utmaning och variation i uppgifterna.

Vem som helst inser att detta arbetssätt kräver mycket energi och fokus, för att inte säga adrenalinpåslag. Om jag som lärare förblir i detta "red alert"-tillstånd även efter lektionen, äventyras min hälsa. Samtidigt blir jag rimligen rikligt belönad i form av endorfiner efter några lektioner, där jag har haft kontroll och styrt gruppen mot ett bra resultat.

Redan när jag studerade organisationsteori i Uppsala på 80-talet talade vi om demokratiskt ledarskap kontra auktoritärt och låt-gå. Vi studerade också begreppen uppgiftsorienterat och relationsorienterat ledarskap. Uppgift är lika med verksamheten, arbetsuppgiften och resultatet. Relation avser samvaro, gemenskap och process. Skillnaden illustreras också för oss ämneslärare med frågan om vad som är viktigast: ämnet eller lärarrollen. För mig är det tveklöst lärarrollen, men även om olika lärare tenderar åt det ena eller andra, behöver vi kunna modifiera vårt beteende i olika situationer, vilket kallas situationsbaserat ledarskap.
Bilden - som inte alls är hämtad från skolvärlden - belyser hur lika faser i en grupps utveckling kräver olika fokus av ledaren. I början behövs mycket fokus på uppgiften för att kunna ge instruktioner. När eleverna ska arbeta själva behövs både pepp och instruktion, och ju mer självständigt eleverna arbetar, desto mindre kontroll och instruktion behövs, och så småningom behövs inte läraren alls, men dit når vi ju sällan i skolan. Däremot är det tydligt att om detta är en kollektiv utveckling i en arbetsgrupp, kan en lärare mycket väl befinna sig i alla dessa faser samtidigt i en och samma elevgrupp, särskilt om det är en grupp som inte riktigt har "satt sig".